Förr hade Anna ett rykte om sig, ett rykte hon hatade. Jag tror hon kommer hata mig lite just nu för att jag skriver detta också. Hela lilla Nyköping kände till att Anna var den som alltid gick hem först.

Inte nog med det, hon gick hem av anledningarna "jag måste äta och duscha", det blev en standardfras att höra ifrån henne. Detta blev en grej som alla sa och hon tyckte inte om det.

Nu tycker jag personligen att detta aldrig har stämt, och det säger jag inte bara på grund av att hon är min bästa vän. Utan mer, klart man måste hem för att äta och duscha ibland? Fattade inte riktigt varför det blev en sådan stor sak.

Så nu hoppas jag att inte Anna tar alltför illa upp över att jag skrev detta, det är ju trots allt känt i trakten. Men hon har faktiskt lyckats tvätta av sig den stämpeln och nu kan man bara fokusera på vilken fantastisk människa hon är!

 

När jag tänker på Emma är det många tankar om musik som kommer upp. Den här tjejen kan inte bara spela gitarr utan har även en grym musiksmak. Ett av hennes favoritinstrument är, om jag inte minns fel, inget mindre än banjo och det säger väl allt!

Många kvällar har jag hört henne dra av en låt på gitarren eller stämt in till en galen dans ackompanjerad av någon gammal klassiker. För de där gamla klassikerna är lite vår grej, samt röjiga låtar.

Musiken ska förstås komma någonstans ifrån och när jag fick syn på den här kombinerade, TV, radion och grammofonen ifrån 1959 var det som om Emma skulle kunna ha den själv. Eller kanske inte, men hon tycker om TV och musik åtminstone!

Grammofonen ligger lite gömd under själva TV:n, som en riktigt trevlig överraskning ungefär och är den här såkallade möbeln är av modellen Dux. Nuförtiden använder vi lite moderna saker för det mesta, med lite mindre skivor, iPod:s eller Spotify direkt i datorn.

Dock har jag och Emma den saken gemensamt att vi gillar gamla skivspelare, och det skulle vara en hemsk sak för oss båda om de helt dog ut. Tyvärr är det nog inte den bästa fest-stereon, även fast det är fantastiskt ljud, så är risken stor för att något ska gå itu.

Att få kasta sig ner bredvid en hög med skivor som har varit med om sitt gör dagen finare och det är en helt annan känsla att höra knastrandet. En minnesvärd låt ifrån en bra skiva – det tänker jag på när jag tänker på Emma.

Jag har känt Max sedan vi började på samma linje för ungefär två och ett halvt år sedan och han är en mycket trevlig kille! När jag skulle välja en sak som påminde om Max tänkte jag först ta något krulligt, eftersom att han har krulligt hår. Men det slutade med att jag valde en elefant.

Max reser en hel del och har vart på många spännande platser. Elefanter är ju rätt så exotiska djur. Elefanter finns i Afrika och Asien och deras föda består främst av gräs, löv, frukter och kvistar.

Visste ni förresten att elefanter dricker upp till 200 liter vatten per dag? De kan även springa upp till 40 kilometer i timmen, inte illa för ett så stort djur!

Viktor ”Tudor” Einarsson är tillhör den andra hälften av manliga bloggare på Youthhood. Jag och Viktor har väl egentligen känt varandra lite sådär halvt sedan cirka fem år tillbaka tror jag då vi under något år spelade i samma fotbollslag.

Sedan började vi gymnasiet och hamnade då på samma linje fast i olika klasser och på den vägen är det. Och även fast jag på grund av detta inte umgås speciellt mycket med Viktor, förutom då under våra bloggträffar varje onsdag, blir det som man om man liksom känner honom utantill ändå.

Inte för att Viktor på något sätt är så ytlig att man lär känna honom på en kvart, nästan tvärtom faktiskt. Men han är speciell på ett sådant sätt att man, genom att bara umgås endast någon timme i veckan med honom, får den där positiva och sympatiska känslan han förmedlar genom att bara vara.

Men Viktor är inte bara en himlars trevlig typ att umgås med, han är även smart på ett sätt som många andra inte behärskar. Det är ganska svårt att sätta fingret på det exakt. Men det är egentligen bara att läsa något av hans alla inlägg här på bloggen för att förstå vad jag menar när jag säger att han är intelligent på ett väldigt avslappnat och ganska humoristiskt sätt.

