Det där ordet "Hett" kan uppfattas på flera olika sätt. Hett är synonymt med "varmt", men kan bland annat kännas mer som ett slangord.

När jag tänkte "hett" så ville jag vara lite finurlig, och tänkte att en baddräkt kan besvara ordet på flera sätt. Dels bär man den om det är riktigt hett ute, för att inte svettas ihjäl. Sen så tänkte jag lite fördomsaktigt att när vissa män ser en kvinna i baddräkt så tänker de att det är riktigt "hett", om ni förstår hur jag menar?

Detta är en aqua-blå baddräkt från 50-talet. Den är V-ringad framtill och ännu mer V-ringad på baksidan och kommer ifrån Spanien. Tanken med färgen kan ju ha varit att kamouflera sig när man simmar i det aqua-blåa vattnet kanske?

Man hoppas ju att vårt klimat kommer bli hett i Sverige snart, börjar bli lite trött på förfrusna fingrar och tår.

Hattar är väldigt bra när det kommer till begreppet "hett".

Om hattar är väldigt inne för tillfället då borde det vara ganska hett att gå runt med en på stan. Sen är hattar riktigt grymma om det är hett ute, som skydd mot den starka solen.

De här hattarna har funnits runt ett rätt bra tag. Man har hittat målade hattar på gamla gravar från det antika Egypten. Sen dess har de oftast varit ett tecken på status, till skillnad från mössor som bara bars av bönder. Det var oftast rika, högt uppsatta män som gled runt med pråliga hattar förr.

Så om du vill ha ett hett tips nu i mitten av vintern, använd hatt! Mössa är sååå ute.

Exklusiv, trekantig och het är tre adjektiv som beskriver föremålet på bilden väldigt bra. Men utan hjälp hade jag aldrig kunnat lista ut vad detta exklusiva, trekantiga och heta föremål skulle kunna vara.

Ett fyrfatsunderrede i trä från tidigt 1800-tal. Det ser ju varje antikintresserad människa. Detta underrede är menat att kompletteras av ett så kallat fyrfat av metall, vilket fylldes med kol och användes som en liten kamin. Låt mig lite snabbt fastställa en diagnos av föremålets hälsotillstånd; Mysfaktor; 100 %, Uråldrighet; 100 %, Intresse på marknaden i dagsläget; 0 %.

Detta föremål skall alltså finnas till för att man ska kunna värma händerna eller annan nedkyld kroppsdel. Denna produkt har konkurerats ut av nutida, mer effektiva, produkter. Däribland elementet eller annan värmekälla som med hjälp av elektricitet sprider värme. El har dock mysfaktor; 0 %, så i den grenen förblir fyrfatsunderredet överlägset.

I dessa kalla vintertider kan man behöva någonting som värmer en, något riktigt hett.

Och saker kan ju vara hett på många olika sätt. Något som är riktigt stekvarmt är pälsen, eftersom den är het på en hel del olika plan.

Pälshandeln är ett otroligt hett, alltså kontroversiellt ämne. Förr i tiden var pälshandeln en helt okej och väldigt lukrativ business, men förr i tiden var det också helt okej att klassa homosexualitet som en sjukdom. Jag tycker precis som PETA, pälshandeln är fruktansvärd.

Päls är också, trots den kontroversiella handeln, hett som i ”inne”. Det är modernt att klä sig i försvarslösa djur! Tacka vet jag fuskpäls!

Tredje sättet päls är hett på är ju att det faktiskt är väldigt varmt. Det finns helt enkelt väldigt många olika sätt att vara het på, det visar inte minst den här ozelot-pälsen.

Stackars små djur!

Mitt resonemang om temat Hett gick från hett till varmt och varmt till eld. När jag insåg att en fotogenlampa var ganska tråkigt, valde jag att leta efter tändstickor, eller ännu bättre: Tändstål.

En tradition på Tessinskolan (där jag går) är att alla tvåor ska åka ut till Nävsjön i början av höstterminen för att lära sig om friluftsliv. En av uppgifterna var att göra upp eld av typ mossa och fnöske för att bränna av ett rep.

Vi fick självklart använda tändstickor, men jag och min grupp skulle visa oss på styva linan och försöka med tändstål istället. Och hur tror ni det gick? Gick repet av? Haha, nej det är klart det inte gjorde, mossan vägrade brinna…

Trots att vår utrustning inte alls var lika ”primitiv” som den på bilden gick det inte, men visst är utrustningen på bilden fräck? Även om jag inte skulle kunna fixa eld med den vore det ballt att ha på nästa campingtripp…

Finns det något mer Svensson än husvagnsemester med skrikande barn, ljummet kaffe i termos och svettiga ostmackor?

