Nu är tiden snart inne. Vi närmar oss långsamt. Den där kommersiella högtiden från andra sidan atlanten. Den där högtiden som kläds i svart och orange.  Den högtid som får dig att både skratta och skrika högt.

Det finns en hel drös med olika utklädnader för halloween. Så länge du är läskig eller äcklig så är det fritt fram.  När jag såg den här brudklänningen i arkivet fick jag genast inspiration.  Det finns något kusligt med en gammal brudklänning, speciellt om den har lite skavanker som denna. Mitt tips för årets Halloween är att leta fram en brudklänning och sedan riva sönder den lagom mycket. Du behöver ju inte välja en såhär fin och gammal brudklänning. Som dessutom är tillverkad i Nyköping av en kvinna vid namn Lisa Larsson, 1947. Smutsa hur som helst ner den bröllopsklänning du väljer och smeta gärna på lite ketchup eller rödfärg mot det vita tyget. Sminka dig sedan riktigt läskigt, med stora mörka ögon, sår och blod. Låt sedan slöjan hänga ner framför ditt ansikte så att man bara kan ana det förvridna ansiktet där bakom. Sminka några sår på armarna och om du verkligen vill gå all-in föreslår jag att du drar bort klacken från en vit klacksko och haltar dig fram i skorna.  Nu är förvandlad till bruden från helvettet. Det sägs att hon blev lämnad vid altaret och att hon nu jagar förälskade par, för att få sin brutala hämnd.

Själv tänker jag rikta in mig på det äckliga spåret i år. Jag ska klä mig som en 1,67 meter lång och blodig binda. Glad Halloween allihopa!

Halloween kryper sig närmare och det är väl ändå en högtid jag måste sätta på topp 5 listan. Jag tycker det är så kul för alla barn som klär ut sig och knackar dörr efter godis, sedan alla skräckfilmer som letas fram och sätts på framför skrikande tittare, att skrämmas och bli skrämd är ju blad det roligaste (och absolut värsta haha) med denna högtid.

Men nu när halloween närmar sig och dessa dilemman som dyker upp om vad man ska ha på sig. Jag har då ett tips! Man vill ju sällan gå själv och knacka dörr eller halloweenfest eller bara en maskerad. Då är mitt tips att dra tag i pojkvännen, bästa kompisen eller syrran och matcha! Det är ju roligare när det finns en liten berättelse eller idé bakom klädseln.

Jag kom och tänka på detta när jag såg dessa två klänningar som matchar varann men ändå inte är lika, men det första jag ser när jag tittar på dom båda klänningarna är sjöman! Den vita och klarblå randiga klänningen gjord av bomull och är maskinsydd gavs in till museet av Maud Törneros och även den mörkblå klänningen med ankar-tryck är gjord av bomull. Men den gavs in av Arvingarna Åkerhielm.

Så mitt tips till årets halloweenklädsel är att kom på en rolig idé och matcha med en kompis efter det!

Förra julen fick jag ett halvdussin filmer på dvd och blu-ray och en av dessa filmer var en skräckfilm. Nu är det så att jag inte tycker om skräckfilmer, och som en logisk påföljd så sköt jag på det oundvikliga tillfället då jag skulle behöva se skräckfilmen. Jag kom överens om att se filmen med min bror, och jag vet inte vad hans motivation för att vilja se på den med sällskap var, men jag erkänner villigt att jag helt enkelt inte tordes se den ensam.

Tiden gick och då och då slängde jag en blick på bokhyllans nedersta vänstra hörn där skräckfilmen stod på lur. Vid sådana tillfällen påminde jag alltid mig själv om att jag måste se den snart, men jag lyckades ständigt förpassa den tanken till någonstans längst bak i huvudet.

Men så tillslut, efter månader av velande, bestämde jag med min bror en lördag för inte särskilt länge sedan att vi skulle se på filmen. Vi bestämde oss för att få den ur världen så snabbt som möjligt och satte oss efter maten vid 19-tiden i vardagsrummet, tryckte in skivan i spelaren, höjde volymen och släckte lamporna.