Jag tror att Viktor är en sådan person som ofta underskattas i dessa lägen i och med att han är så pass ödmjuk och inte på något sätt visar denna dolda talang förrän det verkligen behövs. Jag skulle vilja likna Viktor vid en uggla med tanke på sin klokhet, men skulle jag göra detta så skulle ni bara tänka på den tråkiga besserwisser-ugglan i Nalle Puh och det känns inte riktigt som det stämmer.

Jag tror Viktor, när vi ändå var inne på Nalle Puh, skulle passa bättre som en liten kombination av den kloka ugglan och den sprallige Tiger.

 

Mycket av vår vardag idag utgörs av teknik och det borde även höra till historien. Någonting som jag personligen blir fascinerad över är film och foto, det jag skulle vilja fanns med bland alla fantastiska saker är helt enkelt en DVD-spelare.

När jag var liten tittade man på VHS, och innan det VCR och Betamax och allt vad det nu var i det så kallade videokriget. När vi skulle gå över till DVD blev jag som ungt barn otroligt ledsen, ungefär som när vi i samma veva möblerade om i vardagsrummet, men efter ett tag insåg man att det var den nya grejen.

Och den fungerade, med paus, play och Blueray tog tekniken stormsteg, och den var här för att stanna. På en skiva som får plats i vilken bokhylla som helst kan det lagras många minuter av komedi, drama, action eller en blandning av de alla. Vi kan bränna, ladda hem (lagligt såklart) eller köpa i närmaste affär!

Nu går det till och med att spela in på DVD-spelaren utan att få med reklampauserna! Det här fantastiska föremålet förtjänar inget annat än en plats bland samlingarna.

Det finns färgade och ofärgade, dyra och billiga, väldoftande och mindre väldoftande. Något jag skulle tycka vara kul är om det fanns en gammal parfymflaska i arkivet. En produkt som många använder sig av idag och tänk vad roligt att hitta en gammal Britney Spears-parfym i arkivet nån gång i framtiden!

Tänk om man skulle spara ett exemplar av alla parfymsorter från tidigt 2000-tal så att folk på 3000-talet skulle kunna titta på dem. Man skulle nog kunna bygga ett helt slott av alla små glasflaskor med tanke på hur mycket dofter som finns!

Undrar om människans luktsinne har förändrats på 1000 år? (vi måste såklart bortse från att jorden kanske går under). Kanske tycker man att till exempel gödsel är en riktigt mysig doft då? Spännande.

Jag har ju sagt flera gånger att det nästan finns allting i hela världen här på Raspen. Det är dessvärre inte helt sant (fast nästan). Veckans tema är "Efterlyses!", saker som av någon outgrundlig anledning inte befinner sig i vårt stora arkiv. Som min grej, hårspray (hårsprej? Vilket är rätt egentligen?).

Vem använder inte hårspray? Hårspray är väldigt nödvändigt för alla som vill ha det där "lilla extra" i sin frisyr. Hårspray bibehåller form och struktur, ja det är nästan en mirakelmedicin! Googlar du ordet hårspray får du upp 440 000 träffar, det säger väl lite om medlets betydelse i det moderna samhället. Lösningen för den som inte vill göra något med sitt hår, och för den som vill göra allt!

Nu har vi alltså fastställt att hårspray är en viktig del av vårt liv! Jag efterlyser nu lite av den varan, så att vi kan ge hårsprayen sin förtjänta plats i historien!

Jag har alltid trott att vårt arkiv hade i stort sett allt, men sen kom jag på det! Det saknas ju filmer.

Filmer måste ju vara bland det bästa som finns. En ständig vän som är väldigt anpassbar till alla ens sinnestillstånd. Sen tycker jag även att filmer i alla fall borde ha en liten sektion någonstans i denna gigantiska historiska samling, då många filmer har historiskt värde.

Som till exempel världens första film? Tänk så mycket den har gjort för oss, så många bra filmer vi aldrig kanske skulle ha fått sett annars. "l'arrivée d'un train en gare de la ciotat " (på svenska "Tåget ankommer Ciotats station") är den första kortfilmen som gjordes och det var Bröderna Lumière som stod bakom verket. I och för sig kanske det är en svår film att köpa på dvd bara så där, men det finns en hel del andra filmer att välja på så att säga.

