Det är så himla mycket prat kring kött och mat, vad man bör äta och vad man inte ska äta. Vad som är rätt enligt vissa kulturer är helt fel enligt andra. Det finns så himla många blandade åsikter kring detta, otroligt mycket. Det är som att det hela tiden finns två sidor kring det, det finns det väl kring allt men just detta med kött.

Gris och kor är helt okej i Sverige, det är vardagsmat för oss och enligt mig skulle jag inte klara mig en sekund utan den grillade köttbiten på sommaren eller julskinkan på julbordet. För mig – är det en självklarhet, såsom för många andra. Men som i muslimska länder, är gris helt förbjudet. Det är inget som skulle serveras när det är högtid, likadant i Indien – där skulle man aldrig grilla en köttbit från en ko. I Kina är hund en vanlig maträtt, vissa länder äter grodben och andra sniglar – sådan mat är bland den vidrigaste tanken vi i Sverige har. Vi skulle då aldrig kunna slänga upp en hund på köksbordet, för oss är det helt oacceptabelt. Speciellt för mig, jag skulle aldrig kunna äta en groda eller en snigel. Men en kyckling har jag inga problem att stoppa i mig? Det är verkligen två sidor av detta, vad som är okej och inte.

Jag älskar kött, men bara de kött som är okej och vanligt för mig. Det är det jag menar med två sidor, att det som är rätt för mig är helt fel för någon annan.

Därför tänkte jag på denna kamera, dels för att den är svart vit. Två helt olika färger, motsattsen till varandra. Men även för att det är en liten kamera, men en kamera kan man om något få in alla olika sidor av en sak. Denna kamera är gjord av plast och användes som en liten leksakskamera.

 

 

Den här råttfällan har tillhört Henrik Svensson i Jönåker. Den är av en lite mer avancerad art än den råttfälla man vanligtvis ser. Just den här råttfällan är en burfälla som alltså har som mål att fånga in råttan snarare än att döda den. Huruvida råttan sedan släpptes fri någon annanstans eller om den dödades vet jag inte.

 

Om den släpptes fri skulle det vara en sådan barmhärtig behandling som råttor sällan stöter på. Vanligtvis ses råttor enbart som skadedjur. De associeras med små, unkna och fuktiga utrymmen. De äter vårt skräp, för tusan!

 

Det är intressant att reflektera kring människans förhållningssätt till andra levande varelser. Som jag ser det finns det en tregradig skala av djur:

 

1. Hunden och katten är sällskapsdjur. De är högst upp på skalan. De älskas och tas omhand nästan som små människor.

 

2. Kossor, får och hästar är djur som ofta älskas men som även har andra, mer praktiska användningsområden. Det kan röra sig om att ge mjölk, kött eller utnyttjas för att rida på. De är tvåa på skalan.

 

3. Sedan har vi djur på den tredje graden av den tregradiga skalan. Djur som bara anses vara till skada. Här huserar råttan, tillsammans med kackerlackan och spindeln. I regel älskas inte dessa djur, och ingen önskar ha dem som husdjur. Vi finner heller ingen praktisk nytta med dem. De är helt enkelt bara inkräktare i våra liv och fångas, krossas eller spolas ner snabbt som ögat.

 

Det finns förstås undantag. Vissa människor har spindlar och råttor som husdjur och tycker inte alls om hundar och katter. I andra delar av världen och i andra kulturer finns en annan syn på djur och deras nytta.

 

Var man än står åsiktsmässigt så tycker jag att det tjänar ett bra syfte att fundera kring ens egen relation till djur. Varför sträcker sig din empati till en katt som jamar efter mat – men inte till en råtta som letar efter densamma i dina sopor? Är dessa två varelser så olika? Vad är det då som avgör vilken av dem som är värd din kärlek och vilken som är värd ditt hat?

 

 

 

Nej, älska att äta. Kött, det mycket omdebatterade livsmedlet, både bra och dåligt, nyttigt och onyttigt. Ska det få älskas att ätas? Jag svarar pass, för att inte själv ge mig in för mycket i den eviga debatten. Jag kan dock delge min syn på debatten.

 

Det är en mycket relevant debatt som jag tycker är mycket bra att den finns. Det finns så många argument på båda sidor om debatten att ett tydligt svar i nuläget är avlägset. Med forskare som i labb eller efter studering av människor kommit fram till slutsatser att kött både är mycket viktigt för kroppen samtidigt som det kan förkorta livet, är det svårt att helt ta sida i hur man ska bygga upp sin kost. Detsamma gäller argumentationen för eller emot köttkonsumtion med miljötänk i fokus. Att köpa in kött utomlands medför stora utsläpp av växthusgaser, likaså gör dock import av grönsaker från utlandet. Att istället handla svenska grönsaker minskar den negativa miljöpåverkan och försäkrar även garantier vad gäller arbetsförhållanden och gifter. Likaså gäller dock även svenskt kött. Vare sig det gäller kött eller grönsaker är det alltid ur miljösynpunkt bäst med KRAV-märkt. När vi kollar tillbaka på värderingar som rådde förr i tiden förundrar vi oss över hur stora klyftor det var mellan mannens och kvinnans position i samhället eller hur lite man brydde sig om miljön. Mycket möjligt är att vi i framtiden ifrågasätter vårt tänk när det gäller konsumering av mat.

 

På bilden är en mjölkkanna med tillverkningsår 1985 angivet. Den var brukad av Alli Andersson från Bjurkärr och senare såld av Barva församling.

