Veckans tema Typiskt Nyköping anspelar på en pågående utställning med samma namn. Föremål från Sörmlands museums föremålsmagasin visas på offentliga platser i Nyköping. 15 juni-30 aug.

För mig som bor i Trosa handlar Nyköping mycket om transport.

Nyköping är namnet på den buss jag tar hem från skolan. Slutdestinationen för den buss jag tar hem till min pojkvän. Nyköping är det som står på skyltarna när jag åker längst E4:an med min pappa på morgonarna.

När jag var liten var Nyköping det ställe man åkte för att handla vårkläder och nya vita skor. Det var stället jag åkte för att spela fotboll mot Harg (de tacklades alltid så hårt!) och för att springa orientering på någon tävling ordnad av Nyköpings OK. Skavsta var dit man åkte för att resa ut i Europa. När jag blev lite äldre var Nyköping stället man åkte till själv för första gången, köpte kläder som inte var kvalitetsäkrade av mamma, åt på McDonnalds och var fri.

En plats man transporterar sig till altså. Inte allt för ofta med Berit Wallenbergs röda lilla leksaksschäs, men med buss, tåg, bil och flyg.

Som studerande i Nyköping har jag inga starka band till staden. Den är mest kullisen till vardagslivet, till mina tre år på gymnasiet.

Men det är ändå staden jag gick ut och festade i för första gången, staden jag kommer ta studenten i och staden jag tillbringat mina senaste år i, så när jag tänker på det är nog mina band och känslor för Nyköping starkare än jag tror.

Jag minns första gången jag gick in på biblioteket. Gigantiskt. Så många böcker!

Alla gånger jag har myst på stadens alla caféer. Glassarna jag ätit i hamnen. Alla människor från Nyköping jag lärt känna.

Så när jag går ut skolan kommer jag kanske inte sakna själva staden, men jag tror nog att jag kommer att sakna de där komponenterna som tillsammans bygger staden Nyköping.