Någonting jag är extremt dålig på är spel. Nej inte dataspel, och visst vissa brädspel är jag ganska bra på. Men kortspel. Nej, nej, nej har aldrig varit min grej. Jag håller mig gärna till Finns i sjön eller liknande okomplicerade spel.

Men när jag mot förmodan lärt mig ett nytt kortspel spelar jag först och främst alltid med personer som är jättebra, plus att fru Fortuna aldrig tycks stå på min sida. På något sätt blir det alltid fel kort och jag samlar på mig sista platser.

Men den enes skräp, den andres skatt. Alla kort har två sidor och det sägs ju att de som har otur i spel ofta har tur i kärlek. Och hellre fattig och lycklig än rik och olycklig.

När allting kommer omkring kanske det inte är så farligt att få några skitkort när man spelar vänd-tia med kompisarna.

Ifall reinkarnation inte var en del av en tro utan vetenskapligt bevisat så skulle nog världen vara en bättre plats. Om man då utgår ifrån Hinduismens syn på reinkarnation.

De tror ju att om man gör goda saker i det liv man lever nu så kommer man få ett bättre liv när man återföds. Så ifall detta verkligen var bevisat sant, skulle nog de flesta anstränga sig lite extra för att leva ett godare liv.

I och för sig skulle det räcka med att alla endast trodde på hinduismens reinkarnation, men att tro på något helhjärtat är svårt idag.

Om nu återfödelse skulle finnas fast vi inte kunde påverka det på något sätt skulle det vara maximal otur att återfödas som en försöksråtta. Inte speciellt kul att sitta inlåst hela livet medan man får massa skumma kemikalier på sig, tills man dör, typ.

Tur har man haft ganska många gånger, får man hoppas. Ibland har man tur för att man hinner med bussen i sista sekunden, och riktig tur har man om man lyckas hitta en hundralapp på gatan.

Jag kommer ihåg en av gångerna jag hade riktig tur, det var på Peace and love 2009. Jag hade inte tänkt på att ta med mig tillräckligt med mat och hade i princip fått i mig tre mackor på tre dygn. Det hade gått så långt att jag tuppade av och trodde att jag skulle dö. Precis då rullade lönen in på kontot så att jag kunde köpa mig en redig portion mat! Det var tur.

Det är någonting man måste tänka på nu inför festivalsommaren, ät ordentligt med mat. Speciellt om man ska förtära alkohol, och om du ska göra det så se till att göra det riktigt snyggt. Kanske i den sån här?

 

Ingen tur

Det är konstiga tider nu, svåra tider. Inte långt kvar till studenten och mitt huvud har nog aldrig varit fylld med så mycket tankar som nu. Så jag hoppas ni kan förlåta mig nu. Jag har glömt vad jag valde till temat "Tur", jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Jag trodde att begreppen "tur" & "otur" var allmänt godkänt som något som verkligen finns. Men tydligen så anses det vara lite mer av en tro eller vidskeplighet. Det kan man i och för sig se då man kan förknippa
hartassar och fyrklöver till tur...

Vad betyder egentligen en krossad spegel?

Vidskeplighet finns i extremt många former. Att råka spilla salt på bordet, gå under en stege eller helt enkelt se en svart katt gå över gatan, ni känner igen dem.

Men så finns det ju även också en dag, eller egentligen en siffra, som är förknippad med ständig otur. Jag tänker självklart på 13. Det finns många teorier om varför just nummer 13 är ett olyckstal. En teori menar att det fanns 13 personer vid Jesus sista måltid, nattvarden, medan en annan menar att det är eftersom många tempelriddare avrättades i Vatikanen fredagen den 13 oktober 1307.

En ytterligare teori handlar om den nordiske guden Loke som anlände som den 13:e gästen till ett gästabud där han medverkade i Balders död. Personligen tror jag teorierna är lika löjliga som att en krossad spegel skulle betyda otur.

Nej det är inte så att jag av misstag publicerat min text på temat ”otur” under ”tur”. Just nummer 13 har faktiskt alltid varit som ett turnummer för mig, motsägelsefullt nog. Då jag spelade fotboll hade jag alltid nummer 13 då det endast var i den jag lyckades göra mål i och den enda gången jag har lyckats vinna på ett tivoli var då jag satsade på nummer 13 och vann en chipspåse.

