Josefssons är ett svenskt postorderföretag som grundades 1956 i Borås av Hugo Josefsson. Konkurrenten Ellos förvärvade så småningom Josefssons och under 2000-talet fasades varumärket ut. I vår och sommarnumret av Josefssons 1968 kan du hitta både dam och herrkläder samt kläder för de små. Smycken, assessorer, badkläder, träningskläder, pyjamas, underkläder och mycket mycket mer gömmer sig i den tjocka postorderkatalogen. Jag har växt upp med internet så jag har aldrig handlat kläder genom postorderkataloger. I jämförelse med att gå in på en hemsida på nätet och beställa hem grejerna, känns det krångligt.

Det går att spara på det mesta. Ett sparande som jag uppskattar är sparande på kläder. Jag älskar secondhand affärer och loppisar med gamla kläder. Jag älskar att rota i farmors garderob efter tjusiga klänningar och fina handväskor. Jag hatar att slänga kläder.

Garderoben där hemma är visserligen proppad av diverse olika klädesplagg men jag vägrar att rensa. Klänningar från när jag var tio hänger bredvid de nya jeansen. Men när jag ser klädsamlingarna i museets arkiv blir jag lugn, det finns någon som har ännu mer sparat än mig!

Det sker stora förändringar inom teknologin i världen och utvecklingen pågår ständigt. För bara ett par hundra år sedan så var det otänkbart att skriva på något annat än papper, idag används datorer, mobiler och surfplattor.

Utvecklingen går fort och inom en snar framtid kanske man inte använder papper i skolundervisning alls längre, därför är det himla kul att man sparar och arkiverar vissa saker.

Till exempel den här teckningen som är gjord av Jesper Hautsalo, han har ritat av sitt hus och sin katt!

Det är bra att sådant här sparas, i framtiden kanske man inte ritar med kritor alls.

Jag gick runt ganska länge i arkivet på Å-huset innan jag visste vilka två föremål jag skulle använda, jag var till och med kvar sist där nere och letade. Men just den här lagboken som blev godkänd 1734 var ett naturligt val när jag väl hittade den. Visst, jag kanske inte kan koppla till just lagar från 1734, men jag kan koppla till föråldrade lagar.

Det finns så många lagar i Sverige som är föråldrade och behövs dammas av och göras om eller helt tas bort. Det finns också lagar som bör läggas till. Exempelvis så är FRA-lagen en av de som bör tas bort och en samtyckeslag en av de som bör läggas till.

FRA-lagen som ger FRA (Försvarets radioanstalt) rätt att utan ditt godkännande eller vettande övervaka dig genom dina mail, dina samtal, dina sms, etc, är en föråldrad lag som gynnar ett massövervakningssamhälle, och ärligt talat ett samhälle som man stöter på i till exempel boken ‘1984’ av George Orwell.

De som är FRA-lagen säger att den är till för att stoppa terrorism och organiserad brottslighet. De säger också att så länge man har “rent mjöl i påsen” har man inget att frukta. Det inte en knivskarp gräns för vad som är rent mjöl i påsen så vem bestämmer egentligen att du inte har något att frukta?

Det kan låta som om jag är värsta konspiratören och är konstant rädd att “storebror ser mig” (vilket egentligen inte är helt fel), men med Sverigedemokraterna som tredje största partiet och en regering där högern ändå är majoritet så är inte ett övervakningssamhälle långt ifrån verklighet. Ni glömmer väl inte registret över romer i Sverige? Eller SD vilja att registrerar alla invandrare och deras barn? Med FRA-lagen så skulle det vara fullt möjligt att öka risken för de i en riskzon.

För att ändra tema från storebror och övervakning så har en samtyckeslag varit på tal ofta varit på tal under de senaste åren då fler och fler våldtäktsmål har synts i media då det blev medias nya “hot topic” att skriva om det och vilka domar som föll över förövaren.

Som det ser ut nu så är sexualbrottslagar mer utformade att gynna förövaren då det inte handlar om ett ja ska finnas där, utan ett nej. Du behöver inte säga ja nu för det gör redan lagar och förövaren åt dig. En samtyckeslag skulle ändra det och lagar skulle säga nej åt dig från början. Det finns självklart flera sätt att säga ja på men det finns flera sätt att säga nej på också, och man har alltid rätt att ändra sig när som helst under tidens gång att nej, jag vill nog faktiskt inte ligga med dig eller inte ligga just nu eller varför man nu säger nej.

