Ett djur är inte bara ett djur, hur konstigt det än låter. Djur betraktas som ohyra, mat, vänner, underhållning, skit och till och med ibland som gudar.

I vår familj har vi fyra stycken katter, och vi har alltid haft katter hemma. Jag är en riktig kattmänniska, och gillar alla sorters katter utom möjligen såna där kinesiska nakenkatter. Därför är det väl ganska naturligt att när jag ser en katt på gatan går jag fram och klappar den.

I alla fall, när jag och min familj var på semester på Cypern för två och ett halvt år sedan var gatukatter väldigt vanligt. De var liksom små söta kattungar som sprang runt på stranden och jamade, irresistible or what?! Men vi blev ständigt tillsagda att inte röra dem. Här är ett exempel på det som jag nämnde tidigare. I Sverige är katter älskade husdjur som vi ger dyr fabrikstillverkad kattmat, men på Cypern bor det så enormt många katter på gatan, smala som min handled.



Bilden hittade jag i en fransk tidning från 60-talet, som heter Paris Match, men tyvärr vet jag inte vad som stod i artikeln eftersom jag inte kan franska. Jag har alltid varit ganska skeptisk när det gäller tjurfäktning, tycker det är en väldigt rå underhållning, att se när en matador springer runt med ett rött tygstycke och retar tjuren innan han sticker ett svärd genom den.

Jag tänker bara på filmen Gladiator, där de gör ungefär samma sak fast med människor. Och vi människor, som egentligen är en sorts djur, fortsätter ändå med tjurfäktning trots vi för ca 1500 år sedan slutade med gladiatorspelen.

 
På Spaniens största tjurfäktningsarena, Las Ventas, får 23 000 åskådare plats, och det är fullsatt nästan varje gång. Min åsikt är att det är fel att döda för nöjets skull, och jag förstår mig inte riktigt på de personer som står på läktarna och skriker medan matadoren för svärdet genom tjurens hjärta.


Max af Klercker