Jag har aldrig fattat det här med finrum.  Min farmor och farfar hade ett och min mormor och morfar har det. Min pappa hade det ett tag tills han insåg det jag vet. Varför har man dem om man ändå inte får vara i dem?

Farmor och farfar hade ett rum som var kanske 10x8 = 80 kvadrat.  Där i fanns det ett stort bord med fyra stolar till. En fet matta med ett stort vitrinskåp. I det här skåpet fanns massa kristallglas som var oerhört magnifika att titta på. I andra ändan fanns där två soffor med ett bord till. Jag kommer ihåg att jag ätit där EN gång. Annars satt vi ute i köket precis som vanligt.
    Det här fyller ingen funktion för mig. Jag fattar inte vad man ska ha rum, glas, prylar som man säger att de är till finare tillfällen när de fina tillfällen som dyker upp inte är tillräckligt fina. 

De här glasen i alla fall kommer jag ihåg att min pappa fick efter deras bortgång. I början hamnade de också i något slags vitrinskåp tills en dag. Då sa jag precis det jag skrivit nu, att jag inte fattade funktionen. Då slog det till i pappas skalle och han tog fram och började använda de här glasen etc.  Sedan insåg han ganska snabbt att han faktiskt inte behövde detta och gav bort det till mer behövande människor.
    Varför inte utnyttja det fina i livet direkt om man nu äger sådana förnödenheter istället för att stoppa undan, stoltsera med och vänta på bättre tider? Eller om du nu inte använder det alls, skänk bort det till människor som inte äger någonting.