 

 

En anatomisk modell av ett hjärta donerat till museet.
En hjärtdonation som dessvärre inte räddar liv men som iallafall förmedlar
berättelser om livet.
Och när vi ändå är inne på inälvor och livet...

Liv.
Vad är ett liv?
Vad lever och vad är dött?
Vem bestämmer det?
Och så frågan om
Att äta
Eller inte äta
Kött

Moraliskt eller omoraliskt ätande
Älta miljöproblematiken
Hälsofrågor
Identitets- och statusperspektiv

Liv.
Vad är ett liv?
Vad är att älska?
Vad är att äta?

Att älska är att att leva.
Och för att leva.
Så måste man äta.

 

 

 

Det första kvartalet på 2013 präglades av skandaler inom livsmedelsindustrin. Skandaler som medförde att Sveriges befolkning drabbades av olika grader av hysteri. Det hade nämligen visat sig att flera av de varor som deklarerats innehålla nötkött istället innehöll hästkött.

 

Djur att älska.

Djur att äta.

 

Och hästar älskar vi.

Så därför blev det en skandal, en hästköttsskandal.

 

Man kan då fråga sig om det hade blivit samma uppståndelse om det istället visat sig att produkterna innehöll någon djurart som vi människor inte ser på som ett typiskt husdjur, de djur som, ur vårt perspektiv, existerar för andra syften än att mätta hungriga människomagar.

 

Att äta gris, ko och kyckling är helt okej, helt naturligt.

Att äta häst, hund och katt är helt fel, helt makabert.

 

Konsekvenserna av att ha ätit hästkött och griskött är desamma, vi blir mätta och djur dör, men ändå är det en sådan otrolig skillnad.

 

På bilden ser ni en grön och rosa igelkott från år 2000, en pipleksak för hundar som tidigare varit en del av utställningen ”Älskas ... ätas”.

 

 

 

 

Jag sitter hos min farmor och mat står på bordet, det finns en skål med paprika, en med potatis, en Coca Cola läsk och två brickor med kött. Jag frågar min pappa vad det är för kött (frågar pappa eftersom farmor är döv och jag är inte så bra på teckenspråk) och han svarar att det är rådjur och kyckling. Min fjortonåriga ögon stirrade på fatet med rådjurskött och jag visste direkt att jag skulle ta kycklingen och sedan slog det mig, "varför känner jag att det är okej att äta kyckling men inte rådjur?". En diskussion om ämnet blossade upp under middagen som jag idag inte minns.

 

Idag tänker jag tillbaka till den middagen för fyra år sedan, vad var det som gjorde det okej att äta kycklingen men inte rådjuret? Idag står jag kvar vid mitt beslut, skulle aldrig äta rådjur. Kanske har det med att jag kallats för en rådjur för att jag har "rådjursögon" och jag känner mig besläktad med dom? Troligtvis inte, eftersom jag aldrig skulle äta kanin, säl, delfin, haj, hund, katt, häst eller apa, listan kan göras ännu längre men varför känns det då helt okej att äta ko, gris, kalkon och kyckling? Jag vet inte svaret men det ena känns omoraliskt medan det andra känns helt naturligt och varför det är så, ja det vet jag inte heller.

 

Det här är en koskälla som dinglat på en ko, som kanske blev äten eller inte, som kanske var älskad eller bara en ko i mängden. Henrik Svensson i Jönåker gav denna till museet, det finns dock ingen information om när den användes, kanske kon är vid liv idag eller kanske jag har ätit den någon gång. Den sistnämnde tanken skrämmer mig, tänk om jag ätit upp kon, eller ja inte hela men en del. Att min blodtörst eller någon annans var anledningen till att kon miste sitt liv. Bara för att köttbiten på tallriken inte ser ut som en ko så betyder det inte att den inte kom från en ko som nu är död. Kon dog bara för köttbitens skull.

 

 

 

Jag och min vän Linnea är 15 år gamla och befinner oss på den underbara ön Malta. Det är 40 grader ute och solen smälter allt i sin väg. Vi sitter vid det lilla köksbordet i köket och framför oss har vår snälla värdfamilj ställt två stora talrikar fyllda med gryta. Till grytan serveras som vanligt pommes frites. Vi skulle få smaka på den maltesiska specialliten kanin. Linnea tittade förfärat på köttet och frågade om hon kunde få äta något annat. Jag log, stack gaffeln i en köttbit och tog en stor tugga. Det smakade kyckling, lite salt men gott.

Det hade varit lätt att tro att det var jag som skulle vägra äta söta små kaniner. Jag som idag lever som vegetarian och att Linnea som är en stor köttälskare glatt skulle ha glufsat i sig grytan. Men det här behöver inte betyda att det inte finns någon logik i vad vi människor äter och inte äter. Tvärt om tror jag att vi i Sverige, dieternas land är ganska medvetna om vad vi stoppar i munnen. Vi väljer helt enkelt bara maten utifrån olika perspektiv. Vissa som Linnea väljer mat utifrån etik, vad känns rätt? Andra som jag tänker på miljön, vad är mest hållbart? Sen finns de som tänker på hälsan eller de som äter med ögonen. Listan är oändlig. Dagens fråga blir hur som helst: skulle du äta krokodil?

Här har du i så fall en söt liten krokodil med ovala hjul att tugga på. Leksaken kommer från Klockbergets förskola som faktiskt är Nyköpings första daghem. Daghemmet öppnades 1954 som ett resultat av barnavårdsläraren och politikern Strid Stolts arbete.  Krokodilen tillverkades av Brio och skänktes till muséet 2011.