Bild från Hultsfred då jag och Matilda röjde galet till Madness!

Det är helt galet hur fort tiden går. Det känns som det var igår jag satt vid skolbänken och kollade ut över att snöigt landskap och bara längtade till sommaren.

Nu sitter jag här igen och är närapå tillbaka till ruta ett. Fast sommaren är inte över riktigt än, bara lite. När jag var liten var min definition av en evighet ett sommarlov. Då längtade man nästan till skolan och vintern. Helt spårat.

Nu är sommarlovet bara en liten bråkdel av ens liv som flyger förbi. Ja, satan i gatan, tiden går bara fortare och fortare. Kul att bli vuxen och bara ha hälften så mycket ledighet, buhu, jag vill inte.

Om man skulle sammanfatta denna sommar skulle jag säga att den har varit helt suverän! Kunde knappt bli mycket bättre. Två stycken festivaler, andra roliga resor och mycket spontana fester ute i det gröna! Precis som det ska vara.

Nu har jag bara ett sommarlov kvar i mitt liv. Det måste bli något extraordinärt. Det är ett tag kvar dit, men om tiden går så fort som den har gjort denna sommar lär detta år gå megafort, förhoppningsvis.

Det är skillnad på värdefullt och värdefullt.

Det finns saker som har kostat mycket eller krävt mycket jobb som gör det värdefullt. Eller så kanske det är det där gosedjuret som man köpte för 20 spänn när man var liten och som man har sparat för att det är värdefullt, för att de symboliserar en del av ens liv.

Jag äger mycket värdefulla saker, och då menar jag dyra saker. Nu lät jag lite bortskämd, men om jag säger vad det är jag äger som är så dyrt så kanske varannan tonåring känner igen sig. För jag menar saker som; mobil, ipod, laptop, tv, kamera, osv. Sen kan man ju ha olika uppfattningar om vad som är dyrt eller inte. Själv tycker jag att en hamburgare är dyr.

Det värdefullaste som jag äger, som jag skulle freaka loss utan, är min kamera. Jag är ingen expert, jag kanske inte har tagit några speciellt bra bilder, men det är något utöver mobil och plånbok som jag alltid har med mig när jag lämnar huset.

Jag för inte dagbok, jag har försökt att driva en egen blogg, men har aldrig riktigt lyckats. Men, alla dessa bilder jag har tagit genom åren har jag alltid kvar och de är oerhört viktiga för mig. Skulle jag bli av med dem, eller min kamera, så skulle jag nog bli allvarligt deprimerad. Så det är riktigt, riktigt värdefullt för mig.

Detta är en 100 år gammal plåtkamera som användes av Carl Hugo Salling som fotade längs med Kalix älv en gång i tiden.

Ja, värdefulla saker. Jag orkade inte tänka ut någon sak som var typ "åhh, kastruller är så värdefulla för mig för annars kan jag inte koka nudlar" eller något liknande.

Det fick istället bli en sak som bara såg ganska värdefull ut:

Detta är en liten sockerskål med lock. Jag tänkte väl att den såg rätt värdefull ut för den var glansig och grejer.

Men vad är det egentligen som gör en sak värdefull? Är det för att den är dyr (eller kanske bara ser dyr ut) eller att det bara finns ett fåtal av just den varan i världen? Det hör nog ihop, litet antal = dyrt.

Som till exempel, guld skulle säkert inte kosta skjortan om det gömde sig en lite guldklimp under varje sten. Fast vänta här, det finns antagligen 1000-tals iPhones här i världen, men de är fortfarande dyra som satan.

I ett så här fint kassaskåp så kan man lägga alla sina smycken och böcker, sina diamanter och sina pengar. Så att de inte blir stulna.

Men nu tycker jag att vi ska tänka lite på allt som faktiskt betyder något på riktigt, som familj, vänner, kärlek och minnen.

Dessa grejer är det mest värdefulla som finns, och det är bäst att du håller riktigt hårt i dem. Men snälla, lås inte in dem i ett kassaskåp bara.

Money can't buy me love!

Denna brunfjädrade solfjäder med ett skaft som var flätat tillhör inte vem som helst, utan självaste Napoleon Bonaparte!

Riktigt coolt att museet har denna solfjäder i sin ägo. Själv så anser jag att det är en väldig värdefull sak att äga, kanske tyckte Napoleon också det. Om inte annat är den det nu.

