Frågan är om avundsjuka inte är lite en del av vår natur. Avundsjuka är oftast ett av de största ämnena i litteratur sen hur lång tid tillbaka som helst, från adelsdottern som är avundsjuk på drängens naturlighet till de fula styvsystrarnas avundsjuka på Askungens skönhet.
 
Vi är helt enkelt ganska avundsjuka av oss, och något som gör mig väldigt avundsjuk och lite småledsen är folk som är rackarns bra på musik! Jag älskar musik, jag vill verkligen kunna spela någonting. Men talangen eller orken har aldrig riktigt funnits, jag klarar inte ens av det enklaste på Guitar Hero liksom. Så ja, jag blir grön när jag ser alla dessa superbegåvade musiker.
 
Vad är väl  att kunna spela på en fiol från 1920-talet skänkt till museet av Hillvid Edhager...?

Det där med att bli grön av avund har jag aldrig riktigt förstått. Vart kommer det ifrån? När sades det för första gången? Har någon någonsin verkligen blivit grön (på riktigt) av avund?

De djur som förknippas med dödssynden avund är hundar och getter. Och jag har i alla fall aldrig sett någon av dem vara gröna, på naturligt sätt vill säga.

Färgen grön ska tydligen symbolisera tillväxt, harmoni, fräschör, fertilitet, stabilitet och uthållighet. Det kanske är saker man kan vara avundsjuk på? Kan det vara något sådant.

Här på bilden är i alla fall en docka som kommer från McDonalds. Hon var säkert avundsjuk och köpte därför gröna skor.

Jag har alltid avundats dem som är riktigt duktiga på musik. Musik av alla dess slag, speciellt de som spelar instrument. Jag har alltid velat spela gitarr, men blir alltid förbannad på gitarren efter 5 minuter jag har försökt lära mig en låt. Jag ägde en bas en gång i tiden men det var samma sak med den. Jag kan helt enkelt inte, jag har helt enkelt inget tålamod.

Sen hjälper det ju inte att nästan alla jag känner har en otrolig begåvning inom sång och instrumentspelande. Varje gång jag har sett esteternas musikaler har jag fått rysningar som håller sig kvar hur länge som helst, och varje gång känner jag att jag också vill vara med! jag vill också visa vad jag kan! men jag kan inget.. Därför avundas jag dessa begåvade människor så mycket.

Ibland när jag lyssnar på till exempel Name the pet så mimar jag och låtsas att det är jag som sjunger. Hemlis.

Idag kan vi underhålla oss på så sjukt många sätt, nästan allt vi gör (förutom att jobba och gå i skolan) inkluderar underhållning. Jag tänker då på tv-apparater, datorer och alla dess spel och möjligheter. Internet måste vara den största underhållningskällan av vår tid. Annat är musik, film, böcker och annat.

Men någonting jag tycker är riktigt underhållande är radion. Människor som kan uttrycka sig på ett roligt sätt utan att ens synas måste vara en riktig begåvning. Vi kan inte se personens ansiktsuttryck eller kroppsspråk, här handlar det bara om att vara rapp i käften. Jag personligen tycker inte om radioprogram där det sitter en gammal dam som tar 100 år på sig att klämma ur en mening. Underhållningsprogrammen på P3 däremot, hur mysigt som helst att lyssna på.



Här är en gammal radio som inte bara kunde sända bra radioprogram, den är snygg också! En typisk retrosak som jag lätt hade ställt på hyllan hemma.

Om jag säger påståendet att underhållning är musik så tror jag faktikst att ganska många är villiga att hålla med mig. För att inte bara snacka om hur bra det är ur stresshanteringssynpunkt, speciellt för mig, att sätta på lite skön musik och bara vila kan det vara riktigt underhållande.

Konserter är ett bra exempel då folk kan betala flera tusen kronor för att få stå i ett trångt, svettig publikhav och lyssna på musik som egentligen låter väldigt snarlik den du kan höra på skiva. För i sådana tillfällen är det något mer som spelar roll, då handlar det inte bara om musik utan om en show, att få se upphovsmännen till musiken som du älskar. Sedan finns det ju en enorm glädje i att spela och skapa musik också.

