Att enkelt kunna beställa en flygbiljett, ordna visum och förboka en busstur i ett land på andra sidan jorden har inte länge varit en självklarhet. Det har inte ens varit en möjlighet.

När Marianne Indebetou år 1960 fyllde denna ask med diabilder tagna i Hong Kong och Japan var det verkligen ingen självklarhet. Charterflygen till Medelhavet hade just börjat gå, men att resa runt i Asien då var nog Marianne ganska ensam om som svensk. Jag älskar att den resan finns bevarad. Att den resande förevigad och finns på museet. Jag önskar bara att jag kunde få se bilderna. Få se vad som gömmer sig på de små, små diabilderna. Men å andra sidan är det också lite spännande att inte veta. Att fotona ligger där i asken, minnen från en resa som kanske bara ska få vara Mariannes.

Att man kan tända en lampa och lysa upp ett mörkt rum är idag en självklarhet. Dock var det inte det innan 1800-talet. Då var det mörkt och man tände ljus för att lysa upp rum. Istället för en ficklampa i en grotta användes en fackla. Elden var ju effektiv men strömmen var effektivare! Glödlampans uppfinnare sägs vara amerikanaren Thomas Edison som levde 1847-1931, dock fanns det andra uppfinnare som var före med glödlampan än Edison. Han gjorde bara en glödlampa med längre livstid. Det var många som hjälpte till att utveckla dagens glödlampa, dock var de flesta helt baserad på Wolfgang Junes modell så man kan egentligen räkna honom som glödlampans fader.

När jag sitter här och skriver så har jag två lampor tända, en på skrivbordet och en i taket. Båda två har glödlampor i sig och inte eld. Till skillnad från glödlampan som syns på bilden är de jag har i mitt rum mycket mindre och inte från Nyköping. Glödlampan på bilden är nämligen tillverkad i Nyköping på den dåvarande Skandinaviska Glödlampsfabriken som låg i Nyköping. Glödlampan hittades på Hamnmagasinet i Nyköpingshamn där vi på Youthhoood åt vår avslutnings middag innan sommaren. Den hittades 1998 och vi åt där 2013, tänk vad snabbt tiden går...

Då:

Här kommer en nyhet, en färsking som kan komma att revolutionera all din framtida matlagning!

Det rundade rivjärnet.

Mycket lättarbetat. Svisch och svosch så är allt du kan tänkas vilja riva, rivet.

Äpplen, morötter, potatis, korv, papper, ost, kläder, livet. Allt kan rivas med denna pryl!

Hänge dig åt den totala rivnjutningen med Rundis Rivjärn.

Den kommer att förändra ditt liv för alltid!

Nu:

Hmmmm...

Alltså, njae?

Vad är grejen liksom?

Fattar inte?

Det är ju runt?

Det ska ju vara kantigt?

Är jag gastronomiskt efterbliven nu?

Senare slår man på TV:n, möts av TV-shop och vibratorn som vibrerar bort fett och lampan som får allt kroppshår att lossna på 3 SEKUNDER!

Tänker att ett runt rivjärn kanske inte är så farligt ändå, en ganska pålitlig nyhet trots allt.

Var det bättre förr?

Diktatur eller demokrati. Höger eller vänster. Premiärminister, diktator eller president.

Där har ni en del grejer som jag inte alltid hänger med på, allt det där som har med politik att göra. Politik är något viktigt och stort och jätteviktigt och seriöst och supermegaviktigt och tråkigt. För hur viktig politiken än är så kvarstår det faktum att den är jättetråkigt. Ett gäng gubbar i kostym som diskuterar (läs: pajkastar) i långdragna samtal. Inte konstigt att man snabbt som attans byter kanal. Vem väljer inte The Big Bang Theory eller How I Met Your Mother över politik liksom?

Det där har alltid varit min inställning till politik, det är tråkigt och därmed något jag inte vill ha att göra med. När man har den där inställningen till att börja med, när man inte är öppen för att lyssna på de politiska, och urviktiga, samtal som visas på i media då är det rätt svårt att bli involverad och intresserad. Till följden av en nyhet har dock mitt politiska intresse vaknat ur sin dvala, intressent är svagt men det är numera existerande.

