Mat för mättnadens skull, mat som tävlingsredskap, mat för njutningens skull, mat som bytesmedel, mat som en tunn gräns mellan liv och död...

Jag skulle egentligen kunna hålla på hur länge som helst, men det känns inte riktigt lönt. För att återgå till den sista punkten så kan ju mat både avsiktligt och oavsiktligt leda till död på många olika sätt.

1981 skedde en tragisk olycka i Spanien då drygt 400 människor dog och runt 20 000 förgiftades när industriell rapsolja ompaketerats som olivolja. Och vem minns inte ICA's köttfärsskandal för ungefär två år sedan? Detta är ju typiska exempel på oavsiktlig förgiftning/matfusk, även om inga (vad jag känner till) kom till skada i ICA-skandalen.

Dessa två var dock inte avsiktligt gjorda för att döda, utan mer för att spara pengar, vilket egentligen är sjukt. Att vi kan hota varandras liv på grund av papper och metallbitar.

Hur många romare tillexempel har då inte dött av matförgiftning genom tiderna? Förr i tiden, då obduktionsteknikerna inte var lika utvecklade, är det klart att det var effektivt att använda sig av matförgiftning. För vem kunde då spåra dig som gärningsman? Att bara behöva bjuda sin fiende på middag och förgifta dennes mat... ett relativt enkelt sätt att ta död på någon.



Tidigare i bloggen kunde du läsa om en 200 år gammal ost (Tema: Äckliga grejer. Rubrik: Här ska du få för gammal ost) som förmodligen skulle kunna ta kål på någon. Vad jag trodde när jag såg den här burken var att de grå päronen inuti den skulle kunna göra detsamma. Men till min förvåning är dessa päron, från 1960, konserverade i sockerlag så de går tydligen fortfarande att äta? Fascinerande det där med hur vi kan stoppa åldringen på mat.

Som slutkläm kan jag ju berätta om astronauten som åt så mycket, utan att "lätta på trycket", att hans urinblåsa faktiskt sprängdes och han dog av urinförgiftning. Om detta är sant eller endast en skröna vet jag dock inte, men tänk på att ibland gå på toa mellan måltiderna.


Max af Klercker