Men för att inte glida ifrån ämnet och bilden, är inte den här grammofonen grymt häftig? Hade inte ljudkvalitén och utbudet av skivor varit så dåligt hade jag nog förmodligen haft en sådan här i mitt rum och spelat all musik på. Men borde man inte göra grammofon spelare som spelar CD-skivor och MP3-spelare? Jag förstår att det inte skulle ha samma vits med utformningen men jag tror det skulle bli en ganska ball retropryl, hade jag råd skulle jag definitivt köpa en sådan!

Nuförtiden så finns det sjukt mycket saker som man kan underhålla sig med på fritiden. Tv-spel, data-spel, sällskapsspel, facebook, bloggar, tv, leksaker, vänner, kaffe... ja, listan kan göras oändlig. Annat var det kanske förr i tiden, då livet inte bara gick ut på att ha roligt, utan också var en svårare kamp för att överleva.

Men det är ganska trevligt det här med underhållning, och ett litet tips från mig när du blir uttråkad är att (förutom att läsa den här bloggen), kolla på dig själv i en spegel och göra massa fula miner. ungefär som jag och Max gör i den här fina spegeln från 1952!

Tycker du inte att det är roligt (fast det borde du) så kan du alltid göra djur av kottar.

Sommar, sommar, sommar denna underbara årstid har aldrig varit så efterlängtad som nu. Efter en hård och kall vinter vill vi ta del av en sommar full av somriga händelser.

Min sommar är mer planerad än vad den brukar vara, både på gott och ont. Jag ska jobba fyra veckor, försöka ta körkort, åka på festival och även båtluffa i Grekland. Såhär organiserad har aldrig ett lov varit för mig. Jag antar att det här kommer bli mitt mest mogna och ansvarsfulla lov hittills.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går och ett sommarlov som inte liknar alla andra välkomnar jag med öppna armar. Tio veckor av frihet under ansvar helt enkelt. Kanske är det här sommarlovet bara ett smakprov på vad som komma skall.

Nu är den äntligen här, det vi alla längtat efter under den oändligt kalla och långa vintern – Sommaren 2010! För några betyder det sista riktiga sommarlovet, för vissa representerar det en enorm brytpunkt då studenterna kliver in i vuxenlivet, för några är det som vilken sommar som helst och för några är det inte säkert att man i och med sitt jobb ens har sommarlov. Själv placerar jag mig in i den första kategorin. Ett år kvar tills studenthatten ska på och det känns ganska skönt, jag skulle faktiskt inte vilja ta studenten nu, jag är helt enkelt inte redo.

Anledningen till bilden är inte att jag ska på celloläger i sommar (eller egentligen är det här ingen cello utan en Viola da Gamba som i och för sig är en föregångare till dagens cello), för egentligen kan jag inte spela cello, eller inget stråkinstrument alls för den delen. Instrumentet på bilden är mer till för att användas som en liknelse då jag förutspår att min sommar kommer att kretsa mycket runt två saker – musik och bilkörning.

I bandet jag spelar har vi precis släppt vår första demo och nu gäller det att marknadsföra och ragga spelningar så gott det går på den tid vi har. Förhoppningsvis går det bra, och just nu ser det ljust ut. Som en favorit i repris bär det i slutet av juli återigen av mot Emmabodafestivalen, men det först efter en månad av intensivt arbete på golftävlingen Scandinavian Masters. Augusti känns just nu mest faktiskt som en framtid som är alldeles för avlägsen för att ens tänka på, men då ska jag väl försöka hinna med allting jag inte redan hunnit under sommaren och förhoppningsvis fixa mig ett körkort också.

För just körkortet är något som jag måste försöka lägga mycket uppmärksamhet på den här sommaren. Fyra lektioner, med två i bagaget, är redan inbokade på körskolan och teoriboken ligger och blänger argt på mig i soffan bredvid sängen. Snart, snart ska jag ta tag i även den, men just nu måste jag bara vila upp mig och vänja mig vid att äntligen vara ledig.

Ett plus i kanten för årets sommar är även att favoritbandet Kent släpper sitt tionde studioalbum i slutet av juni. ”En plats i solen”.

Den här sommaren är mycket mer planerad än min förra. I och för sig så visste jag med mig att jag skulle på tre festivaler förra sommaren, men mer än det visste jag inte. I sommar vet jag att jag kommer ta det lungt de här tre första veckorna, sedan ska jag dra på hultsfred och efter det ska jag jobba på sjukhuset i fyra veckor.

