Något som är både bra och dålig med tiden är att den gå fort. I nuet känns det inte alltid så, men det gör den.  

Jag kommer ihåg i våras när man längtade efter att få fylla arton, nu är det bara ett par veckor kvar! Och jag kommer ihåg att för flera månader sedan så berättade min mor för mig att jag ska få ett till syskon. Nu är det vinter, och bara runt en månad kvar innan den ploppar ut. Det är helt sjukt vad tiden går snabbt ibland.

När jag tittar på mina tre småbröder så ser jag hur stora de har blivit. Den äldsta med sina enorma framtänder, den mellersta som är så nyfiken som det går att bli, och den minsta som pratar och pratar och pratar. Som sagt, tiden går fort.

Med min koppling mellan tid och barn letade jag efter en leksak som jag själv tyckte om när jag var liten. Det är vanligt att man har en favoritleksak som barn, som min yngste lillebror som alldrig går någonstans utan sin plast-Fred (Fred från Scooby Do). Jag kommer också ihåg min kusin som bar omkring på sin lilla trasdocka med ett starkt grepp i flera år innan hon ville skilja sig från den.

Det var min kusin jag kom att tänka på när jag såg den här dockan, som lämnades in till föremålsarkivet i början av 80-talet.