Lärare: Jag minns

 

Efter 11 år i skolan har jag haft många lärare som kommit och gått. Unga och gamla, kvinnor och män, bra och mindre bra men när det väl kommer till kritan så är det inte dem jag kommer komma ihåg. Hur mycket jag än älskar historia så är det inte min historielärare, som pratar om kungarna på tavlan, som jag kommer minnas. Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag ens kommer komma ihåg kungarna. Tavlan är gjord av P A Huldberg i Stockholm och visar Sveriges regenter från Gustav Vasa, tillverknings året är okänt.

 

Men tillbaka till lärarna. Lärarna som jag minns och lärarna jag kommer minnas är de som har ägnat timmar åt att utbilda mig om rasism, åldersmaktsordningen och om hur vi, om hur jag, kan göra skillnad. På fredag eftermiddag, när skolan är slut händer det att jag packar min väska: sovsäck, liggunderlag och anteckningsblock. Sen sätter jag mig på ett tåg på väg till en utbildningshelg. Till människor som kämpar för att göra samhället bättre.

 

 I Ungdom Mot Rasism har jag träffade jag Isabella. Genom grymma workshop och gripande föreläsningar har hon lärt mig vad antirasism är. Samtidigt som hon fyllt rummet med skratt.  Att sitta i ett klassrum på helgen, med engagerade vänner från hela landet och arbeta (utan lön), har aldrig känts som en uppoffring för mig, tack vare de grymma unga föreläsarna som gett mig livsviktiga insikter om hur samhället fungerar. Galet utvecklande är vad det har varit!

 

Sveriges Ungdomsråd jobbar för att ge ungdomar en bättre vardag och mer inflytande i samhället. De vet att ungdomar vill påverka på samma sätt, i samma frågor och i samma utsträckning som vuxna. Angelica i Sveriges Ungdomsråd har lärt mig om hur åldersmaktsordningen begränsar mig som ungdom och om hur jag kan arbeta mot den. Hon har lärt mig vilka demokratiska rättigheter jag faktiskt äger och hur jag kan utnyttja dem. All denna viktiga kunskap har förmedlats med svordomar, lite engelska och grymt mycket energi! 

 

Det är dem här lärarna jag minnas idag och det är dem här lärdomarna jag kommer minnas imorgon.

 

 

Lärare: Läran om livet

 

Om jag skulle definiera vad en lärare är så skulle jag säga att det är en person som guidar en genom livet men också en person som förbereder en för livet. Det kan vara ens pappa som lär en hur man tvättar i en tvättmaskin eller ens lågstadielärare som presenterar addition för en elev för första gången. Lärare är något alla behöver för att kunna ta sig igenom livet eftersom det är just det de lär ut, läran om livet.

 

Nu när jag har ungefär 6 månader kvar tills jag tar studenten och skickas ut i vuxenlivet och tar över rollen som lärare kan jag verkligen titta tillbaka på mitt liv som barn och uppskatta mina livslärare. De utmanade mig men lät mig ändå växa i min egna takt. Jag har haft riktigt bra livslärare vilket jag är otroligt tacksam över för utan dom hade jag inte varit den personen jag är idag.

 

I Stockholm mellan 1800- och 1900-talet tog Gertrud Bergman studenten och bar en studentmössa i modellen Uppsalamodellen. Mössan är av vit sammet, med svart sammetsband runt kullen.

 

 

Lärare: När eleven får flyga


När jag sätter mig ner framför min kära dator med avsikten att skriva ett inlägg till temat lärare så har jag så mycket jag vill säga, men så få ord som vill ta sig till framkanten av mina tankar. För jag vill skriva om hur underskattade lärarna är i vårt samhälle, om hur det inte bara är dem som tillhör yrkesgruppen lärare som kan ta sig an den rollen och hur en bra lärare kan ge oss elever känslan av att vi flyger.

 

Det där sista var det jag hade i åtanke när jag valde Elna Johnssons ungefär hundra år gamla lädermössa. För mössor likt denna användes ofta vid höga hastigheter, som när man åkte bil eller motorcykel. Bilden som min hjärna målade upp var dock den av en pilot som flyger sitt lilla plan fritt uppe bland molnen, kanske för allra första gången.

 

En riktigt bra lärare kan få fram den där flygande känslan i personen den lär ut till. När ett hinder, en blockering, i elevens hjärna förbigås. När man introduceras till en helt ny värld inom vår egen. När man får upptäcka att man klarar av någonting man aldrig kunnat tro. Då får man som elev uppleva denna känsla, och det har man sin lärare att tacka för.

 

 

Lärare: Föräldrar t.ex

 

Ja lärare, vad är det… Det enda som till en början kom upp i mitt huvud var självklart de lärare som undervisar i skolor, några som jag får stå ut (trivas) med de flesta dagar. Visst är det också de som är mest lärare eftersom det är just vad yrkestiteln säger.

 

Jag började sedan tänka på vad lärarens exakta uppgift egentligen är och fick det förklarat för mig att personen ska gå med på sidan av eleven genom dennes resa i det ämne som är i fokus. Det låter mycket klokt eftersom om lärare bara skulle säga hur man ska göra är det svårt att utvecklas och klara av nya uppgifter bättre i framtiden. Om läraren istället går med bredvid så kan ju en utveckling ske som läraren hjälper till att hålla stadig.

