Jag har varit otroligt insnöad på politik de två senaste veckorna, mer än vanligt. Överlag är jag väldigt intresserad av filosofi, ideologier och politik, de hör ganska mycket ihop för den delen.

Tankarna far hit och dit hela tiden om vad som borde och vad som är i samhället. Vad vi bör förändra och varför. Anledningen är för att det känns jävligt pissigt att ingen jävel bryr sig. Alla bara glider runt och tar allting förgivet.

De tror att de kan komma och gå i skolan precis som dem vill. Det är vi som betalar för din skolgång idiot! Att dem inte fattar att varenda persons jobb och åsikt i detta land är värt att yttras. Titta bara på när det blir val, det är runt hälften av Sveriges befolkning som röstar, det är sjukt kasst. Vi väljer ett styre som värnar om de rika och då är det bara hälften som har svarat på frågan "Vem ska leda vårt kapitalistiska borgarsamhälle?" Jag blir less...

Texten har mycket att göra med det som är faktiskt på bilden. Han har slitit i gaser och damm på stålverket.  Jag har försökt att bilda mig en uppfattning om hur det var att leva på den tiden. Du slet dag in och dag ut för att chefen skulle ha sin profit och du mat och husrum till din familj. Anamma ryggsmärtor, krämpor i armar och ben, inte kunna andas, ventilation var för lantisar, här i fabriken sliter vi tills dör!

Reser vi tillbaka till den tiden hade vi människor som verkligen ställde upp för varandra för de visste, de visste. De arbetade gemensamt för att få rättigheter och inte slita i smuts, damm och snart döda kamrater. Tänk därför på att det är allas pengar du tar av. Det är mina skattepengar, det är dina och dina och dina och dina!