 Barack Obama blir Amerikas nya president!

Mina damer och herrar jag presenterar en president som lyckats med det jag tidigare trott var omöjligt; att göra politik underhållande! Eller kanske snarare att ha en ledande politisk roll samtidigt som man är humoristisk som person. Och varför tycker jag att Barack Obama är en sådan rolig typ, kanske ni då undrar. Här kommer tre anledningar till varför han är helt underbar och åh så underhållande, enligt mig.

1.     Han visade det välkända klippet från Lejonkungen där Rafiki står på Lejonklippan och lyfter upp Simba mot himlen på en fin middag i Vita Huset och påstod att det var videon från hans födelse.

2.     Han lekte med lasersvärd från Star Wars för att marknadsföra Chicagos anbud på att få vara värd för OS 2016.

3.     Vid ett toppmöte om kärnsäkerhet i Sydkorea gjorde han entré genom att åka på en skateboard.

Det var den där sista punkten som tog mina tankar till President Obama till att börja med. Det var nämligen skateboarden på bilden som fångade min blick. Innan den kom i museets ägo tillhörde den Tobias Janius som bland annat klistrat på tre stycken klistermärken på den. Han och Obama har alltså något gemensamt, de gillar/gillade att åka skateboard!

Att underhålla en hel internetvärld genom sina upptåg gör han samtidigt som han håller tal man bara vill memorera och tar upp argument man bara vill trycka upp för en viss kroppsdel på Republikanerna. Slutsatsen för den här alltför långa texten är väl kort och gott att jag tycker om Barack Obama, även om jag fortfarande tycker att politik är rätt så tråkigt.

Bilden visar ett stämpelur i plast och metall som tidigare tillhörde försäkringskassan. På något vänster, som jag inte riktigt förstår, använde man sitt stämpelkort i denna när man kom och gick från arbetet.

Nuförtiden används inte dessa, utan man har mer moderna tekniker för att visa att man anlänt till jobbet.

En som dock aldrig kommer stämpla in på jobbet mer är Edward Snowden. Ni har kanske läst på nyheterna? En 29-årik dataspecialist som tidigare arbetat för en hemlig spionorganisation. Han fick tillgång till mycket känslig information som i sin tur har avslöjat USA:s massiva övervakning av befolkningens telefonsamtal samt datatrafik. Det är smärre skandal åt båda hållen.

Han ses nu som världens kanske mest jagade man och är USA:s blodiga byte - som de kommer göra allt för att sätta tänderna i.

Men han har naturligtvis gått under jord.

Existerar halvt.

Inkognito.

I risk för att visa livsaktivitet lär inte stämpla in på jobbet så mycket mer.

(Är väl medveten om att kopplingen är lite långsökt, men så är det idag)

Jag har alltid varit en musik-tjej och en väldigt stor allätare när det kommer till musik. Jag har dock, konstigt nog, aldrig varit på någon festival. Trots att jag velat gå. Det är ganska olikt mig, om man kan säga så, för jag trodde verkligen att det är någonting jag skulle upplevt i alla fall någon gång innan jag fyllt 19. Men icke. Däremot ska jag en sväng till Bråvalla den 29 Juni och se mitt favoritband, plus en himla massa andra artister, och det är något jag ser fram emot jättemycket.

En nyhet som chockerade mig är denna om att Peace & Love lägger ner på grund utav ekonomiska skäl. Peace & Love har för mig alltid varit den festivalen som man oftast pratar om och som man oftast känner igen. Jättemånga utav mina vänner har åkt dit och jag har fått intrycket av att det har varit den ”populäraste” festivalen, därav blev jag himla förvånad när de gick ut med att det inte blir någon festival i år. De sålde endast 9000 biljetter vilket är förvånansvärt lite. Jag hoppas att de kommer tillbaka igen och får ihop några ytterligare festivaler längre fram, för jag kommer nog alltid vilja åka till Peace & Love.

Vad passar inte bättre till detta musikrelaterade tema än lite musikinstrument? Tyckte detta lilla leksakspiano var hur gulligt som helst, det tillverkades under 1950-talet och det var Roger Alderstrand som gav detta till museet, och det var av hans musikaliska mormor han fick detta svårspelade piano.