Ich don't think so. Men det känns ändå som att Svensson-kulturen har försvunnit ganska mycket, trots program som Ullared. Ullared ger mig för övrigt mardrömmar.



Det här campingsetet ger mig en bild av en landsväg på 50- 60-talet, och en mamma-pappa-barn-familj i matchande träningsoveraller i valfri pastellfärg.

De sitter och tar en liten fika i sina hopfällbara campingstolar. Husvagnen står bredvid, inkopplad i deras röda Volvo. De dricker saft och termoskaffe, och äter svettiga ostmackor.

Kalla mig pretentiös och dundertöntig, men husvagnssemester med matchande träningskläder kommer aldrig bli min grej. Då tältar jag hellre!

Sverige är fyllt med grön natur, så fort vi ska åka någonstans åker vi förbi mängder av åkrar och också bongårdar.

Och när man ser en bondgård tänker man: Kor och bönder. Och när jag tänker bonde tänker jag på en biffig man i hängselbyxor, halmhatt och stor fet prilla i käften.

Det här är såklart en fördom, men det var det jag kom att tänka på när jag såg den här 21 år gamla snusdosan. Gröna lacket, gröna Sverige, gröna bönder, eller vänta....

Min koppling var ju såklart lite skum, Sverige är ju inte alls grönt, det är ju kritvitt! Och svinkallt! Möjligtvis är bönderna, och korna blåa av kyla.

En annan intressant sak med snus är visst att krukmakare brukade tugga det för att öka salivutsöndringen. Så att de inte skulle bli blyförgiftade. Nej, men se där, en fördel med tobak…

När tv-serien Färjan började sändas tänkte jag: är det så här folk beter sig i detta land? Är det så här vi ser ut från ett rent objektivt perspektiv?

Att svenskars största nöje är att åka färja, bli fett full och gapig. Jag tänkte att det inte kan se mycket värre ut. Sen kom tv-serien ”Ullared”.

Alltså grejen med ”Ullared” är att det är rätt tragikomiskt, det kan vara underhållande att se alla dessa människor vallfärda med sina husvagnar till detta köpcenter. Sen är det inte lika så kul när man inser att dem är helt seriösa.

Jag vet inte, jag har alltid haft något emot husvagnar. De är stora, klumpiga och rätt fula. Och det osar verkligen ”Svensson” över dem. Vilket jag också har svårt för. Hela den här Svensson-grejen känns bara så… tråkig. Det finns liksom roligare saker att spendera sin semester med än att åka iväg med ett litet mobilt hem till en gräsplätt någonstans och grilla korv år ut och år in.

Nej, den enda bra husvagnsrelaterade saken är den animerade kortfilmen från 1938 ”Mickeys Trailer”. Ni vet den som visas varje jul när Musse, Långben & Kalle åker ut på en husvagnssemester. Om sådana husvagnar fanns på riktigt skulle jag faktiskt överväga att åka med.



Fast den här husvagnen är också rätt ball i och för sig.

Svensson - ordet som vad jag förstår det är lite av en synonym till ordinärt, den eller det vanliga som följer normen. Volvo, villa, hund syndromet…? Någonting som är ett kännetecken för ett visst land och nationalitet…

Våra fördomar säger då att ett motsvarande fenomen i Holland borde innefatta väderkvarnar, tulpaner och träskor. Jag var ju i Amsterdam nu i höstas med familjen och väderkvarnar såg jag faktiskt två-tre stycken, och en jäkla massa träskor. Tulpaner var det faktiskt dåligt med, kanske beroende på årstiden. Tänk dig de blågula älgarna i souvenirbutikerna i Gamla stan i Stockholm, så mycket fast nästan det dubbla med mjuka träskor (i liksom gossedjurs-material).



På mina papper angående träskorna på bilden hittar jag att de tillhört en viss Einar Pettersson och enligt pappret har de ”använts vid folkdansuppvisningar”. Det måste ju göra helt galet ont!? Det kanske inte syns så bra på bilden, men de måste ju vara knöggliga och väldigt obekväma inuti. Skor av 100 % trä, som man dessutom ska dansa i, vem kom på den idén egentligen? Jag tycker synd om Einars fötter faktiskt…

Undra hur mycket tid man har spenderat på att göra grejer när man egentligen har andra mycket viktigare saker att göra.

