05:45 klockradion slår på, först med den 10 minuter långa ”Gud är bäst” predikan och sedan till sjövädret. Sjövädret lyssnar jag på ungefär lika mycket som ekonomidelen vilket leder till att jag ibland blandar ihop banker och fyrar. NASDAQ och Falsterbo är ju nästan samma sak... det där med siffror har aldrig vart min grej.
Efter det följer en ½ timma nyheter medan jag fixar i ordning mig till skolan/ligger i sägen och vill dö.

Jag är dålig på att titta på TV-nyheterna och att läsa tidningen, men p1 lyssnar jag i alla fall på varje morgon.
 Den lilla handliknande grejen på bild trodde jag först var en ryggkliare men det visade sig vara något slags verktyg för insektbekämpning eller rengöring?? Fråga inte mig hur det skulle gå till. Den kommer i alla fall från Anna Lilliehöök och kom till magasinet 1970.
Det jag tänkte när jag såg den var att radio ger så många möjligheter att göra andra saker samtidigt som en lyssnar.
Till tidningar är en bunden av syn.
Till TV är en bunden till både syn och hörsel.
Men vid radion är en bara bunden vid hörseln vilket möjliggör att t.ex. laga mat, rita, bada o.s.v. under själva lyssnandet.

Mina favoritprogram som jag försöker lyssna på varje vecka är:
Spanarna: De spanar in i framtiden och lägger ut ologiska hypoteser om den grundat på nyheter och andra saker de iakttagit. P1, fredagar, skrattigt på en intellektuellt sett.
Tankesmedjan: Satir om aktuella nyheter. P3, måndag-tordag, så himla roligt!!!!
Stil: Grymt grundliga analyser om stilfenomen eller designers. P1, fredagar, oftast inspirerande och intressant.
Kino: FILM, på bio, på dvd, om regissörer och allt möjligt. P1, fredagar, lärorikt och superbt.

Jag åker väldigt mycket buss.

Det är inte särskilt kul att åka buss!

Så när jag sitter där på färd genom Södermanland tycker jag att det är väldigt nice att lyssna på podcasts. Dels renodlade poddar som Filip & Fredriks men också radiopoddar. Typ alla Sr-program finns att lyssna på flera år i efterhand. Eftersom jag gärn ser och lyssnar på saker när det passar mig, är detta perfekt!

Tankesmedjan är en av dessa P3-poddar. Tankesmedjan kan nog vara det bästa och roligaste som radio producerat! Klockren satir helt enkelt! Älskar't!!

En trist bussresa en måndagseftermiddag blir med ens fantastiskt rolig. Tankesmedjan fungerar som lipsyl för ett trött efterskolahjärta!

Fungerar uppmjukande likt detta lipsyl från London! Lipsylet gjorde under 60-talet någons läppar mjuka och fina på Sunlight!

Jag lyssnar inte ofta på radio. Om man skulle kolla rent procentuellt  över hela min livstid skulle siffrorna bli låga, kanske ända nere på decimalerna. Det är inte för att jag på något sätt tycker illa om det - tvärtom. Jag önskar verkligen att jag tog mig mer tid till det.

Radio är en källa till så många ting. Kunskap, skratt, känslor - glädje, ilska, sorg. Och är ett perfekt verktyg för att lära sig något nytt.

Jag har verkligen lärt mig något nytt varje gång! Om tvångssteriliseringar, rasbiologi, författare, musik. 

Precis som föremålsarkivet lär mig något nytt varje gång jag besöker det. Den här gången fick jag veta att Margareta Rosenlind haft en mortel hemma som är till för kvicksilverklorid - farliga grejer det.

Radion.

Det är den där irriterande apparaten som låter varenda morgon innan jag ska till skolan.

Det är rösterna som pratar oavbrutet, oavsett hur mycket jag anstränger mig för att skapa en telepatisk kontakt och få dem att sluta. 

Det är det där ljudet som inte tystnar förrän jag samlat ihop tillräckligt med energi för att sträcka på armen och trycka på avstängningsknappen – och då är det ju redan försent; jag är vaken.

Okej, den manick som jag beskriver är ju mer en alarmklocka än en radio men det är ju liksom en radio i min alarmklocka. Likt detta leksakspiano från 1950 så är båda apparaterna, trots deras skilda funktion, till för ljud och musik. Och numera även för babblande röster.

Så ja, radion kan vara en rätt irriterande sak.

