Förgänglighet: Vad består?

 


I en tid där hus byggs för att hålla i 50 år, där elektronik är gjort för att gå sönder, där det mesta består av plast som långsamt förmultnar, kan frågan vad består? vara aktuell.


Vad kommer vi att lämnar för spår efter oss? Vad lämnar du för spår efter dig? Teknik är kanske dagens största kunskapsbärare men datorer eller telefoner blir samtidigt inaktuella snabbt. De går sönder eller blir omöjliga att utvinna information ifrån. Är det någon av er som har en diskettläsare hemma? Eller en VHS-spelare? Ja, ni fattar vad jag menar.


Teknikens förgänglighet får mig att tro att vi i framtiden inte kommer lämna lika mycket fysiska spår efter oss.  Kanske kommer vi istället att lämna virtuella spår. Någon gång i framtiden skulle en forskare kunna studera din blogg, din spotifylista eller en kommentar på Facebook. Nätet, världens största museum.


Om du verkligen vill lämna ett fysiskt spår efter dig, föreslår jag att du låter det sjunka till havsbotten. Många föremål förvaras nämligen bättre i vatten. Ett exempel är denna vinflaska. Den sjönk med ett skepp i östersjön någon gång på medeltiden. Vinet är borta men flaskan består. Om du vill undslippa förgänglighetens klor är därför mitt bästa tips att du gömmer dig på havets botten.

 

 

Förgänglighet: SCHACKPJÄSER OCH GAFFLAR


På tisdagen diskuterade vi förgänglighet, om för det första vad själva ordet betyder och sedan vad det faktum att föremål är förgängliga betyder för så väl oss som föremålen. Några dagar senare såg jag på den andra filmen om Narnia. Vad har då den här, för mig, nostalgifyllda filmen med temat förgänglighet att göra, kan man då fråga sig.

 

I början av filmen upptäcker syskonen Pevensie att de befinner sig i ruinerna av deras slott, Cair Paravel. Delar av väggarna lite varstans, ett par pelare och förvånansvärt nog en schackpjäs är det enda som finns kvar av deras älskade hem (och en gömd kammare fylld med personliga skatter, men schhh). Den där schackpjäsen klarade sig förvånansvärt nog, mot alla odds kan man tro då syskonen senare upptäcker att det gått mer än tusen år sedan de lämnade landet under dess gyllene tid.

 

”Well, I didn’t exactly have a solid gold chess set in Finchley, did I?”

 

Där har vi det, mycket av ett föremåls förmåga att bevaras i sin helhet beror nämligen på materialet det är gjort av. En schackpjäs av guld klarar sig finfint (inte enbart i magiska världar) medan en av trä skulle förmultna allt för snabbt, om det är tusentals år det handlar om.

 

Den här gaffeln fann man under en arkeologisk utgrävning vid Nyköpings Hus år 1950. Själva gaffeln består av järn medan skaftet är gjort av trä. Här har hela gaffeln, både delen av metall och den av trä, bevarats rätt bra, även om jag åtminstone inte skulle vilja använda den för att äta med. Kanske kan museet låna ut den till Ariel, hon är kanske inte lika kinkig när det kommer till dinkelhoppare som jag är när det kommer till bordsbestick.

 

 

Förgänglighet: Skärvor


Ett arkeologbesök på magasinet och vi samtalar om medeltida lantbruksredskap, artonhundratalsutgrävningar och föremålshantering.
I mig ekar något annat.
Förgängligheten.

Arkeologen berättar att vi kanske inte kommer lämna några spår efter oss i framtiden.
Allting vi äger idag är plastiskt.
Husen inte längre byggda för att hålla.
Vi återvinner och gör om och vi lämnar inga spår.
Disketter går inte att läsa av längre.
Snart kanske USB inte finns mer.
Allting vittrar, försvinner, rinner iväg.
Och framtidens människor kanske inte kommer att veta av oss.
De andra skämtar: om det ens går att leva efter oss. vi förstör ju bara vår planet.

Aj.
Vi väljer tema förgänglighet.
Jag går ut och söker i arkeologiska samlingar.
Finner glasskärvor från 1580.
De glittrar fortfarande.
Drygt femhundra år senare.

Det finns en förgänglig poetisk smärta i skärvorna.
Glas som spricker, poröst och skört.
Eller kristallkronans svarta glasdroppar som exploderar.
Glaset ett levande material.

Allting levande, allting förgängligt.
En uppgivenhet sköljer över mig.
Någonting borde vi väl ändå lämna kvar?
Om inte annat så kanske åtminstone en känslomässigt kärleksfylld atmosfär.

 

 

Förgänglighet: Återvinnandet förstör för historien

Förgängligt, något som inte består. Något som inte kommer finnas för alltid och för evigt. Det är veckans tema. Och det finns tusen tankar att tänka kring just detta, vad som inte kommer bestå.

Jag tror att i framtiden, är det inte speciellt mycket saker från vår tid idag som kommer finnas kvar och berätta något om hur vi har det. För det första så kastar vi bort så mycket, vi sparar inte längre på enkla saker som en kökskniv, som den på bilden ovan. Sådana saker sparar vi inte på längre, utan vi är för bekväma med att kasta bort och köpa nytt. För det andra så återvinner vi så himla mycket idag, plastflaskor till coca cola burkar till gamla bildelar. Vi återvinner så otroligt mycket så det är en stor anledning till varför jag inte tror vi kommer ha speciellt mycket saker som kommer sätta namn på vår tid. Folk sparar inte lika mycket, saker går inte i arv lika mycket längre och vi kastar bort eller helt enkelt tar sönder alldeles för mycket för att mina barnbarns barn ska kunna ge något från min tid idag till ett museum för folk att titta på i framtiden.