Som nu när jag sitter och skriver detta inlägg tar jag halvtimmes pauser för att kolla facebook.

Som en grej jag velat ta tag i länge är att koppla in grammofonen till högtalarna. Men det har alltid kommit något i vägen. Typ facebook.

Grammofonen uppfanns runt 1889 av en tysk snubbe som hette Emile Berliner.

Jag vet inte vad tid är. För egentligen finns den inte, vi har bara skapat begreppet tid och använder det som ett slags mätinstrument. Det finns ingen annan påhittad sak som har så stor makt över oss som tid.

Jag visste inte vad ett stämpelur var, tills jag tog hjälp av min käre vän Internet. Som jag har förstått så användes stämpeluren främst på arbetsplatser för att notera när anställda kom och gick ifrån jobbet.

Tid kan påverka oss på olika sätt. Tid kan hålla koll på oss, tid kan stressa oss, tid kan ge oss en andra chans, tid kan ge djupa sår, tid kan läka djupa sår. Tid kan vara god, då vi kan resa i tiden genom att åka till en plats vi inte besökt på länge, där tycks tiden stått still. Samtidigt hjälper den oss att organisera vår vardag, eller rättare sagt hela vårt liv. Men tid bör inte hålla koll på oss, vi bör hålla koll på tiden.

Detta stämpelur har en gång stått på NK:s verkstäder, som på den tiden låg i Nyköping. NK:s verkstäder var troligen en av de första industrierna i Sverige som använde sig av stämpelur. Bra att veta är att stämpeluret var en köbildare vilket inte alls gillades.

Allt för ofta kollar vi på tid med fientliga ögon och tid kollar obarmhärtigt tillbaka. Jag vet inte vad tid är, men jag vet att stämpeluret gav tid ett ont ansikte.

Något som är både bra och dålig med tiden är att den gå fort. I nuet känns det inte alltid så, men det gör den.  

Jag kommer ihåg i våras när man längtade efter att få fylla arton, nu är det bara ett par veckor kvar! Och jag kommer ihåg att för flera månader sedan så berättade min mor för mig att jag ska få ett till syskon. Nu är det vinter, och bara runt en månad kvar innan den ploppar ut. Det är helt sjukt vad tiden går snabbt ibland.

När jag tittar på mina tre småbröder så ser jag hur stora de har blivit. Den äldsta med sina enorma framtänder, den mellersta som är så nyfiken som det går att bli, och den minsta som pratar och pratar och pratar. Som sagt, tiden går fort.

Med min koppling mellan tid och barn letade jag efter en leksak som jag själv tyckte om när jag var liten. Det är vanligt att man har en favoritleksak som barn, som min yngste lillebror som alldrig går någonstans utan sin plast-Fred (Fred från Scooby Do). Jag kommer också ihåg min kusin som bar omkring på sin lilla trasdocka med ett starkt grepp i flera år innan hon ville skilja sig från den.

Det var min kusin jag kom att tänka på när jag såg den här dockan, som lämnades in till föremålsarkivet i början av 80-talet.

Tid är egentligen ingenting. Den är signifikant för att vi använder den som mätinstrument. Den är gestaltad i något som är uppdelad i sekunder, minuter, år etc. Och den är i dag central för alla.

Vissa personer är tidsoptimister, andra tidspessimister. Uttrycken borde egentligen byta plats, men tiden och ironin gör sin roll bra i detta sammanhang. Eftersom tiden är relativ och vi inte vet vart den egentligen kommer ifrån existerar tiden inte.

För att vi ska kunna hitta och förstå vart tiden startade måste vi ta oss så långt tillbaka i tiden, där universum och tiden startade. Där tiden stod still, så att säga. Vi har inte kommit längre tillbaka i tiden än till precisa Big Bang. Fast vetenskapen kanske bara är en nymodighet och om 50 års klassas tid lika cyniskt som religion?



Den här mannen jobbade på Försäkringskassan för en tid sedan. Tiden har gjort sitt mot honom, det tar tid att bli så gammal.

Vore det inte i och för sig ganska ballt att kunna se hela din släkthistoria på ett papper? Fatta liksom att kunna gå tillbaka och se vem som är din typ gammel gammel gammel gammel farfar, väldigt häftigt vore det. På sin höjd vet jag vad min gammel farfar heter.

