I vissa fall kan jag inte få nog av hemligheter. Det är hur kul som helst att ha en hemlighet som man döljer för hela världen tillsammans med en kompis. Men att själv inte få  ta del av en hemlighet som "alla andra" vet om kan kännas förjävligt.

So, what's your story? Så brukar jag tänka varje gång jag ser ett porträtt med en avbildad homo sapiens. Det gjorde jag även när min blick gled över det porträtt ni ser här på bilden. För visst undrar man? Vad är ditt öde och varför? Tavlan är ett porträtt målat av överstelöjtnant Olof Johan Södermark. Kvinnan som porträttet ska föreställa hette Maria Charlotta Herrström och var gift med brukspatron Anders Herrström.

Tavlor har en mystisk aura kring sig. En aura av en historia som hamnat i glömska eller aldrig förståtts annars än av konstnären själv. Ett porträtt är mer än en bild och ett kort. Det uttrycker och gömmer så mycket mera. Genom att se på ett porträtt ser man den människa som konstnären avbildat genom konstnärens egna ögon och inte genom kameralinsens skarpa pixlar. Vi vet inte allt som håller sig dolt under ytan på en oljeduks täta vävnad, vi ser inte historien om vilka felsteg som har tagits längs med vägen.

Din mamma vet om du mår dåligt, dina kompisar vet direkt om du har en hemlighet. Säger du till chefen att du träffade Lasse Berghagen på bussen och därför är försenad till mötet förstår han säkert att så inte är fallet. Men en som verkligen lyckats med att dölja något för många andra måste väl ändå vara Mona Lisa, Da vinci's lilla porträtt, ni vet? Hon ler ler och ler. Och sen då? Ja hon smilar vidare. Det finns inget som kan dölja saker så bra som ett porträtt. Man kan aldrig veta vad den personen tänkte på i just den sekunden han eller hon avbildades och vad dess uttryck vill säga. Man kan bara gissa, dold symbolik och gömda gåtor lurar i många historiska mästerverk, de fängslar oss, får oss att vilja veta mer. De förstummar oss, bjuder in oss, visar oss en hel värld. Men samtidigt göms där något. Något som aldrig kommer att bli funnet varken av dig eller mig. Det dolda förblir dolt.