Visst är det nästan lika vidskepligt att tro att nummer skulle föra tur med sig som det är att sky det som ett otursnummer, men ska jag någon gång gifta mig ska det banne mig bli en fredag. Den 13:e. Bara för att!

 

Mina morföräldrar bodde ute på den östgötska landsbygden och ovanför deras ladugårdsdörr hängde det en hästsko. När jag var liten förstod jag aldrig riktigt varför hästskon hängde just där, men nu har jag förstått innebörden med det hela.

Det sägs nämligen att det betyder lycka och tur om en hästsko hänger ovanför dörren. Men det är viktigt att den inte hänger uppochner för då kan lyckan rinna ut.

Hästskon på bilden har en liten speciell historia bakom sig, det är nämligen så att den här hästskon smiddes av bysmeder i Lerbäck för tyska statens räkning under första världskriget.

Vem vet, kanske har just den här hästskon suttit ovanför en dörr och bringat lycka åt en familj?

Mycket i livet har med både tur och otur att göra. Det finns många stunder där man kanske hade tur utan att tänka på det, det är ofta oturen man lägger märke till. Om man ramlar eller snubblar tycker man att det är otur men tänk varje gång man inte ramlar! Det borde klassas som enorm tur, hur mycket man inte gör sig illa vill säga.

Tider när det verkligen behövs tur är enligt mig fisketider, för jag vet ingenting om fiske. Kanske lite om fiskar, och någonting att det är bra när det regnar för då söker de sig till ytan som maskar som söker sig till vägen.  Det kan i och för sig vara en ren lögn, som sagt vet jag ingenting om detta ämne. Men om jag inte minns fel finns det någon slags turritual som man kan göra innan man kastar i betet? Något i stil med: gå tre varv motsols och se ut som en tönt. Eller är det spotta på kroken?

Nu för tiden är det mest hobbyfiskare som står vid vattendrag och sitter i båtar och med skicklighet (i mitt fall endast tur) drar upp en fisk eller två men tänk när det var avgörande för om det skulle bli middag eller inte. Kanske var det därför det uppkom någon turritual från början, någon hungrig person fick napp och tänkte ”det var nog bara för att jag sprang runt trädet tidigare” och fortsatte göra det varje fiskedag.

Personligen skulle jag nog behöva springa runt sjön för att få fiskelycka, men tur är det, för fiskarna.

Turnummer var något som jag ofta ägnade mig åt som yngre. Jag bytte ungefär lika ofta som flyttade. Var femte år alltså. De nya hussiffrorna gav mig inspiration till att byta talet som skulle bringa just mig lycka.

Nu är det ju ofta så att turnummer inte alls fungerar. I alla fall inte om man bara väljer dem på ren måfå. Dock tror jag att om ett nummer gett en tur märkvärdigt många gånger i olika sammanhang, så bör man kalla det sitt turnummer.

Skylten ovan kommer från försäkringskassan. Det är nog tydligt att skylten inte står för turnummer i den beteckeningen som jag menar, utan har mer en systematisk, byråkratiskt grå betydelse.

Jag vågar nog tro att turnummer har funnits lika länge som nummersystemet själv. Precis som lyckan har funnits lika länge som olyckan.

Politik: "Pajkastning"

Politik: "Tomma löften"

Snart är det sommar och studenten närmar sig med stormsteg för våra sju bloggare i youthhood. Samtidigt som de går ut gymnasiet, slutar de också att skriva för youthhood. Därför kommer vi rekrytera sju skrivsugna bloggare nu till hösten – håll utkik efter annons som kommer snart.

Sommaren kommer bjuda på många spännande och roliga inlägg från våra ”gamla” bloggare. Några av de teman ni kan se fram emot är; ”Tips till framtida bloggare”, ”Mitt bästa inlägg” och ”Livet efter youthhood” och mycket mera.

Men vi börjar redan nu med att blicka bakåt. Veckans tema är ”Mitt första inlägg”, helt enkelt en repris på alla nuvarande bloggares första texter och bilder. Trevlig läsning!

