Kafélektyr: Smyglitteratur

 

Det är veckorevyn publicerad 1962 i frasigt papper till priset av 85 öre.
Jag håller tidningen i mina händer och bläddrar försiktigt.
Bladen är trots sin ålder mycket slitstarka men det är just själva tanken på åldern tidningen har som gör att jag bläddrar så varsamt.
Som om jag höll i tiden, höll sextiotalet i mina händer, nästan lite heligt.

Lyckligast blir jag när jag upptäcker att tidningen publicerat flertalet noveller.
Att litteraturen har fått plats bland sminktips och skjortklänningar och insändare.

Idag så måste vi tvunget skilja på skräplitteratur och finkultur.
Vi måste tvunget kategorisera och organisera olika sorters texter och författarskap och intressen.
Man diskuterar hur pass synd det är att allt färre ägnar sig åt att läsa litterära verk.
Mycket tror jag beror på det att litteraturen inte introduceras på ett sätt som gör att flera målgrupper ansluter sig.

Att implementera mer smyglitteratur lite varstans tycker jag är fint.
Allting måste inte vara antingen eller.

Och litteraturen är kreativiteten, är samtidsbearbetningen, omformuleringen, är existensen.
Vissa saker berättas på bästa vis i litterära verk.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: