Alla har vi saker som vi ser fram emot. För mig är det ytterst tilltalande att se fram emot saker, stora som små.

Påsk är starkt förknippat med påskpynt och diverse färgglada prydnader som plockas upp ur en dammig kartong, som hämtats från en ännu dammigare vind. I mitt hem finns en speciell prydnad som deltagit i lika många påskdagar som jag själv.

Prydnaden är överlägsen och när jag kollar på den så känner jag mig liten och okunnig. Ögonen må vara lika iakttagande varje år och hållningen lika korrekt. Trots denna kaxiga attityd förknippas vår kära tuppstatyett bara med värme och glädje. Och är det något som jag ser fram emot så är det att just tuppstatyetten kommer fram på bordet varje påsk.

I Spanien bringar påsken många tårar men också mycket glädje. Men Spanien har mycket unikt påskfirande. En intressant sak är att i bland annat Malaga så släpper man varje påsk ut en fånge ur fängelset. Invånarna får rösta på vem de tycker ska få komma ut till friheten. Dock får inga mördare släppas ut. Den lyckliga som nu blir frisläppt har även lätt att skaffa jobb eftersom han blir lite utav en kändis i landet. Detta är en mycket gammal tradition och anledningen till den är att när Jesus skulle straffas så fanns det en till man med i bilden, men en av dem skulle skonas. Som vi alla har förstått så blev inte Jesus den mannen.

Spanien har lite mer hålligång i sitt påskfirande till skillnad från stela Sverige där en solblekt tuppstatyett är den absoluta höjdpunkten.

Nu börjar det verkligen kännas att våren är på ingång. Det gör mig extremt glad och jag blir motiverad till grejer som jag inte alls var motiverad till att göra bara för någon månad sen.

Snön smälter, fåglarna börjar få fart på bobyggandet, sommartiden är äntligen ett faktum, och lamporna är numera släckta på eftermiddagarna. Jag har just nu en väldigt positiv inställning till livet! Nu känns ingenting dystert längre, inga mörka, tråkiga, deprimerande promenader till bussen efter skolan med tända gatulyktor som belysning, klockan 4 på eftermiddagen. Nu lever jag, jag är inte längre någon valsande zombie!

Det här är påskens vecka. Många familjer och ungdomar kommer med vänner fira påsken med årets kanske första ”grillkväll”. Barnen får sina påskägg med godis i och hela samhället blir glatt och belåtet.

Jag hoppas inte att påsken kommer vara lika besatt av lampor som vintertidens mörka kvällar varit. Jag tycker att alla ska leva av solljuset så gott det går när väl solen står på himmelen! Lampornas tid är över. Tack och adjö med det elektroniska ljuset!

Påsken har aldrig varit någon big deal för mig sedan jag slutade få påskägg. Men det finns fortfarande känslor från påsken jag kommer ihåg från när jag var liten.

När jag tänker på påsk tänker jag på det där ENORMA påskägget som låg bakom min morfars soffa och väntade på mig. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var just den påskaftonen, men jag kommer ihåg att påskäggen var size XXXL och innehöll inte bara godis, det innehöll pengar också. Ett par tior och femmor, en förmögenhet i ett barns ögon.

Idag har påskäggen tappat sin charm, men jag vet något som inte har det. Påskpysslet! Jag påskpysslar inte längre, men som liten älskade jag att göra små handgjorda kyklingar och påskkort och annat färgglatt krimskrams. En annan sak jag älskade att göra var påskhäxor. Min mamma hade/har massor med material hemma som man kunde skapa klockrena påskhäxor med. Och bara tanken av häxorna och de svarta katterna som flyger till blåkulla får mig att le stort. Jag vet inte varför, häxorna behandlades inte direkt väl, men jag gillar ju häxor. Så det måste vara min favoritsak med påsken.



Här är en handgjord påskhäxa från 20-talet, den har använt flitigt ända fram till 2006, Den är gjord av material som trä, ståltråd och siden. Fantastiskt!

När vi satt på pizza-mötet i onsdags så pratade vi lite om påsken, och såklart om mat. Det är ju faktiskt så att vi har extremt likadan mat på alla våra högtider här i Sverige. Köttbullar, potatis (färskpotatis om det är midsommar), prinskorv och lite olika andra grejer.

Det är lite kul faktiskt, att vi är så himla konservativa när det gäller käk på våra högtider. Men på påsken äter vi i alla fall supermycket ägg också, och det är ganska grymt. Ägg är klart underskattat, en sjukt god maträtt.



Så glad påsk allihopa, och överdosera ägg iår igen. De här söta äggkopparna är från 50- eller 60-talet och donerades till museet som en del av Eskilstuna-hemmet.

Kanske betyder den långa sovmornar och lite extra klirr i kassan. För de flesta människor betyder nog påsken så som många andra högtider, gemenskap. Möten, mat och människor. Man träffas ofta runt ett stort bord och skapar en gemenskap ihop.

Personligen tror jag inte att det är allt godis eller alla materiella ting som räknas under högtiderna, utan just gemenskapen. Eller jo, kanske ett materiellt ting, nämligen bordet. Husets hjärta sägs ju ofta vara köket och det är där vi också samlas, runt kökets heliga plats, bordet. Runt bordet får vi skratta, äta och njuta av vänner och familj. Bordet för oss närmre varandra och gör oss trygga, har man bara ett stabilt bord (kanske ett liknande det på bilden från 30-talet) så tror jag att man nu till påsk kommer att känna en stor gemenskap!

Det viktigast med påsken är alltså inte alla påskägg, all köpmani och alla sistaminuten-köpen för att få till den perfekta materiella atmosfären. Nej det viktigaste med påsken är gemenskapen. Den som skapas när vi äter påskmaten runt köksbordet. Eller när vi letar ägg som påskharen så flitigt har gömt undan för oss.

Jag minns de där mornarna när man yrvaket kravlade sig ur sängen. Att ivrigt springa upp på övervåningen till påskriset som kvällen innan så fint blivit pyntat med fjädrar och små, små påskpynt. Jag minns den där magiska känslan i att kvällen innan påskharen skulle komma sitta tillsammans hela familjen runt ett stort bord och pynta påskriset. Hela kvällen låg man sedan pirrigt i sängen och bara väntade på att det skulle bli morgon. När morgonen kom var jag alltid lika fascinerad av de fina påskäggen som på något vis lyckats hamna under påskriset under nattens gång.

Hela påsken är, och förblir liksom många andra traditioner en påminnelse om hur viktigt det är med gemenskap. Att kunna samlas hela familjen runt ett stort tryggt träbord och tillsammans njuta av en härlig middag skapar en otrolig gemenskap. Gemenskap är viktigt, tänk på det nu i påsk, tänk på det när ni sitter i hemmets hjärta runt ert köksbord.