Filmen i fråga var ”The Woman in Black”, och som titeln antyder handlar den om en kvinna klädd i svart som, på grund av en orättvisa gentemot henne under hennes liv, i döden har bosatt sig i ett gammalt förfallet hus. Tro mig, man vill inte träffa henne. Faktum är att man inte ens vill få en glimt av henne.

Vissa uppskattar uppenbarligen att bli skrämda från vettet och genomlida 90 minuter av oerhörd spänning, men jag är inte en av dem. I de bästa skräckfilmerna finns det en underliggande handling, men mitt problem är att dessa potentiellt genialiska berättelser drunknar i all skrämsel och att tittaren aldrig vågar återgå till att njuta av berättelsen utan bara väntar på nästa gång de ska få popcornen att flyga. Och det är i bästa fall.

Uppenbarligen blev jag oerhört rädd av filmen och jag tände upp huset så mycket att grannarna måste ha trott att jag deltog i motsatsen till Earth Hour. När jag kom i närheten av ett fönster (vilket det finns alltför många av i mitt hus!) tyckte jag mig se The Woman in Black själv stå och betrakta mig.

Mitt val till utklädnadstips inför Halloween är därför givet. Denna svarta tyllspetsklänning från 30-talet i en svag bris en mörk natt skulle skrämma livet ur mig. Just denna klänning kan förstås inte användas till Halloween – men bara tanken på att den hänger stilla på sin galge i det mörka förrådet, kanske fångar en svag vindpust när någon öppnar en dörr långt borta, sakta glider av galgen och bekläder en hämndlysten kvinna som med armarna höjda gör sig redo, väntar tålmodigt, men hungrigt, på att någon ska kliva in i det mörka rummet. Och när denne någon inte lyckas tända lampan ser hen bara ett par lysande ögon, och en svart klänning.

Nu vandrar vi in på vinden och drar fram dammiga, gamla lakan med urklippta hål, röda djävulshorn och masker som föreställer monster. Dörrklockan ringer och barn utklädda till pumpor och vampyrer står utanför och frågar, ”Bus eller godis?”. Det är äntligen den 31 oktober och olika halloween-kostymer ska sys eller köpas. För barn är det enkelt att bestämma sig för vad de ska vara under halloween eftersom deras fantasi flödar på ett sätt som vuxnas kanske inte gör. Därför tänker jag nu tipsa om några utklädnader för de vuxna som är osäkra på vad man kan vara. En klassiker är ju att klä sig som man gjorde för några årtal sedan, exempelvis en tant från 80-talet. En lite mer ovanlig utklädnad är en svartvit människa, då använder man sig av svartvita kläder och målar ansikte och kropp med en grå färg och voila, du ser ut som om du är i gråskala.

Själv skulle jag välja något helt annat, jag skulle vara en docka! Om du ska klä ut dig till docka kan du både vara tjej och kille, det är bara kläderna som skiljer sig men inte sminkningen. Det viktigaste är nog en söt klänning, eller en helsvart klädsel, sedan att två svarta sträck går från mungiporna till käken så blir det mycket tydligt att du är just en docka.

En flickklänning i vitt med blå prickar är enligt mig den perfekta dockklänningen. Dock är ju just denna klänning i helt fel storlek för mig. Den syddes 1890 och är i bomull och ylle och användes av Hélène Åkerhielm. Under 1890-talet gick man klädd i klänningar som denna och idag kan man endast tänka sig använda den som utklädnad, därför skulle denna klänning även kunna användas till att klä ut sig som en person från 1890-talet. Idag är dock denna flickklänning i mindre bra kvalité då den har många små insektshål, är mycket fläckig och har en solkig halsspets. Klänningen har även fler defekter idag och är väl varför den lämnades in till museet 1989 – den har klätt tillräckligt många flickor och ska nu få vila på Raspen.

