Vattentäta föremål finns i många former. Kameror, skor, mobiler. Av egen erfarenhet har jag märkt att väldigt mycket kan göras vattentätt med plastpåsar och plastfolie. Grymt användbar uppfinning. Det finns många saker som är vattentåliga, en del som kan utsättas för en mindre del vatten utan fara men sedan finns det även sådana som egentligen inte tål ens några droppar utan att gå någorlunda sönder. Saken jag tänker på här är papper. Därmed kommer jag till något jag saknar lite i mitt liv – en vattentät väska.

Alltför många gånger har jag cyklat eller gått ute i regnet med min ryggsäck som, trots att det är en Fjällräven kampingryggsäck, inte riktigt håller tätt. Detta har jag de senaste veckorna har blivit ganska problematiskt då jag ofta bär runt på bildmanuset till filmen jag och en kompis ska göra som projektarbete, vilket alltså är väldigt viktigt då det bara finns ett exemplar.

När det då spöregnar och fukten sprider sig ner till innehållet i väskan känns det alltid oroande att något viktigt, som till exempel det här bildmanuset skulle bli förstört. Samtidigt är ofta saker som är just vattentäta inte lika snygga och har samma sköna material (i det här fallet tyg) som det som inte är lika vattentåliga… Insida eller utsida, vad är egentligen viktigast?

På bilden syns en jäkligt häftig vattentät koffert jag hittade i Sörmlands Museums samlingar för några veckor sedan. Men här är det inget hi-tech Gore-tex tyg som genom sina många lager transporterar fukt och väta bort från materialet utan något lite mer naturligt. Ytterskalet på kofferten är nämligen av riktigt sälskinn. Naturens egen vattenbortstötare. Koffertar som denna användes ofta ute under långa sjöresor då man inte kunde riskera att väta trängde igenom till innehållet.

Finns det något bättre än litervis med vatten efter att ha sprungit sig dödstörstig en varm, solig dag? Att känna hur torrheten i halsen omfamnas av det lena vattnet och kroppen svarar direkt genom att koppla bort törstkänningarna.

Vatten är både härligt ha i sig och vara i. Jag kan inte förstå mig på hur det skulle vara att inte kunna vrida om en kran och få vatten. Det är så självklart för mig. Men ack så osjälvklart för vissa männiksor i andra länder. Ack så osjälvklart förr i världen. Att vatten är livsviktigt undgår ingen levande varelse.

Men vad har då detta brevsprätt på bilden med vatten att göra? Det undrade jag också tills jag kände och lyfte på det. Denna brevsprätt är nämligen blytung och sjunker definitivt i vatten. Det kan tyckas vara en långsökt koppling till vatten, men det är sant alla dar i veckan.

Så sa Ariel i Disneys "Lilla sjöjungfrun". Vatten är något av det häftigaste, men också läskigaste som finns. Kanske inte det vattnet som kommer ur kranen hemma, men vatten som hav och sjöar. Man vet aldrig vad som gömmer sig där, längst ner på havets botten. Så tänk dig att leva där nere!

Att i alla fall få utforska haven skulle vara riktigt häftigt. Ibland önskar jag att jag var pirat, speciellt när jag kollar på Pirates of the Caribbean-filmerna. Att gilda runt på ett skepp och vara med om en massa spännande och hårresande äventyr, det skulle verkligen vara något.

Om något sådant någonsin skulle inträffa, skulle jag införskaffa mig en sån här kista att förvara mina prylar i:



Det här är en äkta sjömanskista från 1900. Den är grön och prydd med massor av dekorativa saker. Såsom tro/hopp och kärlekssymbolen, nakna brudar med mera. Det är kul att tänka på att det här är en äkta sjömanskista, undrar vilka ställen den har befunnit sig på?

Vatten behöver inte vara rinnande utan kan även vara is och snö, som det ser ut nu har vi vant oss vid... Här har vi ett par skridskor som benämns som leksak, och det är väl rätt för alla utom hockeyspelare och konståkare.

En morgon när alla barn ser en blänkande sjö och det inte finns några andra planer än att ge sig ut på skridskorna, och ramla omkull ett flertal gånger såklart. Innan man satte ihop sko och skena fanns det skenor som man helt enkelt fäste på sina egna skor.

Idag finns det skridskor med taggar, skridskor utan taggar, långfärdsskridskor och det tar inte stopp där. Alla ska vi kunna tygla vattnet på det sätt vi vill. Glöm inte att kolla om isen håller bara nästa gång äventyret väntar.

Salt, sött, bräckt – det är förstås vatten jag talar om, eller hav rättare sagt. Visst kan havet vara oerhört fint, men jag måste erkänna att jag är totalt livrädd för just havet. Jag klarar inte av att inte veta vad som finns under mig.

I min familj har vi alltid haft båt, men jag var lika rädd för vatten när jag var liten. Mina föräldrar fick mer eller mindre tvinga mig i båten. Visst kan jag simma och det är klart att jag tycker om att bada ibland på sommaren. Men det är just djupa hav och sjöar som jag tycker är obehagligt. Så jag brukar stanna där det är grunt, haha.

Båten på bilden är en motorbåt eller en så kallad ”campingbåt” med motor från 1950-talet. Båten är ursprungligen från Nyköping men var stationerad på Hagvik i Loftahammar. Den är gjord i mahogny, furu och metall.

Vatten är som bekant ganska viktigt för människans existens. Men inte bara som en komponent i kroppens mystiska omlopp, utan också för vår ekonomi, transport och kanske till och med psykiska välbefinnande.

Vattnet är bland annat skyldig till Europas kolonialisering av övriga världen, upptäckten av Amerika, otaliga människors fylleslag på Ålandsfärjor och mängder av skeppsbrott. Helt enkelt en ganska stor faktor i vår historia och i vårt dagliga liv (ca 78% av kroppen består av vatten enligt Wikipedia).

Men åter till den psykiska biten av vattnets betydelse. Många människor seglar, åker motorbåt, färja eller kryssning, bara för att må bra. Vatten är ganska avkopplande, vackert och mystiskt.

Den här utombordsmotorn från 1950 tycker jag ganska väl markerar kombinationen av vattnets nytta och nöje. Den används till transport, men också för nöje. Man kan åka ut på böljan blå, slippa se land och bara spana in det vackra havet. Vatten alltså... En bra grej om du frågar mig.

Jag tror att jag har berättat det här förut (svårt att komma ihåg allting nu när jag har bloggat här i cirka 2 år, 2 år är förresten helt galet!) men min största fobi är valar.

På grund av denna extrema fobi så kommer självklart en fobi för havet med på köpet. Bara tanken på att i dessa gigantiska, djupa och tomma hav finns det gigantiska djur som glider omkring skrämmer livet ur mig.

Egentligen har jag ingen aning om varför, det har bara alltid varit så. Jag kanske var en liten alg som blev svald av en val i mitt förra liv?

Den enda gång hav/sjöar/åar är okej är när dom är täckta av ett tjockt lager is. Så mycket att man kan åka en sådan här spark över isen. Denna spark fick en liten 3-åring i julklapp av sina föräldrar för övrigt.

Fast även om man är har ett lager is mellan sig och det mörka vattnet så vet man aldrig vad som lurar under ytan.