Det är inte mycket som fattas i samlingarna på Sörmlands museum. Men om jag måste välja något så skulle det nog bli en iPod. En iPod är för er som inte vet en bärbar mediaspelare och den började tillverkas av företaget Apple år 2001.

Försäljningen av iPod har gått mycket bra runt om i världen och i januari 2010 rapporterades det om att man totalt sett sålt 250 miljoner iPods. iPods tillverkas i alla möjliga färger och storlekar och man kan välja hur stor kapacitet man vill att iPoden ska ha.

När man är ute är det nästan oundvikligt att inte stöta på en person med vita hörlurar. Många skulle nog aldrig klara sig utan sin iPod och dem ägs av människor i alla åldrar. Därför tycker jag att iPod förtjänar en plats i samlingarna på Sörmlands museum.

Våren närmar sig och då brukar kroppen producera så kallade vårkänslor. Känslor som ofta är positivt laddade och strakt knutna till sol, utomhusvistelse och asfaltslukt.

Jag har bara ägt en kikare i mitt liv, som jag fick en gång när jag fyllde år. En tid då det som hörde till det allra viktigaste, var ens egen födelsedag. Hur som helst så gick kikaren sönder ganska snabbt, och jag har inte kikat så mycket i kikare sedan dess. Därför blev jag positivt överraskad när jag hittade en kikare bland samlingarna.

Den här kikaren har ägds av en kvinna från Oxelösund. Hon fick den när hon var fem år. De vuxna hade kikare och då skulle hon också ha. Hennes pappa var jaktvårdare och han spanade ofta efter fågel och fartyg. Hon ville göra allt som hennes pappa gjorde, därför fick hon denna kikare.

Hennes kikare gick i alla fall inte sönder, utan den ligger hel och ren i säkert förvar. Vart min trasiga kikare befinner sig idag är svårt att säga. Men jag tänker på den ibland, när våren sakta vinner över vintern.

Det droppar lite från taken, det är massor av grus på trottoarerna, och vips börjar det titta fram en krokus i någon bortglömd rabatt. Alla är lite gladare och det är inte mörkt när vi går till Raspen på onsdagarna längre!

Våren är här nu, och fy vad bra det känns. Alla dessa månader av snö, kyla, mörker och ledsna miner kan äntligen ersättas med för tunna jackor, balkong-solning och allmän sollycka.

När våren kommer har nog de flesta små traditioner som man gör. Borstar av cykeln, köper nya skor, tar en vårpromenad eller varför inte bara göra ett traditionellt vårskri?

Jag och mina vänner startade upp en ny vårtradition förra året. Vi hade en spontan, iskall grillkväll ute i min trädgård! Grillning är ett rätt schysst vårtecken, det finns alltid några som hastar ut med grillen alldeles för tidigt, trots att det är för kallt och blåser för mycket.

Så nu när våren är här tycker jag att alla ska gå ut och grilla, och frysa och ha roligt med de man tycker om! Om jag kunde skulle jag använda den här fina grillvanten, visst är den cool?

Den förgående veckan var ju, med tanke på den här veckans tema, helt fantastisk. Regnet kändes ju i och för sig lite halvdeppigt, men frågar ni mig får det gärna regna hela nästa vecka om det betyder att snön sedan försvinner. Men överlag känns värmen just nu mer välkommen än någonsin. I och för sig har jag ju varit ute och rest en hel del den här vintern till varmare breddgrader, men det är något speciellt med den svenska värmen. Den första vårvärmen och de första värmande vårsolstrålarna. Vårkänslorna läggs som en osynlig mask över hela staden.

Mmm, fågelkvitter, smältande snö, tunnare jacka och vårblommor. Vårtecknen är många och är det inte så egentligen att de olika vårtecknen är lika subjektiva och personliga som vi människor är överlag. För vissa kanske det första vårregnet väcker vårkänslor medan andra väntar på den första promenaden utan mössa. Men för mig är den ultimata vårkänslan något helt annat – den första åkturen!

Jo, för visst är det härligt när snön smälter, men sedan tar det ju alltid en förbannad jäkla tid innan allt grus blivit bortsopat från stadens gator och torg. Och det är ju just detta som är kravet för att ”den första åkturen” ska kunna genomföras. Som ni kanske kan gissa med hjälp av bilden handlar det ju om årets första skateboard-tur. Själv har jag åkt bräda så ofta vädret tillåter i sommartid i fyra år sedan jag köpte min nuvarande oldschoolbräda i New York. Nej, men ärligt talat. Att cruisa fram på en schyst skateboard med öppen vårjacka och tunna tygskor, mer vårkänsla än så går det knappast att få.