I alla fall, det där är ju bara två av de saker som känns som det inte ändrats sen 1734 och som bör, egentligen MÅSTE, ändras. Nu ska jag gå och vara rädd för storebror någon annanstans.

”Dom som tillhör min familj är min mamma, min pappa, min lillebror och så jag. Vi bor på landet. Fast det finns många hus för dom har byggt jättemycket men det gillar inte vi. Vi bor i ett rött hus med vita knutar. Vi har en ganska stor trädgård och en grusuppfart. Vi har haft en hund men han dog. Min pappa jobbar på företagsbilen. Min mamma jobbar som frisör på World Class. Men hon ska börja plugga till lärare. Min lillebror och jag går i skolan. Min mamma är 35 år, min pappa är 38, min lillebror är 6 och jag är 9.”

Josephine Thunell

Och sen två fina ritade bilder med små kommentarer till, plus ett foto av huset… ja ni kanske ser själva.

Detta är ett av bidragen till ett projekt kallat ”Min familj” där barn från olika delar av Sverige har fått illustrera och skriva kort om sin familj. Alla bidrag sparades och finns nu bibehållna i Sörmlands Museums arkiv. Det är ungefär som när man sparar barnens teckningar och visar dem efter 10 år, fast i större omfång. Roligt tycker jag.

Tänk sedan när människor om 500 år (meningen är nog iallafall att teckningarna och texterna ska sparas så länge) står och tittar på teckningarna av barnen och deras familjer från vår tid. Kommer de känna igen sig? Kommer de se på oss som vi ser på stenåldersmänniskor idag? Josephines familjeförhållande som hon beskriver det i texten är vad man skulle kunna kalla ganska normalt för oss idag. Troligen kommer det inte vara det om 500 år.

Det är viktigt att spara saker tror jag. Vi mår bra av att veta vad vi kommer ifrån och hur våra förfäder levde. Sedan är det ju extremt intressant också. Vi ägnar så stor tid åt att gräva i framtiden att vi ibland glömmer att nästan alla nya fenomen har sin grund i forntiden.

Tema sparat alltså. Vad kan då passa bättre än Svenska Folkböcker av P.O. Bäckström? Det är en bok med en massa nedtecknade (läs sparade) folksagor. En samlingsvolym faktiskt (sparat igen). Dessutom har sparats i här i arkivet på muséet. Sparat sparat. Eller kanske till och med sparat sparat sparat. Sparatception.

Det här med att spara saker för framtiden har alltid fascinerat mig på något sätt. Vare sig det rör sig om egyptiska mumier, tidskapslar, blommiga plåtbrickor från 70-talet, internet-fotspår som aldrig försvinner eller leksaker som man helt enkelt är för sentimental för att slänga bort. Jag är personligen fett-sämst-i-hela-världen-på-riktigt-jag-svär på att slänga grejer.

Men vem vet? Kanske kommer någon av alla de grejer jag har valt att inte slänga hamna på ett muséum någon gång i framtiden. Kanske kommer de hjälpa nästkommande generationer att förstå lite bättre hur vi levde i början av 2000-talet. I sådana fall är det ju faktiskt bra att jag sparar så mycket saker som jag gör. Men det är skillnad på att spara och att ha stökigt i sitt rum. Jag ska typ grundstäda det i sommar. Slänga ut allt på gräsmattan, dammsuga allt och sedan ställa in det igen.  Jag lovar. Jag kanske till och med möblerar om.

Det här med att berätta vidare saker är också intressant. Historiska händelser och sagor. Vissa saker berättar vi vidare för nöjes skull. Som Bröderna Grimms sagor till exempel. Andra saker är vi skyldiga att fortsätta berätta om. För att de inte ska hända igen.

Tyvärr verkar många ha glömt hur viktigt det är idag.

Det här med minnen är också intressant. Försvinner våra minnen bara när vi dör? Kan man ärva minnen? Kan man spara minnen? Kommer man kunna göra det i framtiden? Eller kommer dagböcker och blogginlägg alltid vara det närmaste vi kan komma en annan persons tankar?

Dagens boktips: The Giver av Lois Lowry. Den handlar om minnen och hur viktigt det är att komma ihåg.