Undrar om det var hans favoritsak? Att ha en tjej som stod och fläktade honom med denna solfjäder var kanske inte helt fel. Eller så kanske det var han själv, han kanske hade en helt annan kvinnosyn på det hela än vissa andra män.

Nu såhär i värmen så föredrar jag att ha en batteridriven portabel fläkt i fickstorlek som metod, istället för en snubbe som står och svettas över mig.

Nej, jag tycker inte att symaskinen på bilden i sig är speciellt värdefull.

Men något annat som betyder så otroligt mycket och är väldigt värdefullt är minnen. Från symaskin till minnen, spännande övergång, men nu ska ni få höra.

En nästan exakt likadan symaskin som denna fanns i min mormors och morfars sommarstuga. Själva stugan var ganska risig och sunkig, men det var känslan och lukterna som gjorde det omöjligt att ogilla att vara där.

Vad jag kommer ihåg starkast från stugan är just symaskinen och en gobeläng med en massa färgglada färger. Om du kollar under själva symaskinen sitter själva plattan du ska trampa på för att få nålen att sy, ingen elektronik här inte.

Den plattan har jag ett minne av att jag och min tvilling, Oscar, brukade sitta på och låtsas att det var en brandbil vi satt i. När det vickade fram och tillbaka styrde man bilen åt antingen höger och vänster. Jag har ett svagt minne av att mormor inte gillade att vi gjorde så eftersom hon var rädd om symaskinen.

Detta är ett av de ända minnen jag har kvar från henne, just därför betyder det enorm mycket för mig.

Vad som är värdefullt för en själv beror på vad man prioriterar. Livets alla värdefulla stunder är alltså en belöning på vad du har prioriterat. Det du tycker om ger du företräde åt.

När man frågar en vuxen människa om vad livets absoluta höjdpunkt är så brukar det klassiska svaret vara; när jag blev förälder. Att se ett barn växa upp. Och när man frågar en kvinna vad som betyder mest av allt så är svaret; deras egen avkomma. Deras barn alltså.

En annan sak som också borde betyda väldigt mycket är vigsel. Att gifta sig är något stort och heligt. En kvinna och en man lovar varandra att vara evigt trogna. Ett löfte som inte ska vara svårt att hålla om du hittat den rätte.

Brudklänningen på bilden har används av Maria Ahlstrand. Klänningen var nog väldigt värdefull för henne.

Det absolut mest fantastiskt underbara som finns är när man är riktigt, riktigt trött och får krypa ner i en mjuk, varm och skön säng, men nya lakan och ett tjockt duntäcke.

Det är faktiskt helt magiskt. En av de mest underbara saker jag vet är förutom stora örhängen, fräcka brillor, balla hattar, fina vänner och kärlek i mängder, riktigt sköna sängar. Eller, de behöver knappt vara sköna! Ge mig en säng och jag är nöjd.

Även om det inte känns riktigt lika skönt att slockna i en sådan här säng av björk och furu, så skulle det vara ganska ballt att spendera en natt i en gammal säng.

Resa, det finns inget bättre än att resa. Komma iväg för en stund. Byta miljö och bli nostalgisk.

Underbart är kort. Åk på en lång resa och du har bevisat motsatsen. Att packa en resväska har alltid varit en svaghet hos mig. Det är inte så att jag packar ner för mycket, tvärtom. Men packningen har aldrig spelat så stor roll för mig. Det är upplevelserna jag är ute efter.

Man behöver inte resa långt för att uppleva något extraordinärt. Åk till Skåne och du kommer uppleva deras dialekt korkad och rolig. Till och med Skåne kan överraska dig. Jag menar, det kan aldrig bli en resa för mycket. Res när som helst, hur som helst. Strunta i omständigheterna.

Gäääääsp... Jag blir sömnig bara av att se på den.

Egentligen är soffan inte den själva underbara saken utan allt som är skönt att sova på. Sängar, hängmattor, stolar, fåtöljer... Eller egentligen, för att göra det enkelt för sig, sömn överhuvudtaget är ju en tveklöst underbar sak.

Om du lyssnat på programmet Rix Morgon Zoo känner du igen programpunkten hissa & dissa. Nu hade jag tänkt i alla fall hissa sömn.

