Tema sparat alltså. Vad kan då passa bättre än Svenska Folkböcker av P.O. Bäckström? Det är en bok med en massa nedtecknade (läs sparade) folksagor. En samlingsvolym faktiskt (sparat igen). Dessutom har sparats i här i arkivet på muséet. Sparat sparat. Eller kanske till och med sparat sparat sparat. Sparatception.

Det här med att spara saker för framtiden har alltid fascinerat mig på något sätt. Vare sig det rör sig om egyptiska mumier, tidskapslar, blommiga plåtbrickor från 70-talet, internet-fotspår som aldrig försvinner eller leksaker som man helt enkelt är för sentimental för att slänga bort. Jag är personligen fett-sämst-i-hela-världen-på-riktigt-jag-svär på att slänga grejer.

Men vem vet? Kanske kommer någon av alla de grejer jag har valt att inte slänga hamna på ett muséum någon gång i framtiden. Kanske kommer de hjälpa nästkommande generationer att förstå lite bättre hur vi levde i början av 2000-talet. I sådana fall är det ju faktiskt bra att jag sparar så mycket saker som jag gör. Men det är skillnad på att spara och att ha stökigt i sitt rum. Jag ska typ grundstäda det i sommar. Slänga ut allt på gräsmattan, dammsuga allt och sedan ställa in det igen.  Jag lovar. Jag kanske till och med möblerar om.

Det här med att berätta vidare saker är också intressant. Historiska händelser och sagor. Vissa saker berättar vi vidare för nöjes skull. Som Bröderna Grimms sagor till exempel. Andra saker är vi skyldiga att fortsätta berätta om. För att de inte ska hända igen.

Tyvärr verkar många ha glömt hur viktigt det är idag.

Det här med minnen är också intressant. Försvinner våra minnen bara när vi dör? Kan man ärva minnen? Kan man spara minnen? Kommer man kunna göra det i framtiden? Eller kommer dagböcker och blogginlägg alltid vara det närmaste vi kan komma en annan persons tankar?

Dagens boktips: The Giver av Lois Lowry. Den handlar om minnen och hur viktigt det är att komma ihåg.