Visserligen är ju självklart inte en tjej läskig om hon har på sig denna klänning, kanske inte heller en kille. Att säga det skulle vara en ren kränkning mot damen som varit omtänksam och efterlämnat denna dress. Agnes, som hon hette, var född redan på 1870-talet i Värmland men tillbringade sitt liv i Mariefred och därifrån har klänningen kommit till oss i Nyköping.

Skrämmas med denna klänning kan man endast göra som kille. Sättet man skräms på skiljer sig även lite ifrån vad man brukar förknippa med halloween. Här är risken att man skrämmer bort människor för en längre period, i alla fall om klänningen ständigt bärs och att bäraren inte finner sig i att ha något annat plagg. Vare sig det är halloweenfest eller ej.

Jag tror att bästa sättet att skrämmas med denna klänning troligare skulle vara på jobbet än vid utklädnad, kollegor och chef kommer nog att bli så paffa att fokus på arbete går ner till noll.

Eftersom detta objekt kanske inte var vidare relevant för halloweensammanhang så är ett tips till båda könen att skippa maskerna som går att köpa och t.ex. klistra på lite låtsasskägg, ett par udda glasögon och en ansiktsskymmande keps. Vips så ser man lite mordisk ut.

En bomullsklänning från Anne-Marie Dahl, anno 1980 med ett svart sammetsband som knyts baktill.
Ett tidlöst spännande mönster som bara får mig att vilja dansa i tre timmar för att klänningen är så cool och snygg.

Och ja, klänningen är mitt halloweenkostym-val alla gånger.
Varför?
Jo för att jag hellre är skrämmande stilig än skrämmande skrämmig.
Halloween är inte riktigt min grej.
Tror det bottnar i tidigare dåliga erfarenheter av diverse "lillebror som hoppar fram bakom dörrar och skriker"-syndromet.
Skräck är inte något som jag finner tillfredsställande.
Jag blir mörkrädd av Morden i Midsomer... bara jag hör vinjetten...

Askungen i all ära men till den läskigaste högtiden av dem alla, Halloween, så finns det två karaktärer som jag anser passar mycket bättre att klä ut sig till. Kan ni gissa vilka?

Det är inte den elaka styvmodern (där elak är ekvivalent med äckligt otäck ur barnaögon).

Det är inte den charmiga prinsen (som gör alla ungmör lite förexalterade).

Det är inte dem söta mössen (gnagar-fobi någon?).

Nej, ur mina ögon är de läskigaste karaktärerna i den här folkkära sagan Askungens färgbomber till styvsystrar; Gabriella och Petronella. De är bortskämda, ytliga och fyllda åt alla håll och kanter av avundsjuka. Deras gener talar visserligen emot dem redan från början, det är ju trots allt den elaka styvmodern och inte den goda gudmodern som är deras mor, men usch, fy, tvi och blä vilka hemska människor. Och är det inte rätt läskigt att tänka på att det faktiskt finns Gabriellor och Petronellor där ute i världen?

Så, klä ut dig till Gabriella eller Petronella för att vara riktigt läskig under Halloween! Denna utklädnad är faktiskt inte speciellt svår – du behöver inte ens någon pumpavagn! –, du behöver bara en riktigt färgstark klänning, typ som den ni ser på bilden. En grön sidenklänning som denna skulle vara alldeles perfekt för den här utklädnaden!

Klänningen består av två delar, vilket medförde att det krävdes tre bloggare för att fotografera den i sin helhet. Givaren av denna gröna klädsel var Ann-Marie de Dardel och nedanstående paragraf är från det brev som medföljde hennes tre koffertar med kläder när de gavs till museet 1967.

Härmed översändes de 3 nycklar som tillhör koffertarna som just avhämtas f.v.bef. till Nyköping. (Koffertarna ska givetvis inte returneras). Damerna som burit dessa kläder voro födda 1834, 1863 resp. 1886. I varm förhoppning att kläderna kan vara till glädje för museet och dess besökare sänder jag mina hjärtliga hälsningar.

Hjärtliga hälsningar till dig också, Ann-Marie, för kläderna visade sig vara till glädje för mig!