/Pär Jonsson, Sörmlands museum

Ska man vara fin får man lida pin

Som ni kanske förstår så har jag ingen större personlig erfarenhet av damunderkläder eftersom jag inte tillhör det kvinnliga könet. Men jag ska ändå ge min bild av hur behån har förnedrats genom tiderna.

Förr i tiden skulle kvinnans underkläder sitta så stramt och åtdraget som möjligt. Medan männens underkläder skulle sitta fritt och bekvämt. Det kan tyckas konstigt att kvinnorna gick med på detta. Jag menar med en korsett kan man knappt andas, tro mig jag har testat. Ibland skulle kvinnan vara helt platt framtill, det fick inte sticka ut någonstans. Vilket innebar att det fick bära det mest skrämmande underkläderna. Men kom ihåg, allt detta har att göra med mode. Kvinnorna ville knappast ha obekväma underkläder, men det var så det skulle vara. Och ska man vara fin, får man lida pin.



Mary Phelps var kvinnan som lyckades ta död på korsetten. Hennes korsett passade nämligen inte till hennes genomskinliga klänning. Beslutsamt sydde hon istället ihop två sidennäsdukar med ett rosa band och vips så var den första behån född. Detta skedde år 1910 och det som förvånar mig mest är hur i hela fridens namn ingen hade tänkt på det här tidigare.

Nu för tiden är modet inte lika inriktat på just underkläder. Men förr så visade korsetten av vilken härkomst kvinnan var och ifall hon var fattig eller rik. Idag fungerar det inte riktigt så, för om du är kvinna måste du inte ha på dig en behå. Och om du vill visa att du är rik så visar du inte vilken behå du har på dig. Såvida du inte bär behån från Victoria Secrets för 40 miljoner kronor som består av 3575 svarta diamanter och 34 rubiner. Hyfsat tungt och säkerligen lika obekvämt som förr i tiden.

Och här slår jag knut på min lilla bloggdebut.

Viktor Einarsson

Badmode - 1960

Snart är det sommar och studenten närmar sig med stormsteg för våra sju bloggare i youthhood. Samtidigt som de går ut gymnasiet, slutar de också att skriva för youthhood. Därför kommer vi rekrytera sju skrivsugna bloggare nu till hösten – håll utkik efter annons som kommer snart.

Sommaren kommer bjuda på många spännande och roliga inlägg från våra ”gamla” bloggare. Några av de teman ni kan se fram emot är; ”Tips till framtida bloggare”, ”Mitt bästa inlägg” och ”Livet efter youthhood” och mycket mera.

Men vi börjar redan nu med att blicka bakåt. Veckans tema är ”Mitt första inlägg”, helt enkelt en repris på alla nuvarande bloggares första texter och bilder. Trevlig läsning!

/Pär Jonsson, Sörmlands museum

Tema Mode: "Noll urringning och färgglada plastsmycken"

Jag bläddrar i en gammal Vogue från 1964, då min mormor var i tolvårsåldern. Det är förvånande hur allt kan vara så likt sig, men ändå så annorlunda. Jag ser blygsamma reklamer för tex. parfym och nagellack. Och jag kan se framför mig hur kvinnor med glasögon stora som projektordukar sitter och bläddrar igenom tidningen och verkligen suger i sig all modeinformation. Medan vi ungdomar idag köper tidningarna kanske bara för att läsa en enda artikel. Eller för att våran favoritkändis pryder omslaget, eller bara för att bläddra igenom den, mest för att vi inte har något annat att göra.

Jag fastnar för en reklam för Ban Lon klänningar, det är ett uppslag med sex unga kvinnor i styva pappersliknande klänningar med noll urringning och färgglada plastsmycken. De glänser med sina extrema hårvolymer vilket faktiskt imponerar mig lite, man undrar ju lite över hur de fick till sina frillor. Och utstyrslarna tilltalar mig på ett annat sätt också, för det var väll bara två-tre år sedan man gärna klädde sig i stora plastiga örhängen och armband i glada pastellfärger?

En sak som är säker är att synen får mig att tänka på 60tal direkt.

