Stenar är bra mordvapen. Iallafall gällande äldre män som är ute och plockar lingon. Just en sådan sten finns placerad i arkivet, i avdelningen för mordvapen och likartade ting. Han som bet i gräset med hjälp av just den här stenen hette Arvid. Arvid Andersson.

Arvid Edvard Andersson var 52 året då han dog. Han var grovarbetare och bodde med sin fru Maria och en dotter samt en svåger i Grönsta. Detta cirka 4 km från Eskilstuna. Svågern Amandus och Arvid hade en mycket ansträngd relation och det var inte allt för sällan som de båda männen trilskades, särskilt när Arvid var berusad. Arvid hade många gånger hånat svågern för dennes arbetslöshet och kvällen innan mordet hade detta förekommit ännu en gång.

”-Han har nog arbete men vill inget göra. Har man vant sig vid att ingen göra är det svårt att börja igen.”

Detta var Arvids uttalande om Amandus kvällen den 9:e augusti 1930, dagen innan han blev mördad. Morgonen därpå gick de båda männen ut till skogs för att plocka lingon. Efter att de börjat plocka upptäckte Arvid att ett antal kor smitit ut genom ett hål i gärdsgården. Arvid antog uppgiften att hitta korna och laga skadan och de båda männen gick skilda vägar. Klockan kan ha varit runt 9 på morgonen.

Arvid sköts i nacken klockan 10:30 den 10:e augusti. Skottet var inte dödande utan döden orsakades av en 18 kilo tung sten som hade krossat Arvids högra ansiktshalva. Amandus blev direkt anklagad för mordet på Arvid Andersson men efter att både Amandus och Maria genomgått otaliga förhör och en husrannsakan utan framgång preskriberades fallet 1955. Vad som är mycket intressant är polisen varken hittade skjutvapen, patron eller kula. Bara ett lik och en sten. Stenar är bra mordvapen. De kostar dessutom ingenting.