Blommor.

De måste vattnas, annars dör dem.

Men inte brukar jag komma ihåg det nej.

Jag hatar att erkänna att jag är dålig på någonting men blommor är faktiskt något jag är fullkomligt värdelös på.

Jag vet skillnaden mellan en vanlig ros och en maskros, vet att blåsippor är blåa och violer likaså. Vet att tagetes är namnet på en eldig blomma för sådana planterade jag när vi fortfarande bodde i villa. Med solrosor kommer lycka, med tulpaner kommer ålder. Amaryllisar och julstjärnor, ja de hör till julen. Och påskliljor till påsken, såklart.

Och så får vi ju såklart inte glömma hundkexen.

Och käringtand.

Käring, kärring.

Vem hör skillnaden?

Jag minns att en yngre version av mig skrattade första gången min mormor lärde mig namnet på den färgglada lilla blomman. Tyckte att det var märkligt att man döpt en blomma efter en ”kärrings” tänder.

Och rhododendron.

Med sina stora rosa blommor.

Den var inte lätt att lära sig namnet på. Min morfar fick lära mig namnet stavelse för stavelse, om och om igen. Vi är lika envisa, min morfar och jag, och var fast beslutsamma att jag skulle kunna namnet innan vi lämnade matbordet.

Blomarten på tavlan är hyacinter, de har jag faktiskt hört talas om. Vet att mamma inte tycker om dem, men jag tycker att de är ganska fina. Anna Stina Alkman tyckte nog säkert också om hyacinter, för annars hade hon nog inte målat den här oljemålningen år 1879.