Högmod, fåfänga eller varför inte bara storhetsvansinne? Med en nu precis nyinspelad första demo med bandet kan det ligga ganska nära till hand. Många komplimanger och uppmuntringar gör att det kan ibland kan vara svårt att hålla fötterna på marken. Nu överdriver jag i och för sig lite för att få fram min poäng, men den här dödssynden är nog något som kan komma väldigt enkelt och för personen som ”utsätts” för den ses det inte som något negativt. Att tro att du själv är bättre än många andra ser du nog själv inte som något negativt, men av andra som står nära den personen kan det bli nästan outhärdligt. Och tillslut kan du möjligvis bli bortstött och falla ner från din osynliga pedistal.

På kulturhistorielektionerna i skolan fick vi veta att brott mot den här dödssynden var ett av de värsta brotten som fanns i antikens Grekland. Hybris eller som det betyder, att likna sig själv vid gudarna, var alltså något man borde passa sig för. Visst kommer det självklart i olika stadier, men har jag fel då man kan säga att stolthet skulle kunna vara det första steget? Det kanske börjar med att du bara är stolt över något du gjort eller över dig själv, men när detta matas med komplimanger tror jag att man psykiskt bygger upp en sorts hybris då du börjar märka att andra också uppskattar dig eller det du gjort.

Som jag kopplade till i början av inlägget kan jag känna att musiken lätt blir en väg till hybris och därav bilden som föreställer en LP-skiva på en grammofonspelare. Egentligen är inte endast en gramofon utan det är den samma kombinerade TV, radio och grammofon som Viktor pratade om i sitt videoinlägg på temat ”Onödigt”. Jag kan ju bara gissa hur hi tech den här var i jämförelse till andra modeller då den kom i början av 1950-talet. Kanske skulle att ha den här också kunna uppmana den här dödsynden men då i form av fåfänga…?

Är du intresserad av musiken finns vår demo att lyssna på här: myspace.com/whitehazetrio