Familjeträdet på bilden är över den forne kungen Karl IX’s släkt och skapades 1598 av Hieronymus Nütsel… Knepigt namn att heta btw, undrar hur många som stavat fel på det!? Den skänktes i alla fall till Sörmlands Museum 1984 av Västerås Auktionsbyrå.

Det här släktträdet går i alla fall från 1067 till 1560 då Karl IX föddes, och det är han som är längst ner och på bilden brevid. Men av någon anledning är det mest nutida datumet längst ner, borde det inte vara tvärt om? Eller?

Jag har svårt att peka ut enskilda höjdpunkter, istället för punkter pekar jag ut perioder. Nu tänkte jag berätta om min höjdperiod 2009.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen; Sommaren är höjdpunkternas årstid. Hela sommaren är en stor nerförsbacke, allt känns så mycket lättare. Självklart så försvinner inte alla problem bara för att det blir sommar, men problemen känns mindre och mer lätthanterliga.

Denna sommar var definitivt höjdpunkten på året. Aldrig förr har en årstid bjudit på så mycket gott. Och nu, plötsligt, frågar museumdelen av min hjärna; Var somrarna lika viktiga för ungdomar som levde på 1850-talet? Efter några sekunders grubbel kan jag konstatera att svaret är Ja. Och det känns skönt att jag inte är ensam om att förälska mig i en årstid.

Otroligt mycket har hänt under 2009. Mycket som förmodligen kommer ligga kvar som bra minnen i många år framöver.

Först tänkte jag på Emmaboda 09 som ligger som ett enormt plus i kanten på hela året. Men ska jag vara ärlig var den egentliga höjdpunkten år 2009 min Japanresa under vecka 45. Och ni som är trogna Youthhoodläsare märkte möjligtvis att vi bara var 6 av 7 bloggare när de andra var i Stockholm. Jag var då alltså i Japan då och nu är det väl dags att ni får reda på vad jag hade för mig den där veckan.

Jag och tre andra ungdomar åkte med TidningsUtgivarna (TU) till Japan för att analysera ny teknik och titta på ungdomars sätt att konsumera olika sorters media. Helt gratis, alltså vi ungdomar betalade ingenting, skit najs! Och vad jag skulle komma till var att det verkligen var en resa för livet, ett sådant ögonblick som när man är 70 år kommer berätta för sina barnbarn.

Grejen med bilden är då, som ni kanske förstått eftersom resan handlade om ny teknik, att telefonen till vänster är från 1925 och den till höger är egentligen från 2009, men i vårt västerländska samhälle verkar den vara från framtiden. ”En typisk kontorstelefon från 1900-talet”, gjord av trä och metal och satt tidigare på S:t Annas mentalsjukhus här i Nyköping.

Läs allt om resan och se fler bilder på http://www.sn.se/bloggar/japanbloggen/

En. Höjd. Punkt. En punkt höjd. En höjd punkt. En höjdpunkt. Lustigt egentligen att ord beroende på sammansättningen betyder helt olika saker. För det jag ska berätta om är ingen höjd punkt eller en punkt höjd. Utan en höjdpunkt under 2009.

Det är svårt att välja. Visualiseringen av potentiella händelser under 2009 går precis som innan man dör, som revy framför ögonen. Eller det påstås i alla fall vara så, det återstår att se. Vanligtvis skulle jag nog välja en händelse i likhet med en festival, fikapaus, sovmorgonen eller varför inte när jag en dag hittade hela fyra skatter på väg till replokalen.  Men inte den här gången. Den här gången är det någonting annat.

Jag var bortvänd, precis som att de andra utgjorde ett hot när de försökte ta på tonerna. Men så var det inte, de är allas. ”Lycka till”, sa jag och jag vet att jag hörde precis samma sak tillbaka men det var ett ord till som jag hörde, ordet ”vän”. Det är skönt att veta att när vi är samlade så är det av samma anledning. Hängandes upp och ner, ut och in, sprattlandes, sparkandes, skrikandes, gormandes, krypandes, flaxandes, alla rörelser är tillåtna. Röken nådde snart sin yttersta gräns vid taket och en massiv vägg av ljud blåste rent.

Förra sommaren badade jag aldrig i något mer som inte var en pool. Jag var en fisk som barn, nu är jag rädd för vatten. Det är väl ganska vanligt att det blir så?