Säg att du varit i skolan till klockan halv fem, du kommer hem, har en massa läxor att göra, när du är färdig är klockan runt klockan elva. Att då äntligen få krypa ner i din välkända säng med de svala lakanen, sluta ögonen för att sedan somna och låta alla vardagens problem bara flyta iväg.

Suck. Hade det inte varit en antik paneldivan i röd plysch från 1865 hade jag lagt mig ner och sovit ett slag...

Vad skulle människan göra utan soffor? Skulle vi titta på teve eller ta en tupplur på en stol? Eller kanske till och med på golvet? Det funkar bara inte.

Antagligen skulle världen rasera utan soffor, eller i alla fall min värld. Min soffa är som mitt egna lilla gömställe där jag kan koppla av. Dricka lite te, lyssna på någon grym platta och bara låta tankarna sväva runt. Helt underbart alltså.

Jag vet inte vem som uppfann soffan, men en sak är säkert, den människan var ett geni!

Jag och min mor har en sak för koppar. Min mor är en flitig koppsamlare och jag känner att jag håller på att falla dit själv.

Går man i en affär där det säljs snygga koppar kliar det i fingrarna på mig och jag får helt plötsligt hjärtformade ögon. Och det kallar jag underbart.

Nog finns det annat som är underbart. Egentligen associerar jag nog underbart till andra saker än materiella ting, saker som musik och känslor och sånt.

Men det är just känslan när man ser de där kopparna, inte kopparna i sig, som är så fina att man kan kalla det underbart.

En riktigt söt blommig kopp som lämnades in till museet 1983.

Myter, gåtor och oklara berättelser fascinerar minst sagt mig. Därför är denna bild på detta skrin helt underbart.

Jag fick höra ifrån Sörmlands Muséum att de inte hade någon aning om vad bilden betyder och/eller vad personen på motivet ger bort.

Det här är för mig sjukt underbart. Det är en person som 1804 gjorde ett motiv på ett skrin som ingen idag förstår sig på. Det är kanske bara personen eller någon mer som vet.

Precis likadant tänkte jag att jag skulle lämna saker till eftervärlden. När jag som liten grävde ner olika saker i sanden.

Ljuset är det som kan vara ett färdmedel för vissa, andra en livboj till att hålla livet igång, har ni läst Flickan med svavelstickorna?

Den handlar ju om en liten flicka som värmer sig med stickorna och tillsist så försvinner hon ifrån jorden. Lågan var hennes enda hopp och det är vad jag tror kan vara ett hopp för oss alla.

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna" är vad Niclas Strömstedt och Lasse Lindbom skrev. Ni har säkert hört den sådär inpå julmiddagsfirandet. Hoppet för många är mycket viktigt, speciellt de som inte har så mycket.

När du går hem på kvällen så har du en ljuslyckta som guidar dig igenom nattens mörker och lyser upp platsen där du går. Denna lykta är däremot trasig på två sidor och har en gång i tiden varit vit, vem vet, den kanske suttit just på den platsen där du gått och hoppats på någonting?

Livets stora nödvändigheter är sådant som att äta, dricka, kissa, andas, blinka och sova. Men det finns också saker som är nödvändiga i speciella sammanhang.

Kolla bara på korgen. En redig korg med god kvalitet. En korg är minst sagt tvunget när man ska ut på picknick eller något annat händelserikt. Är det något som 35-åriga morsor suktar efter så är det korgar. Korgar i alla dess stolekar.

Korgen på bilden är gjord av granrot. Spännande material. 1995 gjordes denna korg och den håller än idag. Granrot måste vara slitstarkt material. Det borde göra dagens mobiltelefoner av granrot.

Tidsoptimist. Alla som känner mig vet att det ordet stämmer in skrämmande bra på mig,

Jag är personen som oftast kommer lite för sent, dock aldrig i skolan, eftersom jag alltid tror att jag är snabbare än vad jag egentligen är. Våra liv är grymt tidsanpassade. "Mellan 12.00 och 12.40 ska ni ta er till skolan, äta lunch, och precis 12.40 börjar mattelektionen och då ska ni vara på plats."

Tid. Det viktigaste verktyget för att vårt moderna samhälle ska gå runt. Ofta finns det allt för lite av den och vi blir stressade och griniga. När vi har den i överskott blir vi sega och rastlösa. När vi har roligt går tiden fort, när vi har tråkigt kryper minuterna fram. Men som sagt, vi behöver den, utan den skulle förmodligen ingenting fungera.

