En bomullsklänning från Anne-Marie Dahl, anno 1980 med ett svart sammetsband som knyts baktill.
Ett tidlöst spännande mönster som bara får mig att vilja dansa i tre timmar för att klänningen är så cool och snygg.

Och ja, klänningen är mitt halloweenkostym-val alla gånger.
Varför?
Jo för att jag hellre är skrämmande stilig än skrämmande skrämmig.
Halloween är inte riktigt min grej.
Tror det bottnar i tidigare dåliga erfarenheter av diverse "lillebror som hoppar fram bakom dörrar och skriker"-syndromet.
Skräck är inte något som jag finner tillfredsställande.
Jag blir mörkrädd av Morden i Midsomer... bara jag hör vinjetten...