Men det kan faktiskt vara rätt mysigt där på morgonen, när man har tur och det varken är reklam eller prat som stör ens välbehövliga skönhetssömn. Då när fun. eller Maroon 5 spelas och man ligger kvar ett par minuter extra och bara njuter. Då är det riktigt härligt att bli väckt av den där irriterande apparaten.

Jag lyssnar egentligen inte så mycket på radio, men gjorde rätt mycket förr. Nu är det mest Spotify och sådan musik som jag gillar som spelas ur mina högtalare.

Dock har jag någon grej för radio i bilen. Om jag får bestämma så väljer jag att lyssna på Rix FM när jag sitter i bilen, och även om det finns chans för Spotifylistor eller annan musik så väljer jag ändå radion. Har ingen som helst aning om varför, och det är ju lite konstigt egentligen, men utan Rix FM i bilhögtalarna känns bara fel. Blandad musik att sjunga med i varvat med lite snack känns rätt för mig i bilen helt enkelt.

På bilden ser ni en liten radio som inköptes av Ruth Andersson runt 1954 och är tillverkad av Telefunken. Den stod på maken Ivars sida i makarnas sovrum på övervåningen, men när grannarna kom togs den ner i finrummet. 

Radio, vad finns det att säga? Jag har aldrig haft mycket intresse av radio. Är det musik som jag letar efter så lyssnar jag helst endast på den musiken som jag vill lyssna på. Är det prat jag vill lyssna på så startar jag en konversation. Är det nyheter jag vill veta läser jag tidningen. Och är det sagor jag vill lyssna på så hittar jag på egna. Radio har aldrig givit mig mycket glädje. Förr när jag var liten så lyssnade jag inte ens på radio, jag hade egna musikskivor och en livlig fantasi vilket var allt jag behövde. Fastän jag inte är så förtjust i radio så skulle jag inte vilja att den försvann, det kan vara trevligt att vakna upp till att några pratar istället för ett alarm som tjuter "EEH, EEH, EEH" eller när man inte har någon att lyssna på, så har man ändå alltid möjligheten att bara slå på radion.

Vissa människor har en stark koppling till radion, andra inte. Men något jag tror alla håller med om är att det känns skönt att alltid ha något att lyssna på, för det finns radioprogram för alla smaker så ingen behöver känna sig ensam i de mest tystlåtna stunderna.

När jag valde föremål till detta tema var jag inte så kreativ, jag valde denna tratt-grammofon från 1900 och även fast detta inte var en radio så är det såhär en gammaldags radio ser ut i mitt huvud. På 1900-talet var radion en mycket viktig apparat, den kunde berätta en hel del för alla människor som ägde en radio. Det som gjorde radion så viktig på 1900-talet var allt krig som pågick, information om kriget, propaganda som spreds genom radio osv. Men eftersom det även var så svåra tider med mycket död och hemskheter var nog en tratt-grammofon det bästa man kunde äga, eftersom musik ger glädje till alla!

Handmålat virke anno 1813 i form av fästmöskrin. Dekorerat med ett livets träd och inrett med ytterligare små lådor i lådan och alla lådor kan öppnas och stängas och träder blommar året om, lådan ekar året om. Radion ekar året om. Radion är en låda.

När jag lyssnar på radion blir mitt huvud en låda och radiolådan öppnas och teleporteras in i min huvudlåda.

Och när den länkningen sker så öppnas en helt ny värld. Ett helt annat universum.

Det strömmar in i kroppen och sinnet projicerar bilder av orden som flyter in i öronen och radiovågorna blir vila.

Röster som susar i vågor genom luften och når mig med oanade budskap, allmänbildning, skratt och ro.

Där händer det. Jag trycker en metallspets in i min mobila telefon och pressar in små minilurar i öronen och får kontakt med någonting som jag omges av hela tiden. Tänk att radiovågorna har så mycket att berätta för mig.

Allra helst lyssnar jag på P1. Favoriterna just nu är Nordegren och Epstein, Public Service, På minuten och Spanarna. På sommaren är det såklart Sommar i P1 som avlyssnas så ofta som det går. Sedan är jag tokig i alla slags radioteatrar och övriga följetonger med noveller och litteratur.

Tack radio för att du finns. För att du är världens bästa låda.

Jag tänker mig dig radion som detta skrin.

Du har anor, du har stil, du har rymd, du har allt.

Det känns väldigt passande att du är just ett fästmöskrin i detta nu, ett som användes 1813 vid ett frieri.

Nu friar jag till dig radion.

Följ mig genom allt.