Klockan på bilden hittade jag längst in i en byrå i Sörmlands museums prylarkiv Raspen. SML-numret, alltså det numret som används för att kunna ha allting sorterat, ligger på 117, alltså väldigt lågt. Det vanliga är att de föremål vi skriver ligger runt 30 000. Det betyder förmodligen att den här klockan var det 117:e föremålet som lades in på Raspen och den är alltså väldigt gammal.

Hur smart är det inte att ha en sådan här finurlig manick med sig överallt var man än går?

Visserligen så skulle det vara lite jobbigt att behöva stanna var tredje meter och plocka upp sin kompass.

Min mormors bror har varit aktivt orienterade i sina unga dagar och representerat NOK, oh yeah det är rätt mycket att hurra för! Kan berätta att jag också har varit en grym orienterare, i skafferiet.

"We shall use my largest scale", säger  Sir Bedevere i Monty Pythons svårslagna komedi om riddarna runt det runda bordet.

Den här vågen väger man lite tyngre saker med. Den är ifrån 1868 och har ett tillhörande slagbord.  Den är alltså perfekt om man vill ta reda på om kvinnan bredvid dig är en häxa.

Har hon fräknar eller stor näsa? Förvandlar er till ödlor eller åker runt på en kvast?  Då är den här vågen för dig, sök dig till Sörmlands Museum för att väga din nästblivande häxa...

"Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?"

Tiden bara flyger fram utan att man har någon direkt koll. Men om man vill slippa missa en massa tandläkartider eller engelskalektioner så är det ganska nödvändigt att skaffa sig en klocka!

Det finns en grym konstnär som har en fascination för klockor, och har avbildat dem smältande, typ som stekta ägg. Jag menar såklart den underbart galne surrealisten Salvador Dali.

"Äta bör man annars dör man", det är ett rätt logiskt uttryck. För ja, utan mat så blir det lite småknepigt att leva.

Nu kanske detta gäller all mat, och inte bara McDonald's-grejerna som syns här ovan. Fast jag måste erkänna att deras cheeseburgare är som sänt från ovan, hehe.

Männen som låg bakom McDonald's hette Dick och Mac McDonald och de öppnade faktiskt sin första snabbmatsrestaurang redan år 1940. Jag kände att jag var tvungen att kolla upp lite historik runt detta eftersom det måste ha vart riktigt fiffiga snubbar som har kommit på en sådan här affärsidé.

Snabbmat är bra, i små mängder. Man ska äta varierat och försöka täcka hela kostcirkeln. Eller äsch, strunt samma, ät och njut!

Man förstår det direkt man ser bilden. För visst är det inte självklart?

En tandborste bör man ha både morgon och kväll, lika självklart som man behöver mensskydd som kvinna. Annars lär man ju bli ofräsch.

Här är en tandborste från 2000-talet. Jag vet inte riktigt hur man gjorde på den tiden då man inte hade tandborstar, man kanske tuggade koda eller något?

Nu är det så att jag har väldigt svårt för att hitta något som jag tycker är riktigt supertöntigt.

Inte idag i alla fall. Men i jakten efter töntiga saker hittar jag ett rosa hopprep. Ett rosa hopprep kan väl bara lite småtöntigt, eller? Fast frågan är om det är själva hopprepet som är töntigt.

Jag tycker nog mest att det är den som hoppar som kan se lite töntig ut. För jag tror inte jag har sett någon som hoppar hopprep snyggt. Och inte fult heller. Det kanske helt enkelt ser töntigt ut att hoppa hopprep?

Ett 30 år gammalt rosa hopprep.

Beauty is in the eye of the beholder. Borde inte det uttrycket funka till allt?

Alltså att alla verb (färger är inte inkluderade) är upp till hur alla ser det. Att jag inte har kommit på det tidigare. Hm.

Vad som är töntigt är rätt svårt att säga. Jag tycker att den här stereotypa "tönten", som ska ha glasögon och instoppad skjorta med mera, är rätt ball. Eller snarare lite gullig.

Vi har alla våra små mörka hemligheter. Min alldeles egna mörka hemlighet är inte så mörk, utan mest gulbrun med svart man.

När jag var liten var jag nämligen en av den där värsta sortens små människor, en liten brud med tofsar, ständigt stalldammig tröja, bruna ridbyxor och stålhättade skor. (Skorna var inte till för att sparka folk i huvudet med, utan mer som skydd mot gigantiska hästhovar.)

