Under det gångna året har jag studerat Kultur och idéhistoria, vilket är den roligaste kursen jag någonsin gått. Efter detta år fyllt med noggranna genomgångar av epoker och stilar kan jag konstatera en sak:
Konsthistorien har ett överflöd av nakna kvinnor bevarat!
Jag skulle säga att den nakna kvinnokroppen ligger på topp tre av mest populära motiv tätt efter Jesus och landskapsbilder.

Det är inte så att jag har något stort problem med kvinnokroppen, haha nej jag har en själv och det fungerar bra. Det är faktumet att det är nakna tjejer överallt som stör mig lite.
Om en kvinna är med på målningar är det oftast med ett halvt bröst utanför klänningen eller poserande i sin nakenhet.

Målningen på bild är av Birger Ljungqvist som liksom de flesta andra konstnärer var man och hade dille på att måla nakna tjejer. Hans specialitet var bondflickor, som hon på bilden med den uttråkade bilden och nedhasad klänning på överkroppen.

Jag tycker då att majoriteten av de kvinnliga konstnärerna borde måla nakna män, men så är det inte…
 Kvinnor målar för det mesta interiörer på lekande barn och kvinnor som arbetar.
Att chilla runt utan kläder var alltså inte en sysselsättning som alla kvinnor sysslade med på heltid.

Eugene Jansson är en konstnär som fascinerar mig. Efter att ha målat landskap som gryningar och soluppgångar över Stockholm började han 1905 på en ny stil.
Nämligen att måla nakna atletiska män.
Det kan vara så att jag gillar Eugene Jansson så mycket just eftersom hans konst väger upp alla yppiga bröst i konsthistorien med spänstiga manskroppar.


Jag ger er, poserande man i dörröppning. Av Eugene Jansson. Med samma uttråkade min som flickan på porträttet ovan.

Jag föll direkt för den här tavlan målad av NH Deurell 1945 i föremålsarkivets konstavdelning.

De dova färgerna, de mjuka penseldragen som ändå skapar en sorts vasshet.

Jag tilltalas rent estetiskt av motivet.

Pojkens tomma ansikte.

Jag börjar direkt undra vem han är.

Varför hans porträtt utrycker ensamhet och tomhet.

Precis som konst ska.

Väcka frågor och funderingar, eller bara vara snygga.

Konst är besynnerligt. Konst är vackert.

Det är min allmänna uppfattning om konst. Det är besynnerligt men oerhört vackert, vart konstverk på sitt egna sätt.

Skulpturen av Hans Hedberg på bilden är ett tydligt exempel på ett konstverk som kan beskrivas med båda de ovanstående adjektiven, främst det sistnämnda. Skulpturen föreställer en sjöborre med sina utskjutande armar i olika storlekar. Skulpturens glasyr är en spännande historia. Det är en kontaminationsglasyr – eller smittoglasyr – som bildats genom att en koppar/järnglasyr smälts samman med två andra glasyrer under stark reduktion i en ugn. Jag har aldrig hört talas om något liknande förut och fascineras av hur man gick till väga för att skapa en sådan här form av konst redan år 1970.

Min mattelärare insisterar alltid att matematik är något som är vackert. Bråk är vackert, faktoriseringar och förenklingar är vackra. Ja, allt med matte är helt enkelt vackert. För det mesta förstår jag inte riktigt vad hon menar med det, finner det hela besynnerligt, men så förklarar hon det hela och man börjar förstå alltihop, bit för bit. Då förstår jag henne och ser att matte minsann är något som är vackert.

Lite så tror jag att det är med konst. Man måste ibland bearbeta det lite för att se bortom det besynnerliga och se det vackra.

Jag kan inte förstå hur människor som faktiskt kan analysera färgstänk och få ut känslor av streck på tavlor. Är det sådant som kallas konst? När man använder en pensel och målar det man känner för, och sedan kan andra sätta ord på det. Jag har aldrig förstått det. Jag tycker det är svårt att analysera vanliga bilder, få fram budskap och förstå vad artisten själv vill få fram. För mig är det bara konstigt.