Det här är min första sommar jag har ett sommarjobb. Jag har aldrig sommarjobbat i hela mitt liv! Det är otroligt läskigt och spännande. Jag är lite nervo över hur det kommer att bli. Jag är världens tröttaste människa och nu ska jag upp ur sängen klockan sex på mornarna och jobba. På sommarlovet. Kul. MEN jag tjänar ju på det såklart, för pengarna ska jag skaffa mig min andra tatuering och det ser jag fram emot otroligt mycket.

Jag ser också fram emot Hultsfred otroligt mycket, ska åka med mina bästa tjejkompisar och leva livet i ett par dagar och se ett par av mina favoritband. Vackert kommer det bli. Sen när jag börjar jobba tre dagar efter så blir det andra puckar. Då får jag inte hänga med på de andra festivalerna. Men vem kommer ha massor med cash i slutet av sommaren? Jag!!

Nu är det minsann sommarlov! Vi har slutat tvåan, vi är fria för 10 veckor framöver. Eller nej, för jag börjar i skrivande stund jobba imorgon, på museet faktiskt till och med. Dock ett ganska roligt jobb ute på Nynäs, med att bygga upp (eller vara i vägen när andra bygger upp) utställningen Älskas Ätas. Ett sjukt men roligt sommarjobb!
 
När denna månad full av ansvar och gå upp tidigt på morgonen är över blir det nästa eldprov: FESTIVAL! Hultsfred, Arvika och Emmaboda ska hinnas med under juli, och så ska jag fylla 17 och bli mobbad över det också! Det blir alltså ett hektiskt men förhoppningsvis underbart juli!
 
I augusti kommer jag nog mest vara utbränd och chilla hemma i min fina stad med mina fina vänner och vara sådär sommarklyschig; bada, sola, ha picknick och röka pipa sena sommarkvällar.
 
Som varje sommar så hoppas man att den här blir den bästa, och efter den här långa och iskalla vintern så tror jag minsann att 2010-sommaren kommer bjuda på en hel del underbarheter. Men vi får väl minsann se, jag hör av mig om 10 veckor okej?

Sommaren 2010 känns som en riktig supersommar. Det känns som att solen kommer att lysa starkt i sin närvaro, glassarna kommer att smälta fort i värmen och grilldoften kommer att virvla in mellan gårdarna här hemma i Okle.

För min del blir sommaren i alla fall superfin. Jag lägger till ett år på mitt liv och förvandlas plötsligt till sjutton galet vuxna år. Annars ska jag faktiskt jobba, träffa lite varulvar och en och annan vampyr kanske. Jag ska hänga ute på klipporna med iskall vattenmelon och Ipoden fastklistrad i öronen.

Sen ska jag nog passa på att bara åka ut i skärgården med vänner och bara njuta av alla myggorna som bits. Är det inte otroligt hur fint det är i skärgården om sommaren, och hur underbart det är att uppleva allt vackert från en båt?

Kanske ska även du ut till havs i sommar, i så fall tycker jag att du borde åka med den här båten med namnet EXPRESS, eller ja om den hade varit lite större kanske. För visst ser den härlig ut? Man riktigt hör måsarna skria och saltvattnet stänka upp på brunbrända ben. Men båten på bilden är faktiskt bara en leksaksbåt och det är just det som är det viktigaste med sommaren. Att fortsätta leka!

"Det här kommer bli den bästa sommaren någonsin!!!!". Det är den inställningen jag brukar ha i början av sommarlovet. Men inte i år!

Nånting jag har lärt mig under min relativt korta tid på denna jord är att man ska aldrig ha för stora förhoppningar. På något. Det blir oftast aldrig som man har tänkt sig och så blir man bara besviken i slutänden.

Om jag kollar på mina planer för sommaren ser den lovande ut. Det börjar med jobb så jag får ihop en del pengar, sen ett flertal festival och så blir det lite annat smått och gott.

Men det kommer suga ändå!! Det kommer bli så sjukt kasst. Sådär, nu kan det bara bli bättre och jag kan inte bli besviken.



Har en del inplanerade picknickar med, men dom kommer också suga.

Överhettat är temat och mina tankar sträcker sig inte längre än till förra våren. Jag fick då kunskapen av att någonting överhettat inte alltid behöver se speciellt överhettat ut.

Det handlade ett fotogenkök, och vi skulle via skolan få lära oss att hantera dessa smidiga picknickkök. Efter långa instruktioner om hur vi fick, och absolut inte, skulle göra så var det dags att för första gången komma i kontakt med ett äkta fotogenkök.

