Jag har bott i Nyköping hela mitt liv, born and raised så att säga. Därför tycker jag att det är ett ypperligt tillfälle att prova på att bo någon annanstans efter studenten, när man ändå inte har skolan som håller kvar en. Därför ska jag och några vänner flytta till London nu i höst.

London är en världsmetropol, men det tar ändå inte mer än drygt två timmar med flyg från Sverige. Visst kommer det vara nervöst när man sitter där på planet, på väg mot ett nytt hem, men det är med förtjusning jag ser fram emot flytten.

Jag tyckte att den här brickan på bilden symboliserade mitt liv efter Youthhood ganska så bra. Den är gjord av metall och motivet är Storbritanniens flagga.

När jag tänker på mitt liv efter Youthhood och skolan drabbas jag av en obehaglig känsla av ovetande. Fastän jag har planerat rätt så mycket så vet jag fortfarande inte hur det kommer bli. Dock har jag lite planer inför sommaren, och en ganska stor plan inför hösten.

För ett par dagar sedan flyttade jag in i ett litet kollektiv på sex personer. Och här ska jag bo fram tills midsommar, vilket är både spännande och kul. Dagen efter jag flyttar ut härifrån får jag åka på festival, vilket jag gör varje sommar, och denna sommar bli det såklart Peace and love. Efter jag har varit på festival i en hel vecka kommer jag flytta över mina saker till en av mina närmaste vänner och bo hos henne i en vecka.

Lagom tills jag flyttar hem igen börjar jag jobba. Yes, jag har faktiskt lyckats fixa jobb, vilket sägs vara ganska svårt för nyexaminerade ungdomar nuförtiden. Där kommer jag försöka jobba så mycket som möjligt fram tills den fjärde december då jag packar mina väskor för fjärde gången och flyger min kos till England.

Som ni ser har jag mycket planer, men jag har som sagt fortfarande ingen aning hur det egentligen kommer bli och hur jag kommer att känna mig när jag väl är där. Just nu känns det i alla fall oerhört spännande!

Bilden jag har tagit föreställer en vägskylt med texten "sjukkassan", jag associerar den till mitt liv efter youthhood då jag kommer jobba inom vården. Den är från 50-talet och har antagligen används i Nyköping för ett antal år sedan.

Ursäktar den dåliga rubriken.

Som jag har skrivit förut så kommer jag att flytta till London nu i september. Det är nervöst, läskigt, lite ledsamt men mest bara oerhört kul och spännande.

Många är väldigt skeptiska till detta (speciellt min familj) eftersom vi är några tjejer som bara drar dit utan varken jobb eller boende fixat sen tidigare, planen är att fixa det där. Men ibland måste man passa på att göra sådana saker, bara för att man kan. Oavsett hur det kommer sluta kommer vi i alla fall ha skaffat oss livserfarenhet.

Men innan detta äventyr blir det till att jobba halva sommaren, åka på festival och försöka spendera så mycket tid med sina vänner som inte åker med oss. 

Jag kommer i alla fall försöka att följa bloggen i framtiden, om jag har sådan tur att fixa en lägenhet med internet. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka och bloggar som en av seniorbloggarna i framtiden. Då hoppas jag har en massa mer intressanta och roliga grejer att berätta för er.

Nu när vi tar studenten, och dessutom lämnar Youthhood lägger sig livet framför en som ett knallvitt papper. Det är läskigt, men lite spännande. Nu i sommar ska jag jobba på McDonalds, och tjäna pengar för att ha råd att ta mig någonstans. Drömmen är att åka jorden runt, och jag ska nog först flytta till Norge med min kära kollega Louise. 

Jag skulle verkligen vilja upptäcka världen och allting den har att erbjuda. Det är lite svårt, eftersom det är lite svårt att dels hinna med allt det men också komma in överallt där jag skulle vilja komma in. Men jag nöjer mig med en del av det i alla fall. Så det är nog så det kommer bli framöver, ett år till att bara resa runt. Kanske volontärarbete. Sen ska jag nog plugga vidare, oklart vad men det tänkte jag komma på efter året i världen.

Oavsett vad som händer så hoppas jag att det blir bra, och oavsett vad som händer kommer jag att sakna Youthhood. 