Jag tror att våra saker vi använder oss idag är förgängliga. Dom kommer inte kvarstå. Det kommer inte vara saker som vi om 100 år kan ställa på en hylla i något museum. Jag tror faktiskt inte det. Dels för att vi inte tar hand om våra saker speciellt bra, dels för att vi återvinner och dels för att vi inte tar hand om miljön så vem vet om något ens kommer stå kvar i framtiden. Men den stora anledningen är för att vi återvinner allt vi bara kan, vilket är otroligt bra för miljön och otroligt hjälpsamt – men för historien är det kanske inte det bästa. Eftersom en sak som idag är en skrotad bil kan om 10 år vara i princip vad som helst. Det är saker som inte kvarstår. Saker som är förgängliga.

 

Förgänglighet: allt man håller kärt

 

Tiden, det är människans värsta fiende och bästa vän. Med tiden kommer nya uppfinningar, utvecklingar och ny kunskap. Men med tiden kommer även förändringar och ibland innebär dessa förändringar att vissa saker man håller kärt försvinner. Är våra kära traditioner, vårt älskade språk och vår härliga kultur beständigt eller förgängligt? Kommer man fortfarande dansa runt midsommarstången om hundra år eller finns det då inga växter kvar att göra en stång utav? Kommer svenskan att dö ut för att engelskan blir vanligare och vanligare i vardagen? Kommer den vita, kärleksfulla och mysiga julen fortfarande finnas? Eller kommer dessa glömmas bort och endast finnas att läsas om i historieböcker?

En framtid utan våra traditioner, vårt språk och vår kultur känns inte som om det vore dagens framtid, utan istället som en helt annan värld som inte hör ihop med idag. Jag vill inte att framtiden ej ska höra ihop med idag och verka som en helt annan värld, jag vill att man ska kunna relatera till dagens människor om tre hundra år och vara glad över att ingen lät våra kära traditioner o.s.v. blev något förgängligt.

 

 

Förgänglighet: Lagra information

 

Som ni säkerligen ser, är det en runsten på bilden. På 300- till 1000-talet var det ett populärt sätt att sprida information. Helt förkastligt att använda nu för tiden. Om man jämför med dagens digitala teknik var t.ex. vikingarnas sätt att förmedla och sprida information mycket ineffektivt. De datorer och program vi idag har låter oss med hjälp av internet skriva en text, som denna, som alla över hela världen kan ta del av utan att resa sig. Att säga att det inte är fantastiskt är bortskämt.

 

Skriva direkt på papper gör vi ju dock fortfarande. En självklar metod för kommunikation även fast sättet har funnits mycket länge. Det finns ett mycket bra argument till varför den metoden fortfarande lever kvar, förgänglighet. Att över flera år spara information digitalt kräver att man då och då måste föra över informationen till nyare typer av lagringsenheter för att sedan kunna gå att få tag på. En tidskrävande process om det rör sig om mycket information lagrade på många enheter.

 

Detta gäller även andra områden. Nya tekniker kommer och ersätter vid sidan av att vissa lever kvar, åldras men inte blir sämre. Samtidigt som nya tekniken ökar graden av förgänglighet så är det en drift att komma på nya uppfinningar som ska vara så bra att det inte behöver bytas ut och sedan försvinna, såvida de inte får hamna på ett museum såklart.

 

 

Förgänglighet: Leva i nuet

 
Denna konstiga vita sten ser inte mycket ut för världen, och ett ovant öga skulle kanske kasta en blick på den och sedan bestämma sig för att det bara är en sten. Big deal.

 

Föreställ dig nu att du lever i framtiden, 9000 år in i framtiden närmare bestämt. Vad tror du då du skulle säga om en nutida dator? Skulle du ens känna igen den för vad den är? Eller skulle den lika gärna ha kunnat vara en lustigt formad vit sten?

 

Den konstigt formade vita stenen är inte bara en sten, den är ett 9000 år gammalt verktyg, tillverkat av en då levande människa, i Jönåkers trakten. Det krävs kanske en expert för att känna igen något sådant här, men när man väl vet vad det är sveps man oundvikligen med i en malström av bilder som för en tillbaka 9000 år i tiden, till vad som kallas den yngre stenåldern.

 

7000 f.v.t. använde man sig av andra sorters material till verktyg, men förgängligheten i material som trä och ben gör att ytterst få, om ens några, sådana kvarlevor finns att finna i vår tid. Sten däremot, är en annan femma.

 

Det är nästan overkligt att hålla i något som en person som levde för så länge sedan har hållit i. Det är på något konstigt vis inspirerande. Det betyder ju att saker kan bestå, att inte allt är dömt att dö.

 

Men är det så? Om trä är förgängligt, vad är då plast? I mitt exempel med en dator som hittas om 9000 år antar jag ju att den håller i 9000 år. Nu vill jag inte vara sådan, men mina datorer håller knappt i två år. Att de ska finnas kvar i igenkännligt skick om 9000 år är skrattretande.

 

Det är ironiskt att människor för 9000 år sedan bara kunde fundera på nuet och ändå lämnade efter sig något som höll så länge, medan vi idag hela tiden fokuserar på framtiden och ändå inte kommer lämna något för den.

 

Det är lika bra att vi inser att det bara är genom att leva i nuet som vi kommer kunna lämna något alls kvar efter oss. Vi måste sluta fundera på vad vi kan, borde och vill göra i framtiden och fokusera på att göra något nu istället.