Jag önskar jag vore lite mer som de som faktiskt kan det. Jag tycker det skulle vara intressant att kunna se saker från andra perspektiv och sätta ord på sådant som egentligen inte riktigt finns. Tycker denna tavla passade utmärkt till detta. Tavlan föreställer ett landskap med en man som målar landskap i Etaples, Frankrike. Träramen är bred med påklistrad sand.

 
Konst går aldrig att hitta någon vettig definition på.
Det känns som att varje människa själv får skapa sig en uppfattning om vad det är.
 
Någon målar en tavla på en fågel medan någon annan fejkar en mentalsjukdom.
Någon gör en tårta av en svart kvinna som skriker när man skär den, medan någon broderar en bordslöpare.
 
Och någon gör något så groteskt fult som på bilden ovan.
En fet varelse med två kvinnor på var sida, som försöker undkomma hans grepp.
 
Hur tänkte du, Adolf Stern? Vad ville du förmedla?
Och var ligger egentligen konsten i denna skulptur?
 
Ja, säg mig det.
 
Konst. Det är verkligen konstigt.

Konst är något som de flesta finner vackert. Konst är även något som finns i nästan allt. Det finns en mängd olika sorters konst, olika sorters föremål och metoder för att få fram konsten. Exempelvis är en byggnad ett konstverk som är tillverkad av metall eller kanske trä, med hjälp av stora maskiner. En målning är något man ofta tänker på när man hör ordet konst, en målning kan vara gjord av akvarellfärg, oljefärg mm. och med en mängd olika metoder. Det finns även de konstverk som är svåra att förstå. Det kanske inte är tydligt vad målningen föreställer som just föremålet på bilden. Min första tanke om föremålet var att det var en kanin eller en hjort i trä, men det visade sig att det var en råbock.

Råbocken tillverkades 1960 av först en man vid namn Karl G Andersson och som sedan förfinades 5 år senare av Roger Alderstrand. Roger har skrivit att han tror att detta djur är ett träämne från början och kommer från farfar Kalles terapiarbete. Han skrev även att när Kalle var gammal och sysslolös på Mossvägen så fick Kalle en bunt av dessa träämnen, då Kalle fick återuppliva sina gamla snickarkunskaper vid köksbordet. Anledningen till att Roger valde att förfina denna råbock lite extra var just den eleganta formen. Jag finner formen på detta prydnadsföremål smickrande men förvirrande. Men det är ofta så med konst. Konst är ofta något underligt OCH vackert, jag antar att det är det som gör konst så speciellt.

Allting är konst.
Allting som skapats i syfte att få utlopp för det sinnliga, det som ryms inombords, det är konst.
Man skulle också kunna säga att konst är det estetiskt tilltalande, en form som tilltalar oss alla, något universellt.

Konsten i den här tavlan är stillheten.
Att lyckas med att fånga stillheten i penseldrag, gips, fotografi, film eller ord är en konst.
Skärgårdslandskap. Ett fiskeläge.
Lätta färger, det milda, stillsamma. Lugnet.

Känsla. Att fånga en känsla. Att vara en känsla.
Att förmedla den.
Att inte bara säga: jag är arg.
Att forma ilskan.

Precis så som Iwar Donnér formade stillheten på målarduken 1884.
Med oljefärger. Med sina känslor. Ett intryck som producerade ett uttryck.
Vi kan välja att absorbera omvärlden.
Men någonstans måste svampen vridas ur och tolkningen nå ut igen.
Där möts vi alla i konstens värld.
Nils Lindelöf skänkte tavlan till museet.
Han upplevde säkerligen den storslagna stillheten i tavlan.
En harmoni som kroppen är mottaglig för bara man låter uttrycken komma nära inpå.