Det mest unika med dessa kök är att i soligt väder så döljer de sin främsta egenskap, lågan blir som luft, man ser den inte men den finns där. Ögat bedrog mig och elden brände mig, det jag kom underfund med på den lektionen var att jag inte lyssnat ordentligt. Play with fire and get burned the only way a boy ever going to learn, som man säger i Amerika.

På bilden är ett fotogenkök av market Radius. Köket är i efterhand installerat i en plåtburk som tidigare innehållit karameller från Dalarna karamellfabrik i Rättvik. Ägaren är sedan skurit ut ett triangelformat hål i burken för att kunna sköta köket, mycket kreativt och visar på en händighet som är allt för sällsynt i svenska hem. Föremålet tillhör samlingen Eskilstunahemmet.

Om mindre (mycket mindre) än en vecka går vi här på Youthhood, eller de flesta av oss i alla fall, ut andra året! Det blir 10 veckor sommarlov, av värme och sol och bad och underbara kvällar!
 
Det som man kanske inte vill tänka på då är hur hemskt det var innan det blev lagstadgad semester. Förstår ni hur hemskt det måste ha varit att inte ha någon semester att se fram emot? Det gör inte riktigt jag, och trots att vi nästan alla ska jobba för att ha råd att leva under sommarern, så känns det underbart att vi nuförtiden har våra 10 veckors sommarlov!
 
När man blir överhettad, som det så lätt är att bli på sommarlovet, så är mitt tips att lägga sig med ett glas saft i en hängmatta i skuggan och bara njuta av att vara ledig (och av att svettas ihjäl sig). Som i den här fina hängmattan, som jag lovar att någon har spenderat sin sommar i. En sommar då jag inte hade sommarlov, eller ens fanns. Men det är ändå samma grej, vilket är ganska coolt, tycker jag i alla fall!

Veckans tema är ju överhettad vilket är väldigt passande om man tänker på vilken årstid vi är på väg in i. Värme är ju hur underbart som helst men något som är otroligt viktigt när värme är att försöka undvika just det här, alltså överhettning. Bästa medicinen är väl egentligen att gå in, men vill man inte det behöver man dricka (helst vatten). Och ska man göra det finns det ju ingen mer frustrerande när du har en flaska med en kapsyl men något saknas – en kapsylöppnare. Jag tror faktiskt jag skulle behöva fixa en sådan här och ha på nyckelknippan, fatta vad praktiskt när du väl har den där glasflaskan med kapsyl. Det som är bra med den är att den är otroligt liten (endast 7 cm) också, vilket är bra då man egentligen inte behöver ha kapsylöppnare som är speciellt mycket större –det är bara överskattat.

Om varje föremål som man kan hitta på Raspen finns ju en väldigt inressant, även om den alltid inte står nedskriven finns det alltid något som har hänt där föremålet varit med. Kapsylöppnaren är ett sådant föremål det inte står så mycket om, men av att döma av det som står så kan man ju gissa att det egentligen har en ganska intressant historia. Föremålet skänktes till Raspen av den före detta sjukvårdaren Bertil Nyman från Eskilstuna och enligt mina papper hade han den här lilla behändiga saken fastsatt i sina arbetsbyxor under sin tid i norra Finland under andra världskriget. Man kan ju bara fantisera om alla saker han varit med om… Spännande.

Jag kommer ihåg när jag var 13 och sprang omkring och var så jävla punkig och rockig och allt var det var. Liksom bara njöööt av att glida runt i lager med svarta kläder och nitar i 30 grader värme på somrarna.

En sak jag inte förstår nu är hur jag stog ut! Här är jag, 18 år och klarar knappt av att ha ett vanligt vitt linne på mig på sommaren. Det är varmt! jag svettas! jag dör! jag vill vara naken! ja ni fattar.. En fashinerande grej är bandshirts. Oftast är de mycket fula, sitter som sopsäckar och har motiv som döskallar, liemän eller vargar. Typ som den här tröjan:



En svart tisha med fem döskallar och en orm på. En typisk tshirt som jag skulle köpt på malmköpingsmarknaden 04. Den här tröjan bar Emanuel Åström från Gnesta under tidigt nittiotal. Och jag förlåter dig Emanuel, det var ju trots allt tidigt nittiotal.

