Borde inte en jordglob som denna vara obligatorisk i ett spökslott?

Jag tänker mig en herrgård placerad på Engelska landsbygden under tidigt 1800-tal, ett hus med en stor trädgård och en grusgång som krattas fint av en krumryggad äldre man.
En redan då gammal byggnad med slingrande murgröna på de tjocka stenväggarnas utsida och djupt liggande spetsbågade fönster.
Jag tänker mig en bror på internatskola, en mamma död i barnsäng, en ensam tolvårig dotter och en skäggprydd, frånvarande men sträng pappa.
Flickan spelar månskenssonaten (Beethoven – Moonlight Sonata: Adagio Sostenuto) på flygeln och det är bara då någon stannar upp för att lyssna på vad hon känner.
Tjänstefolket är lika rädda som herrskapet, men ingen vet för vad och ingen vågar tala om det. Alla tror att de är de själva som har blivit galna när de vaknar mitt i natten av skrapande under sängen och en konstig känsla i magen.
Och där på chiffonjén står jordgloben från 1779, den påminner om något större och snurrar samtidigt stillsamt.