Anledningen att jag valde just den brädan som är på bilden är att den är i formen väldigt lik just den jag har hemma. Sedan är i och för sig den här på bilden i vit hårdplast och inte i trä. En liten rolig anekdot som brädans givare, Sven Karlsson, berättade om vid inlämnandet var att man vid användning av den satte fast en hockeypuck bakom baktruckarna för att det skulle bildas svarta ”fartränder” då man bromsade med den. Kanske inte jättepopulärt för andra som ska använda vägen, jag kan tänka mig att det inte såg så snyggt ut efter femte rundan på samma ställe. Inte nog med att de inte är direkt ljudlösa.

Blommor som ser ut att slå ut för tidigt, en brungrön sörja på marken som sticker fram under snön och människor som vi, som inte förstår att det ännu är lite för kallt för att sitta ute men gör det ändå. Det är mina första vårkänslor för mig, att kunna sitta i en sol som värmer, med långkalsonger på och självklart musik i öronen.

Personligen har jag en förkärlek för så kallad instrumental musik, inte klassisk utan helt enkelt otroligt smart musik. I den ingår ibland stråkinstrument ibland men även mycket annat som är mer tekniskt. Det här minimala instrumentet är en så kallad kvartfiol, en träfiol för barn. Det finns till och med ett snöre som man knyter runt kroppen för att inte det ej färdigvuxna, lite klumpiga barnet ska tappa den känsliga fiolen i marken.

Vi har alla hunnit klaga på vintern så här års, på snön, på isen och självklart på kylan. Därför framkallar vi vårkänslor så fort vi kan. Det är inte alls konstigt, man letar efter tecken på att det finns ett slut. Det gör att alla våra vårkänslor blir individuella och för mig är det verkligen att känna lite värme även fast man är utomhus och sen så klart musiken.

Våren är min absoluta favoritårstid. På våren är det inte för varmt och inte för kallt, solen värmer på utan att det blir jobbigt varmt samtidigt som det blåser svala vindar. Det är den perfekta årstiden för min klädsmak.

Stora dunjackor är inte min grej, och visst är det skönt med sommar och shorts men ibland känner jag mig för avklädd. På våren kan man dra på sig svarta nylonstrumpbyxor, ett långt linne och en snygg jeansjacka, utan att dö av kylan eller svettas ihjäl av värmen. Därför är vårjacks-jakten den roligaste jakten.

Efter att ha varit begravd i varma vinterkläder får man äntligen komma ut och känna sig lite snygg! Då blir man glad, och vårkänslorna fyller kroppen.

Förra året var jag ute efter en riktigt snygg trenchcoat, dock hittade jag ingen som föll mig i smaken. Men vad hittar jag på arkivet? En riktigt snygg, beige trenchcoat i beige med bruna knappar. Den är tillverkad 1960 och är hur snygg som helst. Precis en sådan hade jag inte haft något emot att glida runt på stan med idag.

Nu har redan halva mars gått och snart är våren här på riktigt. Jag kan inte riktigt förklara med ord hur mycket jag längtar till våren. Det är verkligen underbart när löven blir gröna på träden och ljuset kommer tillbaka.

Just nu längtar jag mest tills alla små fina tussilagos kommer fram. Jag brukar alltid försöka plocka några och sätta på köksbordet. Man skulle kunna lägga dem i en sådan här kopp som ni ser på bilden ovan. Det är en så kallad Tarerkopp. Den är gjord av aluminium och kommer från apoteket Fenix i Nyköping.

Vintern är för lång för att det ska vara okej. Speciellt den som har varit i år, för visst har den varit liteeee längre än alla andra? Kom igen, det är mitten av mars och det är snö kvar på marken.

Det finns ju nästan ingen bättre känsla än när man slipper ta på sig sin tjocka vinterjacka, vantarna och tjockstrumporna för att byta ut de emot en jeansjacka och nätta skor.

Det är förövrigt också det bästa med våren! Skor. Man kan ha vilka skor som helst för man behöver inte oroa sig för att halka hela tiden. Som dessa skor, dom är helt fantastiska, men eftersom våren inte riktigt är här än så är det bara till att vänta. Men nu är i alla fall våren här, snart!

