Frågan är om avundsjuka inte är lite en del av vår natur. Avundsjuka är oftast ett av de största ämnena i litteratur sen hur lång tid tillbaka som helst, från adelsdottern som är avundsjuk på drängens naturlighet till de fula styvsystrarnas avundsjuka på Askungens skönhet.
 
Vi är helt enkelt ganska avundsjuka av oss, och något som gör mig väldigt avundsjuk och lite småledsen är folk som är rackarns bra på musik! Jag älskar musik, jag vill verkligen kunna spela någonting. Men talangen eller orken har aldrig riktigt funnits, jag klarar inte ens av det enklaste på Guitar Hero liksom. Så ja, jag blir grön när jag ser alla dessa superbegåvade musiker.
 
Vad är väl  att kunna spela på en fiol från 1920-talet skänkt till museet av Hillvid Edhager...?