Ger man sig in i min garderob märker man genast ett mönster, svart. Jag har en förkärlek till speciellt svarta jeans, har närmare bestämt 3 par likadana. Jag sliter dem med hälsan så att säga, till de inte går att använda längre. Visst har jag ett par färgklickar här och var i form av diverse t-shirtar men de är bara för galna dagar.

Här har vi ett par blå Levis-jeans i bomullsdenim från 1995! De här är fransade och har gula sömmar, allt för modet. Idag finns det tusentals varianter att välja på när man ska köpa jeans. När jeans kom igång fanns det en! Jeansen köptes först av dem som ville starka byxor som inte gick sönder, riktiga arbetare. Idag används själva materialet till mycket annat också. Kjolar, jeansjackor och så vidare.

Jeans har haft många olika uttryck, som när det var populärt med stentvättade jeans. Fabrikerna tog helt nya byxor, slängde in dem i en tvättmaskin tillsammans med stenar och framkallade på det sättet de populära slitningarna. Frågan är varför konsumenterna betalade för redan slitna och trasiga jeans?

Allt har med mode att göra. Jag själv är inget undantag, längst in i garderoben gömmer sig säkert ett par stentvättade blåjeans. När jag var liten var jeans min värsta fiende, jag tyckte att det var obekvämt och fult, det och manchesterbyxor.

Nu när jag har blivit gammal och vis förstår jag det fina i att ha ett par favoritbyxor. Jag har nog aldrig känt mig så knuten till ett klädesplagg. Kanske de gula stövlarna jag hade när jag var i mina småbarnsår, eller nej de kommer inte ens i närheten.