När jag valde den här flaskan så trodde jag först att det var en saftflaska (vilket jag inte riktigt förstår när jag tittar på den nu) men tydligen så är det från början en whiskeyflaska som en viss Sigurd Eriksson senare har satt nya etiketter på och använt till hemlagad snaps.

Fast det är kanske inte jättekonstigt att jag inte fattade direkt att det var en whiskeyflaska ändå, jag är ju trots allt nykterist. Eller åtminstone genuint ointresserad av alkohol samt medveten om dess risker. Och jag kan minsann göra dumma saker och fatta dåliga beslut utan alkohol! Så det så!

Sen brukar jag inte vara den första att falla för grupptryck heller. Om jag får vara lite självanalytisk kan jag nog till och med komma på ett par tillfällen där jag har gått emot gruppen, bara för att. Eller så var det för att de gjorde dumma saker. Antagligen var det för att de gjorde dumma saker. Jag vet inte riktigt. Alltså kan jag fatta bra beslut också. Och det brukar nog vara desto svårare med alkohol.

Jag går inte särskilt ofta (läs aldrig) på fester (födelsedags- och bröllopsfester ej inräknade, ni vet vilken sort jag menar) så ifall ni hade hoppats på några skumma fest-anekdoter af Arvid så kan ni sluta läsa nu. Eller så kan ni fortsätta, det är ändå inte särskilt långt kvar. Jag skulle kunna berätta historien om festen jag nästan gick på också. Fast den är rätt lång. Och inte särskilt intressant heller. Så den får jag spara till en annan gång. Eller så sparar jag den inte alls. För som sagt, den är inte så intressant.

Fun fact (för att runda av): Om jag minns rätt så fotade jag bara den flaskan som det stod svartvinbär på men det fanns två till som det stod ”Hirkum Pirkum” och ”Bäsk” på. Bara så ni vet. Hirkum Pirkum låter lite som en trollformel ur Bamse.

Party hard (med svartvinbärssaft)!

Jag är ingen festprisse. Jag tycker att krogen är ganska tråkig, och det är väldigt mycket fulla personer som inte kan ta hand om sig själva eller folk som inte fattar när det går en gräns. Jag har antal gånger behövt använda fysiskt våld med hela kroppen för att knuffa undan män som börjat tafsa på mina kompisar. Krogen är helt enkelt inte min grej.

Att vara på fest hemma hos någon dock, eller bara hänga med kompisar så fort det handlar om alkohol, kan faktiskt vara ganska soft. Man blir kanske inte precis lika full just då, men om man blir det så vet man att man antagligen är i trygga händer med sina kompisar. Nu kan jag inte dricka för tillfället och det blir jag som sitter nykter och skrattar när mina kompisar blir allt fullare och beter sig som femåringar.

Hemmafest som 19-åring betyder oftast att någon köpt ut, men det kanske kan betyda hembränt om man är så dum. Det ni ser på bilden är en hembränningsapparat av konserve burkar och en gulplastbalja. Det sitter ett klistermärke på baljan som det står “vodka bra men hembränt bäst” på. Den hittades på 80-talet och var nog antagligen byggd i samma veva eller lite innan.

Jag kan inte påstå att jag har träffat på någon som dricker hembränt och hoppas att jag inte behöver göra det heller. Trots allt så är ju vaniljvodka blandat med apple sourz, limejuice och fruktsoda P2 vilket är ganska gott, så vem behöver hembränt?

Fester är något som många människor dras till, både unga och äldre. Det kan handla om att det är något mindre som inträffat och man vill fira det, det kan vara en person som fyllt 50 som vill ha en fest. Ibland har det inte hänt någonting alls, man vill bara samla ihop ett gäng, träffa nya människor och ha kul.

Dessa saker kallas ofta för fest, party eller kalas. De två förstnämnda innefattar ofta alkohol medan det beror på åldern på den som har kalaset om alkohol förekommer där också!

Inför fester klär man upp sig lite snyggare än vanligt och taggar till lite, sedan drar man själv eller med ett gäng kompisar till stället där festen är och umgås med andra, dansar, dricker och pratar.

När jag tänkte på ordet fest så kände jag på något sätt att den här nallebjörnen var en liten partynalle!

Det är ett gosedjur som började tillverkas 1990 och just detta exemplar såldes 1995 på H&M i Nyköping!

Jag hittade de här festliga sugrören på en hylla i arkivet. De har hjärtformade skedblad i ena änden. Sugrören tillhör samlingen Eskilstunahemmet och är skänkta till museet av Roger Alderstand men har använts av Ingrid Alderstrand. Om jag hade sett de här sugrören i en affär hade jag definitivt köpt dem.

Som blivande student blir det en hel del festande. Studentfester i Nyköping, utekvällar i större städer och förfester med följande krogrundor. Problemet är bara att krogen är tråkig, speciellt i Nyköping. Jag saknar hemmafesterna. Festerna som fick husen att skaka av musik och föräldrarna att skaka på huvudet dagen efter. På en hemmafest kan du bestämma vilken musik som ska spelas, du slipper betala dyrt inträde eller köa för att få hämta ut jackan ur garderoben.

Jag minns de grymma hemmafesterna i detalj men alla klubbesök smälter ihop till en enda röra. Min  förhoppning inför framtiden är helt enkelt mer hemmafester.

Och jag är inne på toan igen. Tusen speglar som äter upp mig från alla håll. Fast det är ju bara en. Bara en egentligen. Bara en spegel. Bara en jag. Bara en. Bara en. BARA EN. BARA EN.

Musiken är överallt. Lamporna är bara i huvudet. Tror jag. Det måste vara så för de har så många färger. Färger som inte finns i verkligheten. Färger som inte borde finnas i verkligheten. Färger som man borde förbjuda om de faktiskt är så att de finns i verkligheten.

Jag har aldrig tyckt om läppstift. Inte egentligen. Det är kladdigt och man får ju alltid på tänderna och då blir det ju sådär fult och alla bara stirrar på en. Alla ögon. Förebrående. Artiga men missnöjda i smyg. Leende men roade på din bekostnad.

Och jag är ju inne på toan igen. För att sätta på läppstift ju. För att någon sa ju att det är attraktivt. Och sen har jag ju glömt att jag inte gillar läppstift. Jag har glömt det. Och sen tror jag att jag har glömt att jag har tänder, tror jag. Ju. Det här är någon gammals läppstift tror jag. Det står ju på att det är tillverkat 1949. Det är så gammalt. Så gammalt att det är i metall ju. Man kanske inte hade plast 1949. Det här är nog inte mitt läppstift. Men jag har glömt det nu. För alla gör det här. På festen. Och sen är mitt läppstift inte mitt men alla glömmer det. Det är nog mormors läppstift kanske. Det skulle kunna vara det. Jag måste fråga henne ju. En annan dag. Det är för många speglar här idag. Men det är ju bara en egentligen. Bara en. BARA EN. Det ska jag säga till mormor.