Eftersom jag är rädd för att köra saker och sång, (vilket jag visserligen måste lära mig att göra, men det är en annan sak) så hade jag önskat att man fortfarande åkte häst och vagn.

Det verkar så mysigt och romantiskt på något sätt. Man skulle sitta i en pampig 1800- tals klänning med huvudet prytt av en enorm hatt och sen bara rulla fram. Och ha en kusk. Ungefär som i "Glasblåsarns barn", fast minus all kuslighet.

Här är en liten hästvagn som blev inlämnad till museet 1996. Exakt hur gammal den är vet jag inte, men jag vet att det inte är en riktig hästvagn. Den här är en miniatyr och användes till Ken-dockor. Ken-dockan kallades också för "krigare", vilket gör mig lite upprörd.

 

Det finns mycket som rullar, som till exempel bilar, bollar, ja i princip allt kan ju rulla. Till och med kor! Som den här leksaken som föreställer en rullande ko. Den kommer från Berglinds leksaksfabrik i Nyköping. Leksaksfabriken låg nedanför Storhusfallet.

Berglinds leksaksfabrik tillverkade leksaksdjur av trä som såldes över hela landet. Leksaksdjuren var mycket hållbara eftersom att de gjordes av ett enda stycke träbit.

Den här leksakskon tillverkades 1910 och visst skiljer den sig lite från leksakerna som tillverkas i dag? Den går ju inte på några batterier precis.

När jag var mindre hade jag en vision av att allting skulle rulla. Alltså trottoarer och vägar, hela marken skulle vara som ett gigantiskt löpande band som det bara var att hoppa på och av när man ville. Jag var en äkta liten naturmänniska när jag var mindre och tänkte att detta skulle vara bra för miljön.

Tyvärr dissade jag den idén för ett bra tag sen. Jag insåg att det absolut inte skulle vara hälsosamt och att det antagligen aldrig skulle fungera ändå. Dessutom har jag blivit ett fan av att gå på promenader.

Dock finns det ju bra alternativ som går på hjul, cyklar är typ världens bästa transportsätt, både roligt och bra! Sen såg jag den här lilla rullande hästen i vårt arkiv och tänkte att de är en mycket coolare leksak än en gunghäst, för den kommer i alla fall någonstans.

 

En förutsättning för att någonting ska rulla är att det ska vara någorlunda runt, ett hjul helt enkelt och ett hjul finns det i den här spinnrocken ifrån 1600-talet. Den skulle inte kunna rulla hela den men i konstruktionen är det ett hjul som rullar fram.

En spinnrock fungerar på det sättet att när man trampar på pedalen längst ner så snurrar hjulet och man hjälper med händerna till att lägga det som blir en tråd. På just den här väldigt vackra spinnrocken är detaljerna i inget annat än elfenben så jag kan tänka mig att det var fint att spinna på den.

Det finns självklart modernare sätt att göra tyger idag men det var faktiskt en viss Ghandi som sa till sina medmänniskor att innan de kunde börja prata för hans sak skulle de först lära sig att spinna. Förståeligt eftersom att det ligger en hel del tålamod bakom att spinna sina egna kläder, vilket behövdes i kampen om ett land.

Hela vår historia har förbättrats av hjulet, och tänk hur det hade varit utan det. Transporter hade varit uteslutet och många andra konstruktioner, vi hade varit kvar på ett väldigt tidigt stadium av utvecklingen. Som tur är har vi nu hjul lite här och var och det har underlättat för oss alla, inte bara för Ghandi.

Åhh, alla dessa minnen som strömmar genom mitt huvud när jag i en av Raspens lådor hittade denna hemgjorda påse med stenkulor i. Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” spelar som titelmelodi medan minnen om försommaren skolraster på lågstadiet vindlar förbi.

”Ännu rullar kulorna, på skolgårdens grus. Och än strålar solen, på brunbrända ben. Ännu ruvar fåglarna fast timmen är sen.”, nu vet jag i och för sig att just den här låten handlar om sensommar men varför hänga upp sig på detaljer?

Faktum är att det var precis liknande sådana här stenkulor vi på lågstadierasterna brukade leka med. I och för sig var ju stenkulorna de allra tråkigaste att ha då glaskulorna med fina mönster i självklart var populärare. Jag kommer ihåg hur vi alla brukade gå runt och släpa på våra kulpåsar, som oftast var minst tio gånger större än den på bilden, och de växte ju dessutom ju längre man hade dem eftersom man alltid ville ha nya, finare kulor.