 

Att hitta något föremål till det här temat var mycket svårt. Jag fick leta länge och inte heller hittade jag ett föremål, men tre. Det var tre stycken koffertar som låg bredvid varandra varav den ena var större och dess innehåll var kunskap. Kunskap som skulle föras över till de två koffertarna bredvid och detta skulle ske genom att resa tillsammans.

 

När jag kommit såhär långt var det föräldrar som kom upp i mitt huvud. De är ju faktiskt stora lärare, kanske till och med för resten av sitt liv. Ett tungt ämbete ibland kan jag tro. Till det här perspektivet av vad en lärare är passade det så bra att de två mindre koffertarna råkade komma från samma givare och även hör varandra till i modellen.

 

Det är bra att vi har många olika lärare som tillåter oss att hela tiden utvecklas och ännu bättre blir det av att de flesta typer av utbildningar är gratis för den som ska läras.

 

 
 

Lärare: En god bok



Vi har alla haft lärare genom våra liv. Lärarna som lärde ut genom att göra. Lärarna som lärde ut genom att säga. De som nästan brutalt försökte trycka in informationen i ditt huvud, och de som lugnt men med all sin makt såg till att du förstod.

 

Vi har alla haft den där speciella läraren som mer kändes som en förälder än en lärare. En lärare som du inte bara gick till med matteproblem. Hen lärde inte ut bara när hen försökte – utan genom att bara vara snappade man upp lärdomar.

 

Vi har alla också haft den där läraren som snarare verkade försöka kväva din nyfikenhet än föda den. Den där läraren vars lektioner du inte allt för sällan fantiserade om att högljutt rusa ut från. Den där läraren som sänkte dig istället för att höja dig.

 

Förhållandet mellan bra och dåliga lärare varierar från person till person. Vissa har till övervägande del haft dåliga lärare, andra har till övervägande del haft bra lärare. Bra och dålig är förresten subjektivt. Vad någon uppfattar som en bra lärare kan någon annan uppfatta som den allra värsta sorten. Faktum är i alla fall att man kommer stöta ihop med lärare som man fungerar sämre med.

 

Och när du befinner dig i en situation där du frånhålls för dig viktig information på grund av lärarens brister då kan det kännas nära till hands att ge upp. Att strunta i allt. Men det går inte för sig! Så vad ska du göra när du stöter på den där dåliga läraren, och du inte vill gå miste om viktiga lärdomar?

 

Jo, du måste föda sin nyfikenhet själv. Du måste leta efter andra sätt att lära, du måste vara öppensinnad och lyssna på andra – då kommer kunskapen och insikterna av sig själv. Det krävs givetvis arbete från din sida för att vara receptiv för dessa intryck, men det krävs ett utbyte även när du blir lärd av en bra lärare. Men var ska du då finna denna kunskap, var ska du lyssna efter dessa intryck, var ska du leta reda på insikterna?

 

I en god bok, givetvis. När människor omkring dig sviker dig, när du inte finner råd och bot någonstans finns inget bättre alternativ än att vända dig till böcker. Genom att hänge dig åt boken, och öppna upp dig själv på ett sätt som till att börja med kan kännas ovant, så kommer du att upptäcka en värld som inte bara kan erbjuda dig substitut för dåliga lärare, utan som kan erbjuda något mer – något unikt. En bra bok fyller inte bara ditt huvud med tankar och idéer – den liksom äntrar ditt inre och bänder och rycker och kanske tillslut helt omformar dig och ditt tankesätt.

 

Om du ger böcker chansen kan de upplysa dig, beröra dig, engagera dig, roa dig, chockera dig, förstöra dig och återuppbygga dig. Du måste erkänna att även de allra bästa lärare du haft står i lä där.

 

Lärare: Genom hela livet



Jag älskade att leka när jag var liten, helst med allt som hade någonting med rosa att göra. Jag fastnade direkt för detta leksaks-sett med dockor, hästar, hus, skyltar, borstar till hästen och mängder med tillbehör. MaryAnn Fargo gav in denna till museet. Detta skulle vara en typisk leksak för mig som barn. Då jag gick på dagis, jag och mina två bästisar på den tiden skulle nog inte kunna slita oss ifrån den. Redan då hade jag människor runt om kring mig som lärde mig saker.

Genom hela mitt liv har jag haft lärare bland mig, på dagis började de lära mig saker. På förskolan så började skolan och man lärde sig alfabetet samt lite hur man adderar. Men ju mer tiden gick och framförallt åren gick så fick jag in mer och mer information och kunskaper om allmänbildning samt viktiga saker. Allt på grund av lärare. De har lärt oss hela livet, tills den dagen vi tar studenten, om man inte pluggar vidare. Med detta vill jag få fram att vi verkligen bör ge en stor eloge till lärare so faktiskt hjälp oss alla så mycket genom åren. Vissa kanske var en påse skit men vissa lärare stod ut, var genuint snälla och hjälpte oss mer än vi kanske anade. Så vi alla borde tacka lärare mer, det är faktiskt på grund av dem vi står där vi står idag.