Kanske betyder den långa sovmornar och lite extra klirr i kassan. För de flesta människor betyder nog påsken så som många andra högtider, gemenskap. Möten, mat och människor. Man träffas ofta runt ett stort bord och skapar en gemenskap ihop.

Personligen tror jag inte att det är allt godis eller alla materiella ting som räknas under högtiderna, utan just gemenskapen. Eller jo, kanske ett materiellt ting, nämligen bordet. Husets hjärta sägs ju ofta vara köket och det är där vi också samlas, runt kökets heliga plats, bordet. Runt bordet får vi skratta, äta och njuta av vänner och familj. Bordet för oss närmre varandra och gör oss trygga, har man bara ett stabilt bord (kanske ett liknande det på bilden från 30-talet) så tror jag att man nu till påsk kommer att känna en stor gemenskap!

Det viktigast med påsken är alltså inte alla påskägg, all köpmani och alla sistaminuten-köpen för att få till den perfekta materiella atmosfären. Nej det viktigaste med påsken är gemenskapen. Den som skapas när vi äter påskmaten runt köksbordet. Eller när vi letar ägg som påskharen så flitigt har gömt undan för oss.

Jag minns de där mornarna när man yrvaket kravlade sig ur sängen. Att ivrigt springa upp på övervåningen till påskriset som kvällen innan så fint blivit pyntat med fjädrar och små, små påskpynt. Jag minns den där magiska känslan i att kvällen innan påskharen skulle komma sitta tillsammans hela familjen runt ett stort bord och pynta påskriset. Hela kvällen låg man sedan pirrigt i sängen och bara väntade på att det skulle bli morgon. När morgonen kom var jag alltid lika fascinerad av de fina påskäggen som på något vis lyckats hamna under påskriset under nattens gång.

Hela påsken är, och förblir liksom många andra traditioner en påminnelse om hur viktigt det är med gemenskap. Att kunna samlas hela familjen runt ett stort tryggt träbord och tillsammans njuta av en härlig middag skapar en otrolig gemenskap. Gemenskap är viktigt, tänk på det nu i påsk, tänk på det när ni sitter i hemmets hjärta runt ert köksbord.