 

Har precis kommit hem från en heldag i Stockholm. Både jag och mitt bankkonto är väldigt överhettade. Det är inte bra att göra av med så mycket pengar när det redan är så varmt ute, ens hjärna slutar att fungera av alla budgetuträkningar.

Sen var det sjukligt mycket folk ute på gatorna, precis överallt. Jag greppade det inte först, men sen slog det mig att det är ju Sveriges nationaldag idag. Vilket jag borde veta eftersom jag och några polare hade en diskussion om varför det är just den 6 juni. Jag trodde det var för att Gustav Vasa föddes då, en annan trodde det var Karl XII.

Det visade sig vara den dag Gustav Vasa blev krönt till kung. Jag tycker ändå jag vann, jag var närmast.

Efter en lång dag på jobbet eller en tråkig dag i skolan så är det alltid lika skönt att komma hem. Att ligga framför TV:n eller att sitta vid datorn och prata med vänner gör att man lägger det dystra bakom sig, och så klart så blir man mycket gladare.

Men det finns en baksida även på detta moment, och det är att det alltid finns något att göra. Därför kan man kanske säga att några lugna timmar i fåtöljen är överskattat. Antingen har man läxor att göra, eller så finns det en mängd andra saker man verkligen vill göra, vara med vänner, åka till stranden o.s.v.

Själv så åker jag mycket hellre till stranden och tar en tupplur i solen, än att sitta hemma i en fåtölj i ett överhettande rum. Men på vintern är fåtöljen den bästa vännen, sätta sig på det ultimata sättet med en filt över sig, en kopp kaffe med How I Met Your Mother på Tv-skärmen, det finns bara en sak som slår det, och det är powernapen på stranden!

Just nu är det en del uppståndelse när det gäller bröllop, eftersom (och det här kan knappt en grottlevande eremit missat) vår kära kronprinsessa Victoria ska äkta sin kära "man från folket" Daniel. Det har varit vilda diskussioner om kungens vilja att föra fram Victoria till altaret, vilket jag själv tycker är extremt töntigt och nästan skrattretande förlegat.
 
Och med det startar också mitt argument till varför giftemål är överskattat. För länge sen, när kvinnor inte hade någon chans att bli myndiga någonsin, om hennes man inte dog tidigt ungefär, så var giftemål ett sätt för fadern att föra över ansvaret om kvinnan på hennes man. Det var inte ett tecken på kärlek, det var ett tecken på fångenskap.
 
Giftemål är onödigt, dyrt och ganska tråkigt. Inte något tecken på evig och rosenröd kärlek som de flesta vill tro. Dessutom ser de flesta väldigt dumma ut i sina marängklänningar.

När jag ser denna planch så tänker jag krig. För krig suger och varför krigar man egentligen? Hur pallar man springa runt och anstränga sig så mycket för att döda en massa folk bara för att man ska få rätt. Lärde man sig inte redan som barn att man inte ska slåss för att det gör ONT?

Jag hade en enormt konstig dröm för ett tag sedan, var i stockholm med mina polare och skulle shoppa loss, sedan skulle vi låna en lägenhet av min kompis syrras polare. Men det enda sättet att komma in i lägenheten var att klättra in från baksidan, in på grannens balkong för att sedan hoppa över till balkongen till lägenheten vi skulle låna. Vi var fem pers och det var såklart jag som var tvungen att klättra dit och sedan öppna åt de andra. Dagen efter kom polisen och sa att jag hade gjort inbrott i grannens lägenhet. Hallå, jag hade ju bara hoppat in och ut från dennes balkong?

Ialla fall, rätt som det var så hade de fört mig till en skog. Det var ganska glest och det var massor av folk där. Det såg nästan ut som campingen på hultsfred och folket såg ungefär likadana ut. Bara att i drömmen fanns det en känsla av att alla var fångar. För hela skogen var fylld med soldater som högg i träd. Wierd.

Jag satte mig med några polare som också befann sig i denna skog, men rätt som de var så försvann dem och jag blev förd till en pir. På piren blev jag inlåst i en liten stuga som var typ 50 meter ovanför vattnet. När jag försökte rymma var jag tvungen att gömma mig för en massa soldater.

Jag undrar fortfarande vad som skulle hänt om jag fortsatte drömma, var jag en riktig fånge? skulle de döda mig? vad hade jag egentligen gjort dem? Tänk hur många som har haft de tankarna. uscha!