Det är mycket som är skit idag, hur vi tar hand om tredje världen, hur vi ser på miljöproblem och hur vi tar hand om varandra, är lika med skit.

6 miljarder människor och vi tänker bara på oss själva, för hur är det nu med att göra gärningar för att andra ska må bra, är de lika mycket i egoistiskt syfte för att du själv ska må bra?

Jorden håller på att gå sönder ungefär som den här tallriken och vad är det om inte skit. Hela bordet är dukat men så går den sista delen av porslinet itu. Om man jämför det med världen så verkar det enklare att upptäcka en trasig tallrik än en helt skev världsbild.

Växthuseffekt, svält och krig ligger inte högt upp på prioriteringslistan i någon enskilds liv, och är det så konstigt? Om vi alla skulle bära jordens undergång på våra axlar skulle ett kollektivt självmord vara nära till hands.

Det är helt okej att ha sina egna problem med dåliga hårda dagar och ingen tid till läxor, men i bakhuvudet borde det ligga åtminstone någon formulerad mening som tyder på att vi bryr oss om andra. Någonting i stil med förståelse och tolerans.

För att få till ett klyschigt slut kan vi jämföra detta med tallriken. Vi kan se de trasiga delarna som olika delar av världen och mänskligheten som det klister som skall sätta ihop dem. Vi behöver alla delar för att tallriken ska kunna ätas på och vi behöver alla länder för att säga att världsbilden är hel.