Med risk för att uppfattas som tråkig och taktisk måste jag ändå välja båten, det enda kloka valet. Möjligtvis att en helikopter skulle gå an, tyvärr bär jag inte på kunskapen som krävs för att kunna bemästra en helikopter.

På en öde ö är båten din biljett hem. Då kan åka hem när du fått nog av ”Robinsson-livet”, och skulle du mot förmodan ångra dig så kan du alltid åka tillbaka.

Båten på bilden kom till Sörmlands museum maj år 2005. Det är en så kallad campingbåt, tillverkad 1937 vid NK:s verkstäder i Nyköping. Redan året efter, 1938, köptes den av familjen Düsing. Familjen ägde båten i sextio år innan den skänktes till Sörmlands museum.

Det råder inga tvivel om att båten var en stor del av familjens liv, i alla fall enligt Lennart Düsing. I en text han lämnat till museet berättar han hur viktig båten varit för honom; ”Båten hade följt mig i 60 år och kunde endast övertas av ett museum. Alternativet var skrotning”. Lennart menar också att båten hade ett stort inflytande på honom; ”Båten fanns som stabil bakgrund till min personlighet…”

Jag tycker den här båten är ett bevis på hur viktig en flytande grej kan vara. Inte bara när du är strandsatt på en öde ö.