Saker som skrämmer mig: "Mitt eget lilla nazistmonster under sängen"
Det finns så otroligt många saker som kan betraktas som skrämmande och läskiga. Spindlar, ormar, blod, sprutor, monster, mörker, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst… Men något jag tycker är värre än allt som har med olika människors fysiska fobier att göra är faktiskt rent ut sagt nazister. Eller människor med rasistiska åsikter. Främlingsfientlighet helt enkelt!
[Bara för att förtydliga innan det strömmar in klagobrev är det här bara en personlig åsikt, och om inlägget betraktas att ha en politisk koppling är det ingenting som har med Youthhood eller Sörmlands museum att göra.]
Jag tror att ni som håller med mig redan förstått mitt resonemang. Dessa personer skrämmer mig mer, mer än allt annat. För att ha rasfientliga åsikter är något jag aldrig förstått, hur kan det vara möjligt att hata en person eller till och med ett helt folkslag bara för att de är annorlunda? För mig går det helt enkelt inte ihop.
Någonting som därför totalt slår fel i mitt huvud är när det kommer till mannen på bilden här under, och jag antar att han inte ens behöver en presentation. Bilden är publicerad i en bok i hans ära år 1937, alltså två år innan krigets utbrott. Hans idé om att utrota ett helt folkslag, kunde av någon anledning nästan helt genomföras. Varför då, hur kunde vi vara så dumma? För att vi människor är blinda och accepterar verkligheten som den är istället för att säga emot… Eller?
Saker som skrämmer mig: "Den personliga integriteten"
År 1454 tryckte Johan Gutenberg den första bibeln. Johan kom sedan att kallas för boktryckarkonstens fader. Till Sverige kom inte boktrycket förrän vid 1483 via klostren, kungahuset och kyrkan. Men den första boken kom via Kina år 868, Diamantsutran.
Det är mycket som har antecknats och tryckts hit och dit under århundradena. Det har tryckts miljontals biblar, dagböcker och dagstidningar. Dessutom har det bokförts en himla massa. Det kan man t ex se i Sörmlands Museum arkivet. Där finns det otaliga bokföringar om hus som rivits, byggts, människor som varit på platser och kungabesök.
Det är okej att bokföra olika händelser och ha vissa register över människor, tills en viss gräns. Matföretag kan idag komma åt sådana undersökningar som visar när svenska folket köper Kalles Kaviar eller Tofu mest. Vilket gör att de kan anpassa reklamen de skickar ut och skriva ”Hej, vi såg att din Kalles är slut”. Detta har hänt och folk blev upprörda över kontrollen. Titta bara vart det är på väg – Ipred och FRA är två av de stora attributen vi vet om. Dessa gör det lagligt att tränga sig på den personliga integriteten. Det skrämmer mig.
Saker som skrämmer mig: "Små, ilskna snormaskiner"
Nu är det strax Halloween, och det är dags att prata om saker som gör en väldigt väldigt rädd. Förutom krig, död, spöken, mörker, maskar, ormar, speglar, mörkt vatten, fiskar, clowner och skräckfilmer så är en av mina absolut största rädslor barn.
De är små, ilskna och helt bortom kontroll. De kastar snöbollar, de spyr och bajsar, de MÖRDAR till och med varandra. Och man kan inte ens kasta in dem i finkan! De är helt enkelt fruktansvärt obehagliga.
De har inte riktigt någon koll över vad som är okej och inte. Om man mördar någon när man är vuxen, så vet man i alla fall för det mesta när man gör, det värsta med många barn är att de inte förstår hur hemskt det är att slåss och vara elaka.
Och för att bevisa min rädsla så kan vi ju alla erkänna att de absolut läskigaste rollerna i skräckfilmer spelas av små barn med stora läskiga ögon och vassa knivar.
Visst finns det barn som är helt okej, men de flesta beter sig som potentiella seriemördare.
Jag föddes vuxen.
Saker som skrämmer mig: "GRRRRRR, en blåval!"
Just i det ögonblick jag skriver det här inlägget befinner jag mig i ett kök ute på landet där åtta tjejer springer omrking i ett stort virrvarr och pratar film och ansiktsbehandling, samtidigt som de försöker laga tacos. Jag frågar dem en efter en, om vad det är som skrämmer dem mest.
Anna Viberg:
- Ormar, alltså ormar, verkligen. För att de slingrar och inte har några ben.
Men eftersom du tycker de är äckliga för att de inte har några ben, tycker du inte att fiskar är lika läskiga?
- Nej, men de har fenor! Och man äter dem också, så de känns lite mer bekanta.
Antonia Grill:
- Stora djur i naturen, vildsvin och älgar och sånt. I mörkret. När man är själv.
Anneli Koskinen:
- Hundar! De är lömska, skäller och hoppar. Och så har dem läskiga ögon.
Antonia Grill:
- De har ju jättefina ögon som är stora och fina!
- Nej! De är hotfulla, svara Anneli.
Emma Vestberg:
- Valar, dels för att de befinner sig i djupa mörka hav och för att de är gigantiska. Tänk dig areor som är stora som fotbollsplaner där det finns extremt stora valar, läskigt!
Antonia Grill:
- Var glad, dem träffar du inte på så mycket.
Amanda Karlsson:
- Harskrankar, för att de har långa äckliga sprattliga ben, har ingen kontroll och flyger på folk och sprattlar dem i ansiktet. Tänk när man sover och det kommer nåt och kittlar en i ansiktet! Och så är de inte bra på att flyga heller. Sen låter de "bluublubblu".
Louise Westman:
- All sorts cancer! Sjukdomar. Alla sorts sjukdomar. Dödliga sjukdomar. Annars, gråsuggor.
Klara Lindvall:
- Clowner, sten i skorna, mörker, spöken, barn, politiker, religösa människor, gamla människor, kkk, tsunamis, fiskar, ormar, gråsuggor, aids, cancer, nazister!, maffian, blodhundar, folk som ler konstigt på stan, mest av allt är jag rädd för Dompa.
Om jag har förstått rätt så verkar det som att djur är det mest skrämmande just nu. Iallfall bland tonåriga tjejer. Så var det nog förr också, eller kanske inte? Kanske var man mer van vid djur när städerna inte var lika stora och täta som nu?
Fast djuren kanske inte var lite skygga förr, så de skämde livet ur fok och det sitter kvar än idag? Jag tror att djuren är lika rädda för oss som vi är för dem, fast själv är jag mest rädd för spindlar om jag ska vara ärlig, så jag håller nog kvar vid min slutsats om att djur är det mest skrämmande.
Saker som skrämmer mig: "Inte helt okej"
Den här bilden skrämmer mig väldigt mycket av någon anledning. Jag vet inte om det är den hemska utstyrseln eller deras miner. Eller kanske en blandning av dom två?
Det kan också ha att göra med att de påminner lite om ett dansband. Och jag har alltid haft väldigt svårt för dansband. De sjunger så smöriga texter med så smöriga leenden fast de egentligen bara vill döda en långsamt. Plus deras musik är inget som stimulerar mina smaklökar.
Bandet på den här bilden heter Maniacs. I början av artikeln till den här bilden vill de poängtera att de inte ska se ut så där i framtiden. Haha, jag förstår dom.
