Vem är funktionell? Skada, nedsättning, hinder är ord som används för att förklara att någon inte fungerar som den ska. Att något är fel på den personen. I självaverket betyder dessa ord bara något i relation till andra. Döva ses exempelvis ofta som funktionshindrade av samhället men döva personer ser istället sig själva som en språklig minoritetsgrupp med det svenska teckenspråket som sitt språk. Det är först i kontakt med hörande som inte kan teckenspråk som hindret uppstår. I en grupp döva människor blir den hörande funktionshindrad. I ett samhälle där alla har rullstol, skulle rullstolen inte ses som hinder. Där skulle ju allt vara anpassat efter rullstolen. Där skulle istället den gående stöta på problem när den inte kan hänga med i tempot.

Funktionalitet förhåller sig alltså alltid till normen och den som avviker ses som sämre. Fördomar och förtryck mot dessa grupper kallas funkofobi och fungerar på liknande sätt som rasism och sexism. Funkofobi finns över allt i samhället. Från skälsord på skolgården till exkluderande arbetsplatser och sållningsprocesser som gör det omöjligt att få komma på intervju.

På bilden ser du en kvinna som sitter i en vacker rullstol. Vi vet väldigt lite om bilden och kvinnan är helt okänd. Den är förmodligen tagen runt 1880, fotografen heter Axel Hjertström och är från Ronneby. På 1800-talet och tidigare benämndes människor med funktionsnedsättningar som ”idioter”. Den allmänna föreställningen var att en person som hade fel på benen också hade fel i huvudet. Dessa personer skulle inte synas, därför placerades de ofta på dåtidens fattighus.

Utan att ha tolkningsföreträda i den här frågan vill jag avsluta med att puscha lite för begreppet ”aleternativt fungerande”. Människor som bryter mot normen är inte funktionsnedsatta eller funktionshindrade, de är allternativt fungerande. De fungerar precis lika bra, bara annorlunda.