Dominique Sternberg

Snart är det sommar och studenten närmar sig med stormsteg för våra sju bloggare i youthhood. Samtidigt som de går ut gymnasiet, slutar de också att skriva för youthhood. Därför kommer vi rekrytera sju skrivsugna bloggare nu till hösten – håll utkik efter annons som kommer snart.

Sommaren kommer bjuda på många spännande och roliga inlägg från våra ”gamla” bloggare. Några av de teman ni kan se fram emot är; ”Tips till framtida bloggare”, ”Mitt bästa inlägg” och ”Livet efter youthhood” och mycket mera.

Men vi börjar redan nu med att blicka bakåt. Veckans tema är ”Mitt första inlägg”, helt enkelt en repris på alla nuvarande bloggares första texter och bilder. Trevlig läsning!

/Pär Jonsson, Sörmlands museum

Tema Mode: "Wondersuit"

Det finns mycket olika smutsiga saker här på vår jord. Antingen så är de smutsiga av damm eller också kanske förorenade av diverse avgaser eller sotpartiklar. Det är nog snarare så att man får definiera vad som är rent innan man börjar leta efter vad som är smutsigt.

Vi gjorde en undersökning en gång där vi odlade bakterier ifrån olika platser, dörrhandtag, toalettgolv och dessutom tangentbord. Ett sådant som ni har framför er just nu. Det visade sig att tangentbordet var hem åt en hel hög olika små bakterier, ett av de skitigaste ställena som finns faktiskt.

Det här är dock en lite äldre version av tangentbord och dator nämligen en skrivmaskin. Det bästa med skrivmaskiner måste nog vara ljudet. Ljudet av att någon skriver relativt snabbt på till exempel en ny novell om en regnig sommardag. Jag kan tänka mig att dess knappar var lika fulla av smuts som våra nutida tangenter, speciellt för att det förr inte fanns samma sorts renhållning som vi har idag.

Jag tror att vi har tagit detta med renhetsfascination ett steg för långt. Det hänger ihop det här med rena hem = allergiska barn. Lite smuts skadar inte, det är föroreningarna vi borde visa respekt mot men annars vet vi alla att lite skit rensar magen!

Det finns väldigt mycket människor som är väldigt rädda för bakterier och smuts. Rengöringssprejer, desinfektionsmedel och antibakteriell tvål är produkter som säljs världen över, bara för att man ska vara så ren som möjligt. Jag ställer mig den uppenbara frågan: var kommer det här ifrån?

Hur kom det sig att världen gick från att man tog cirka två bad om året (ett var på julafton, vilket i och för sig har sin charm) till dagens "duscha-två-gånger-om-dagen"-hets? Är det på grund av hänsyn? Att man lever närmare inpå varandra, en produkt av urbaniseringen?

Ja, inte vet jag. Men knepigt är det. Och lite kul, eftersom smuts gömmer sig överallt. Till exempel i den här soffan som mina eminenta arbetskamrater valde till mig på veckans tema (det var samma projektrapport som spökade).

Den rymmer nog en hel del smuts, men vad spelar det för roll? Fin är den i alla fall!

 

Jag äger ingen riktig garderob. Jag knölar ner mina kläder i små byråer där de egentligen inte får plats. Nu när jag tänker på förvaring av kläder får jag total ångest, jag har nämligen ett litet problem som börjar bli frustrerande.

Att fylla en garderob har jag inga problem att göra. Men ändå känns det som att jag aldrig har några kläder som jag trivs i. Det slutar med att jag har samma jeans och samma tröja på mig varje dag ändå, hur mycket kläder jag än äger. Den enda fördelen med detta är att man slipper ha beslutsångest på morgonkvisten när man ska klä på sig.

Och på tala om beslutsångest. Studenten närmar sig som alla vet, men vad som också närmar sig är studentbalen. Det var grymt jobbigt att välja balklänning, speciellt när jag skulle få en uppsydd och inte kunde prova den innan. Men nu, nu har jag min balklänning hängandes på väggen i mitt rum. Och hade jag haft en garderob, då skulle den säkert ha hängt där.



