Det känns som om jag redan borde ha tappat tron på jul, förlorat hoppet om en magisk afton med Kalle Anka, snö, knäck och tomtar. Tomten trodde jag sorligt nog aldrig på, den enda som gick ut och köpte tidningen på julafton var nämligen jag. Fast jag var nog en riktigt charmig tomtenisse.

Snön är ju också ganska borta ur bilden. Global uppvärmning och andra onda ting har förvandlat den vita drömmen till blöta och kalla gräsmattor utan täcke. Att snön dessutom kommer typ dagen innan nyårsafton är ju också rätt jobbigt. Hej då svarta klackar på nyår!

Men trots bristen på snö och riktiga tomtar så har jag inte tappat tron på julens speciella magi. Och den magin når alla. Jag hoppas att julen alltid gör att man blir som barn på nytt, att ögonen tindrar och leenden glittrar. Jag bävar för den dagen då man blir vuxen och det verkar som om julen bara handlar om presenter till barnen och fruktan för svärmor. Den dagen då julafton ger nervösa svettningar och hjärtattack istället för pirrig mage och lyckoryck. Jag vill alltid ha kvar julens speciella magi i mitt hjärta.

Och i brist på en äkta rödvit gubbe så gör den här lilla tomten i alla fall mig lycklig när den hänger i sin gran.


Klara Lindvall