I alla fall, Öland Roots var en mysig festival. Där badade jag i långgrunt vatten tillsammans med min livrädda kompis. Och jag var inte rädd, det var hon, och det var riktigt undehållande.

Jag satte mig på botten med huvudet över ytan och väntade på att hon skulle våga doppa sig. Jag tvättade ur festivallukten med schampoo som vi hade med oss i små burkar och skummade runt i det klara vattnet. Det var grymt, så ska det vara när man badar. 

Det här var en av höjdpunkterna i år, jag vet inte riktigt varför jag valde just den, kanske för att det kändes som att man va 7 år igen? Det finns så mycket underbara saker att välja på. Den första utekvällen på vallarna, när man trodde att det var varmt ute fast det egentligen var 10 grader varmt fast sol ute.

09-09-09, då jag blev tillsammans med världens finaste kille, eller när jag satt på en kompis axlar med fri utsikt över publiken till Kings of Leon. Det är bara att välja och vraka faktiskt, men här var ett av dem!

Det har funnits så galet många höjdpunkter 2009 och det går knappt att bara välja en. Ja, alla höjdpunkter får inte ens plats om man räknar på fingrarna.

Under detta år har jag hunnit fylla 18 (vilket är väldigt skönt), träffat ännu mer underbara människor (trodde knappt det var möjligt) och så har jag fårr möjligheten att göra grejer som känns så avlägset & abstrakt (som den där fancy konferensgrejen i Stockholm med youthhood, vad hände liksom?)

Fast en av de absolut största höjdpunkterna måste vara Hultsfredfestivalen. Nästan en vecka fylld med grymma
människor, grym musik & grym stämmning. Även om det var kallt, blött & lerigt. Där fick man verkligen bevis på
hur fina vänner man har som hjälper en i vått och torrt, bokstavligt talat.

Nu när jag tänker tillbaka på festivalen inser jag en sak. Jag kanske bara tyckte så mycket om det för att jag
lärde mig uppskatta alla småsaker här hemma. Som dusch, inga leriga liggunderlag och privilegiet att få
sova mer än 2 timmar per natt. Nej, det tror jag förresten inte. Det var underbart och jag kan inte vänta på att få
sitta i en geggig skog i småland igen.

Vissa är alkoholister, vissa röker medan andra snusar. Jag är tidsoptimist. Förr var jag stolt tidsoptimist, men det är jag inte längre. Jag har stött på allt för många negativa effekter av att vara tidsoptimist.

Jag kommer inte ihåg vart allt började, jag är dålig på tid och tidsuppfattning överhuvudtaget, vilket kanske är ganska typsikt för en tidsoptimist. Men jag vet att det började lite smått, sen blev det bara värre och värre. Jag tappade respekten för tid. Min svaghet är alltså tid. Förresten så är tid allas svaghet. Tid är det enda som för eller senare tar död på vem som helst. Tid är allas akilleshäl.

Mitt nyårslöfte är därför inget annat än att sluta vara tidsoptimist. Optimister i all ära, men tid är inte att jävlas med. Det är dumt att vara tidsoptimist eftersom tiden kommer alltid, för eller senare, ikapp oss.



Föremålet på bilden låg bland hundleksakerna, men det är ingen hundleksak utan en Tjuderpåle för hundar. Vad har då denna Tjuderpåle för koppling till mina filosofiska tankar om tid? Jo, det är såhär att Tjuderpålen är lika skruvad som min tidsuppfattning.

5+6=11. Därav den smått otippade bilden. 2011 är det nya talet och vi har alla chansen att fylla talet med fina minnen.

Åren bara flyger förbi som man brukar säga. Det är uppenbart att tiden håller oss fängslade samtidigt som den för oss framåt. Kan tyckas orättvist. Men nyår är onekligen ett firande av tidens frammarsch.

Förra nyåret skrev jag såhär i mitt inlägg: Mitt nyårslöfte är därför inget annat än att sluta vara tidsoptimist. Optimister i all ära, men tid är inte att jävlas med.

Jag har inte lyckats med mitt nyårslöfte, jag behöver mer tid. Och förresten så är det väl ingen som lyckas med nyårslöften. Det är väl det enda löftet som är allmänt accepterat att bryta?

Hur som helst så firar jag mitt nyår på italiensk mark med tre vänner. Eftersom jag är förälskad i att resa så blir Italien ett bra slut på året 2010 och en perfekt början på det nya året, 2011.