Varje dag efter skolan åkte jag direkt till stallet, och slet som ett djur med mockning och sopning (det var där min städfobi föddes). Jag red min fina, fina ponny Rasmus, och sen min andra pålle vid namn Laurella. Jag tränade och tränade för att bli en skicklig ryttare, och när jag tittar tillbaka kan jag inte fatta hur jag orkade med allt det där. Men kärleken till hästarna var gigantisk.

"Glaset har flera skador. Den svarta färgen är delvis avskavd. Spegeln under locket är spräckt. Den röda textilen har mindre bristningar. Gammal lagning i vänster framben."

Ett sybord med en spegel på toppen. Först när jag såg den tänkte jag på en barndomsvän som hade en liknande där han ställde sina fina glasprydnader. Detta var endast för att de skulle se större och att det faktiskt ser ut om att det är fler prylar än vad det är. Precis som i vissa butiker, eller i trolleritrick.

Men som sagt, det här är ett sybord med tillhörande låda där du kan förvara diverse syprylar. Det riktiga syftet är i och för sig rätt bra för att se, inte bara ifrån en vinkel, utan ifrån två, hur man syr. Men jag kan fortfarande inte släppa att det är sjukt onödigt att försöka få sina rikedomar eller andra saker att se fler ut. Kvalitet framför kvantitet, eller?

Jag har alltid tyckt att det varit lite töntigt med schack, men det kan nog vara för att jag aldrig riktigt intresserat mig av att lära mig det.

Om sanningen ska fram så ska den fram nu, jag kan inte spela schack. Jag kan inte ens stava till det så jag använder mig i detta inlägg av ordbehandlaren i Word.

Detta bräde är hopfällbart och trasigt på ett ställe, jag menar hur tråkigt är det inte med schack, jag ser ingen nytta i det.  Det vore i och för sig lite trevligt med trollkarlsschack som i Harry Potter, att pjäserna levde och allt sådant coolt.

Nu kommer jag troligtvis få miljontals hatbrev ifrån schackklubben, men jag kan lova att ingen kan lära mig scak... sahk, ja just det, schack.

Dockor. Strängt förbjudet att som kille gilla i tidiga år.

Man skulle vara cool, spela fotboll och tycka att tjejer var äckliga. Om det ändå blev så att man som kille kom i kontakt med dem ändå blev man strängt töntförklarad. Hemskt, men det är det tuffa livet man levde, det gällde att gilla och ogilla rätt saker och passa in.

När jag nu, typ 7 år senare, får flashback av att kolla på den här plastdockan blir jag seriöst förbannad. Lila klackskor, svarta legins som slutar vid knäna, rosa tygkjol, rosa nitbälte (med glasdiamanter istället för nitar) och någonting på överdelen som jag inte ens tänker försöka beskrivna.

Rosa läppstift, glänsande dessutom och en massa smink runt ögonen. Vem vill se ut så!? Ursäkta mig om nån klär sig så här, men dockan på bilden ser ut som en prostituerad 12-åring. De flesta känner väl igen en av dessa Bratzdockor och vet väl då att exemplaret på bilden är ett av de mindre extrema fallen i kollektionen.

Det är något jag tycker är riktigt töntigt, riktigt idiotiskt faktiskt. Hur vuxna människor skapar sånt här, säljer det i leksaksaffärer, och undrar sedan varför tjejer växer upp och får anorexia och en jättedålig självbild. Jag skulle kunna hålla på hela dagen, men det känns inte riktigt lönt.

Jag vill se dockor med normala kroppsproportioner, där midjan inte är smalare än huvudet...

En liten duk som är till för att ta bort eventuella fläckar på din slips. Kan det bli mer töntigt?

Vissa uppfinningar är bara för knasiga. Slipstvättservetter är en av dem. Produkten är framställd av Hans Franzén och patentsökt 1994. Franzén är även personen som lämnat in slipsservetterna till samlingen.

Men hjälp av slipsservetterna får du lätt bort fula fettfläckar på din slips. Smidigt och enkelt. Slipsservetterna är en perfekt produkt att sälja på bland annat hotell eller annat liknande. Franzén lär har tjänat en hel del pengar på sin uppfinning.

Hur kom Franzén på denna utomstående uppfinning? Jo, låt mig citera honom; "Det började med en fläck på slipsen".