Det finns en massa saker jag ska göra efter Youthhood, men det är inte på grund av att vi slutar utan det är hela framtiden. Jag vill tjäna pengar, bli rik, resa, bli fattig, leva i kollektiv, gå på konserter, plugga och sen allt det där. Jag vill till slut inse vad jag ska jobba med, jag vill inse att jag inte kommer kunna ha samma jobb resten av livet och därför plugga massa olika saker. Jag vill först och främst flytta till Norge.

Tänk förr när alla var ämnade för något, och då menar jag inte något stort utan alla hade sin roll. Ta över gården, försörja familjen, föda fram barn för att ha någon att ta hand om en själv. Men om det inte hade funnits några som gick utanför rollerna hade världen inte utvecklats.

Precis som Klara har jag valt att skriva lite om en resväska, just eftersom att vi ska flytta och det är symboliskt och så vidare. För vi valde bilderna, tillsammans, eftersom att vi ska flytta, tillsammans, till Norge där vi ska bo, tillsammans. Den här resväskan kom in hit 1974 och har helt enkelt varit med ett tag. Det är synd att vi inte kan ta med den på fler äventyr. Packa den full, glömma den på tåget, hitta den, tappa bort den, bli ledsen, hitta den igen! Tänk så roligt vi skulle ha.

Som sagt finns det en hel del saker jag vill göra nu i framtiden. Jag kommer inte begränsa mig, det tror jag är det viktigaste. För nu finns det inga måsten och hade filosof Sören Kirkegaard släppt en kommentar så hade han sagt att "nu kommer den riktiga ångesten för nu är vi fria". Det är nog sant på ett visst sätt, det vi förut har tyckt varit jobbigt, som pengar till helgen och veckans läxor spelar ingen som helst roll jämfört med hela livet.

Grattis till oss tycker jag!

Mitt liv efter Youthhood lär se ungefär likadant ut. Förutom vissa saker.

För det första är jag inte längre bunden till någon gymnasieskola som styr upp och ibland förvirrar min vardag. För det andra så ska jag jobba lite inom vården, vilket blir helt nytt för mig.
För det tredje flyttar jag till USA efter sommaren för att plugga lite.

Därav bomullstygbiten tryckt med bland annat amerikanska flaggan. Det är jag och en kamrat som åker. En rolig, spännande och lite läskig grej som blir helt ny för oss.

Alltså är mitt liv efter Youthhood lite mer fritt, lite nytt och till sist mycket mer amerikaniserat.

Precis som rubriken lyder så är mitt tips till er framtida bloggare att ni aldrig, eller åtminstone försöker att aldrig gå ensamma på Raspen.

Raspen, föremålsarkivet, är mycket stort och det finns många bra gömställen. Där kan man sitta och vänta på ett offer att skrämma, något som jag har fått erfara ett antal gånger under min tid som bloggare.

Så mitt tips är kort och gott: Gå aldrig ensamma. Om ni inte tycker om att bli skrämda förstås...

När man jobbar på youthhood kommer man få tillbringa mycket tid på Sörmlands museums arkiv. Ett arkiv som består av tre stycken enorma rum fyllda med historiska föremål, med många mörka hörn och spännande gångar. Spännande tycker ni, men inte lika spännande om man villar bort sig.

Det här enorma arkivet ligger faktiskt under marken, bakom Nyköpings mystiska tågstation. Rätt som det är kan en dörr slängas igen och lamporna släckas, då är det inte så kul att vara ensam där inne. Så det gäller att hålla sig till varandra så att man inte går vilse!

Tänk på det nu, framtida bloggare. Och lycka till!

Snart kommer ni också gå bort till den mest södra delen av stan varje onsdag. Ni
kommer sitta i ett litet rum under jorden och diskutera olika teman. Och sist men
inte minst kommer ni få varsin ostmacka.

I början kommer ostmackan inte verka vara mycket för denna värld. Den är ganska liten,
ibland för mycket smör och jag har till och med fått grus i min en gång.

Men mitt tips till er är att fortsätta att äta den! Jag lovar, den kommer växa i era ögon.
Snart kan ni inte ens tänka er en onsdag utan den delikata ostmackan. Så ge inte upp
på den på en gång, då kommer ni att ångra er.

Osten på bilden är mycket gammal och ful, hoppas den inte förstör er aptit.

På Youthhood har vi en liten tradition som kallas pizzaonsdag. Pizzaonsdagen inträffar då och då, ganska oregelbundet och oftast på medarbetarnas begäran. Då köper vi pizza från 12:an och sitter i fikarummet och smockar i oss den.

