Året var 1890. Året då de första första maj-demonstrationerna ägde rum. Året då både Idaho och Wyoming blev amerikanska delstater. Året då Uppsala Nya Tidning bildades.

Och det jag tänkte fokusera på, då det beslutades att Norra Södermanlands Jernväg skulle byggas. Detta kunde endast ske efter att greve Arvid Posse och grevinnan Augusta Posse gått med på att hjälpa till med investeringen. Detta eftersom linjen skulle gå vid Åkers Styckebruk som de ägde tillsammans.

Ett fåtal år senare var den sju mil långa resvägen mellan Eskilstuna och Taxinge färdig. Men vad var då vitsen med att bygga en dyr järnväg som går längst orterna Eskilstuna, Hällberga, Ärla, Eklången, Stålboga, Brylinge, Åker, Läggesta och Taxinge, som egentligen är fjuttorter på nedgång?

Vore det inte väldigt mycket bättre att anlägga järnvägen där man planerade egentligen? Vilket var genom de folkrikare orterna Eskilstuna, Strängnäs, Åker, Mariefred och Södertälje. Anledningen var att dessa kommuner tyckte att kostnaderna för järnvägen var alltför höga och även att vissa (Eskilstuna och Strängnäs) fortfarande ville satsa på den ganska nya ångbåtstrafiken. Med hjälp av ångbåt kunde du ta dig mellan Eskilstuna och Stockholm på bara tio timmar. I och med järnvägens revolution i Sörmland kunde Eskilstunabor ta sig till huvudstaden på endast fyra timmar.

Det var historien om järnvägen, men var kommer då himmelssängen på bilden in? Håll i er nu! Sängen tillhörde Augusta Posse, juste Posse, som gjorde järnvägsbygget möjligt.

Augusta blev änka 1881 efter sitt äktenskap med arvtagaren av Åkers Styckebruk, Ludvig Berg. I och med det ärvde hon Åkers Styckebruk och även Näsby slott. Hon gifte sig med greve August Posse och fick därifrån sitt efternamn (innan Hägerflycht).

Men efter grevens död 1901 gifte hon om sig med en brittisk legionsekreterare vid namn Audley Gosling. Vid invigningen av Norra Södermanlands Jernväg, som hölls i Eskilstuna, var kung Oskar II på plats, och det är väl även värt att nämna att grevinnan Posse träffade kungen.

Som beskrivet ovan var det alltså Augusta Posses förtjänst att järnvägen i fråga kunde invigas. Så sängen kommer inte in i historien någonstans? Nej egentligen inte, bara sängens ägare.


Max af Klercker