Min balklänning är visserligen röd, men den här klänningen har också en mycket fin färg. Den är av blått och svart siden och är tillverkad 1860! det är för 151 år sedan! Vilken lycklig människa jag skulle ha varit om jag var den som fick bära den.

Ger man sig in i min garderob märker man genast ett mönster, svart. Jag har en förkärlek till speciellt svarta jeans, har närmare bestämt 3 par likadana. Jag sliter dem med hälsan så att säga, till de inte går att använda längre. Visst har jag ett par färgklickar här och var i form av diverse t-shirtar men de är bara för galna dagar.

Här har vi ett par blå Levis-jeans i bomullsdenim från 1995! De här är fransade och har gula sömmar, allt för modet. Idag finns det tusentals varianter att välja på när man ska köpa jeans. När jeans kom igång fanns det en! Jeansen köptes först av dem som ville starka byxor som inte gick sönder, riktiga arbetare. Idag används själva materialet till mycket annat också. Kjolar, jeansjackor och så vidare.

Jeans har haft många olika uttryck, som när det var populärt med stentvättade jeans. Fabrikerna tog helt nya byxor, slängde in dem i en tvättmaskin tillsammans med stenar och framkallade på det sättet de populära slitningarna. Frågan är varför konsumenterna betalade för redan slitna och trasiga jeans?

Allt har med mode att göra. Jag själv är inget undantag, längst in i garderoben gömmer sig säkert ett par stentvättade blåjeans. När jag var liten var jeans min värsta fiende, jag tyckte att det var obekvämt och fult, det och manchesterbyxor.

Nu när jag har blivit gammal och vis förstår jag det fina i att ha ett par favoritbyxor. Jag har nog aldrig känt mig så knuten till ett klädesplagg. Kanske de gula stövlarna jag hade när jag var i mina småbarnsår, eller nej de kommer inte ens i närheten.

För cirka ett år sedan fick jag för mig att köpa en hatt. Jag hade aldrig tidigare ägt en hatt och tänkte att det skulle vara roligt att ha en. Nu, ett år senare ligger hatten längst in i min garderob, helt oanvänd. Jag var nog ingen hatt-människa i alla fall.

Men det är inte bara den där hatten som jag köpt och aldrig mer använt, utan det finns ytterligare några klädesplagg längst in i garderoben som väntar på att få se dagens ljus. Man borde verkligen inte köpa något om man inte är helt säker på att man vill ha det.

Hatten på bilden är en svart chapeau-claque, även kallat cylinderhatt av sidenrips. Den är kantad med svart sidenripsband. Cylinderhattar användes främst under 1800-talet och tidigt 1900-tal.

Som liten hade jag lätt för att bli fäst vid vissa saker, min blåa docka som aldrig lämnade min sida, eller om ni frågar min mor var den aldrig med mig utan mest borttappad hela tiden.

Mina gula stövlar, som var fantastiskt fina ett år men nästa år det fulaste jag ägde. Den vita kjolen på dagis, som jag krävde att få ha på mig vid lekstunderna.

Sakerna var oftast mina ögonstenar i max något år, sedan var de fina stunderna förbi och mitt i alla dessa saker kommer jag ihåg min pappas kikare. Jag delade ungefär samma passion för kikare som för kameror.

Det här är ingen kikare man tittar på fåglar i utan en teaterkikare. Det påminner mig mest om filmer där teaterkikarna knappas används för att kolla på teatern, operan eller baletten utan för att spana på alla andra åskådare.

Eftersom teatern förr framför allt var ett ställe för att umgås och skvallra kan jag tänka mig att kikaren gav dem ett perfekt tillfälle för att se vilka som hade det dåligt just för stunden. Teatern har inte alltid varit ett tyst ställe utan var en gång i tiden som ett café, fast utan fika och med bakgrundsunderhållning.

Kanske inte att kikaren var min absoluta favoritsak i mina yngre år, men fascinationen men spegelteknik och allt vad det nu innebär finns kvar. Det är någonting som har satt spår, jag skulle aldrig klara mig utan min kamera.

Jag skulle nog inte använda gula stövlar eller vita volangkjolar men en kikare, den skulle jag lika gärna kunna sitta med idag och betrakta världen.