Det är en tradition som inte bara är bra för humöret, utan även för både sammanhållningen och kreativiteten. Man blir väldigt motiverad till att fortsätta jobba helt enkelt!

Vår första pizzaonsdag, som inträffade för mer än 2 år sen, var väldigt speciell. Dels köpte Pär fel pizza till mig (jag minns det än idag), men dessutom blev det så att alla köpte till vitlökssås. Sen dess har det varit så, inte en pizzaonsdag utan vitlökssås! Denna lilla grej har också gjort oss väldigt bekväma med varandra, i och med att alla har lika dålig andedräkt, och gillar samma saker. Det kanske är vitlökssåsen som är nyckeln bakom denna blogg?

Ät alltså vitlökssås, det kommer vara värt det!

För att vår fina Youthhood-blogg ska flyta på har vi kommit fram till de viktigaste tipsen till er som ska skriva i framtiden. Ett av dessa tips är:

Håll deadline!

Om man inte skickar in inlägg i tid och låter allt ligga och skräpa så blir det mest jobbigt för en själv. Någon gång måste de in och till slut har man en hel hög som ska skrivas! Att glömma skicka in är bland det jobbigaste som finns. För då sitter man där med till exempel tema ”Fyrkantiga saker” och kommer inte ihåg ett smack av vilken pryl man valde. Dessutom har man helt glömt bort vad man tänkte för tankegångar när man valde prylen som man har glömt bort.

Pennan på bilden symboliserar helt enkelt att man ska skriva. Tilläggas bör att -nej, vi skriver inte för hand utan på våra kära vänner, datorerna! Det jag vill få fram är i alla fall att skicka in inlägg i tid, håll deadline. Det blir enklast för alla parter.

Mitt tips är att lämna in texter i tid. Det underlättar för både dig och din handledare. Du slipper även dåligt samvete och får lön.

Det finns bara positiva saker med att lämna in i tid, ändå är det inte alltid man lyckas. Ni vet hur sur man kan bli när tidningen inte kommer i tid? Det brukar pensionärer bli. Du bör alltså tänka dig att din handledare är en pensionär och du ett tidningsbud!

Skriv även med glimten i ögat och något lurt i tanken det ger din text en personlig prägel lyft fram dig själv mellan raderna ge dina läsare en doft av dina ståndpunkter och åsikter bli inte tråkig eller långrandig hitta din stil, var dig själv våga skriva om historia men även om ditt liv använd skrivande som en ventil och glöm inte punkt.

Saker… hur mycket saker finns det inte egentligen? När jag skulle välja en sak på Raspen blev det plötsligt svårt, det finns ju verkligen hur mycket som helst. Det slutade med att jag valde den här datorn. Nu för tiden finns det datorer i nästan var mans hem, oftast finns det inte bara en utan flera. Skulle vi klara oss utan datorer i dagens samhälle? Knappast, datorer styr det mesta.

Däremot kan jag nog tycka att det har blivit lite hysteri kring det här med datorer och Internet. Eller hysteri kanske är fel ord, men visst är det så att vi sitter vid datorn mer än någonsin. Jag har en stor del av mitt liv i min dator, så oerhört mycket bilder och musik och jag skulle bli helt förkrossad om det försvann. 

Det är lite obehagligt när man tänker efter att för 30 år sedan var datorerna stora som rum och i dag ryms det hur mycket som helst i en bärbar dator. Men tekniken går framåt och utvecklas, precis som det allt annat. Frågan är ju bara när utvecklingen stannar, eller kommer den någonsin att göra det?

Vi omringas av saker, så vad skulle vi göra utan dem? Saker är något av det underbaraste som finns, själv är jag en liten saksamlare jag.

Men det finns en liten problematik när man är saksamlare... Ibland vet man inte riktigt vad man ska göra av alla prylar. Men det finns en liten uppfinning som rent av är fantastisk om man råkar ut för det problemet.

Väskor! Något av det bästa som finns, tror att jag har ägt 50 st väskor. I väskan kan man packa ner alla sina saker, till och med sina andra väskor. De är så praktiska så att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.

Här är en skitsnygg väska av brunt läder. Jag vet inte hur gammal den här, men den lämnades in på arkivet på 70-talet, så några år har den på nacken. Jag skulle inte ha något emot att få packa ner mina saker i en sån här fin väska.