En slags terrier på omslaget av tidningen BILD från 1957. Tidningen kostade 60 öre (!!!)

Under min uppväxt har jag alltid kännt någon med total hundhysteri. Alltid någon som gnyr "ååååh, vad sööööt!" när man går förbi en liten chihuahua. Alltid någon som prenumererar på en djurtidning. Det är nog samma stadie som du hamnar i när du totalförälskar dig i en kändis, fast inte lika illa.

Min familj är en typisk hundfamilj, vi har haft tre hundar som har vart helt totalt knäppa, och det är nog därför jag inte är världens hundfreak, jag tycker inte att hundar är så värst märkvärdiga. Men är det en sak jag älskar så är det att sitta och granska människor med sina hundar.

För en sak som jag alltid tänker på när jag ser en person med sin hund är att det är självklart att det just är den människan som har just en sån hund. Hunden matchar alltid sin matte/husse och det tycker jag är sjukt fascinerande. Och om jag skulle ha en hund så tror jag att det skulle vara en liten vresig hund, fast inte en Jack Russel i så fall, för dom är jättefula.

Man kan leka med den, man kan lära den att dansa, man kan sova med den, man kan lära den att springa efter en boll osv. Om man är riktigt skillad så kan man till och med lära den att göra vissa hus-sysslor. Den går att använda som lockbete om man nu är ute efter en partner, eller så är den bara en anledning till att man själv ska komma ut på lite promenader. Man har nog nytta av en hund av många anledningar i alla fall. Speciellt om man känner sig lite ensam.