Tillslut resulterade tyngden i kulpåsarna först till handledssmärtor och sedan till att man fick välja ut endast de ”bästa” kulorna i en påse. Men nu kanske ni undrar varför man i hela friden skulle gå runt och bära runt på en alldeles för tung kulpåse, hur fina kulorna i den än var?

Nej, men idén var ju att man ska tävla mot varandra i kulspel. Jag förmodar att det egentligen finns hur många olika kulspel som helst, men just det här gick ut på att man skulle kasta sin egen kula på motståndarens (man spelade alltså två mot två). Som Boule fast tvärtom. Sedan fanns det ju olika storlekar på kulorna som även representerade antalet gånger kulan fick bli träffad innan den förlorades.  Från ettor till sjuor, och kommer jag ihåg rätt räknades den storleken av kulor på bilden som treor.

Så där spelade vi dag ut och dag in och samlade på oss varandras kulor. Jag undrar vilka kulspel Valborg- och Aina Törnblom som är just den här kulpåsens tidigare ägare spelat. Och undra också vilka specifika historier just dessa stenkulor bär på.

 

Jag är inte rätt man att bedöma huruvida det var svårt eller enkelt att urskilja det rätta svaret från de två felaktiga påståendena. Men jag vill tillägga att när jag själv såg föremålet hade jag ingen aning om vad det var för något. Det kanske har med min ringa ålder att göra.

”Faktum är att föremålet på bilden är en Äggstjärna.”. Så löd inledningen på sista förklaringen, vilket förstås är den korrekta. Bara ordet Äggstjärna är för mig väldigt abstrakt och smälter lätt ihop med ordet Ägghjärna, som ligger närmare till hands i mitt ordförråd.

Jag har, som ni kanske förstår, ingen som helst tidigare erfarenhet av Äggstjärnor. Men nu har jag en. Och frågan är om inte det blir den enda också.

Så, nu ska ni äntligen få reda på vad föremålet i förra bloggen egentligen var för något, som ni har väntat va? Jo, men det rätta svaret var förstås hackkniven.

Det är en mycket enkel tillverkad hackkniv och den har används väl eftersom att den är mycket sliten. Hackkniven används vid köttberedning och började alltså tillverkas i början av 1700-talet.

Hoppas att ni gissade rätt!

Förra veckan hade vi ju som sagt ett tema där ni läsare skulle få gissa vilket föremål som bilden föreställde, så har du inte läst det inlägget föreslår jag att du gör det innan du läser svaret här under!

Faktum är att detta faktiskt är en jästkrans som man använder för att samla järn med vid ölbryggning. Men när det arkiverats på Sörmlands museum stod det under underlägg för kökskärl. Min beskrivning i förra veckans tema var:

”Nej, vad det här är en så kallad jästkrans. Denna användes flitigt i 1900-talets Sverige då man bryggde egen öl hemma i huset. Man visste redan då att jästens kvalitet var viktig för ölets kvalitet och när man lyckats med en lyckad ölsats sänkte man ner jästkransen i brygden för att jästen i ölen skulle samla sig i vecken på jästkransen och att man på så sätt skulle kunna göra en lika välsmakande ölbrygd nästa gång. Ofta torkade man jästen så att den skulle kunna användas långt senare. På andra håll gjorde man liknande kransar av till exempel hö. Sedan när behovet av att brygga eget öl hemma minskade började man istället använda jästkransarna som underlägg för varma köksgrytor.”

Ärligt talat kan jag inte säga så mycket mer om själva föremålet då jag inte riktigt fattar hur det fungerar, men för er som är intresserade finns en djupare förklaring om hur den används här:

”I äldre tider bryggde man vanligen öl och maltdrycker hemma och man var väl medveten om att jästens kvalitet var viktig för att det skulle bli ett gott öl. Hade man lyckats med en bryggning, ville man bevara jästkulturen till nästa omgång. Ett sätt att bevara jästen var att använda en så kallad jästkrans som lades ner i jäskaret och där jästen samlades i håligheterna. Jästen torkades sedan och kunde därmed bevaras länge. I Sydsverige och Danmark var kransarna ofta sammansatta av små pinnar som stuckits in i varandra, på andra håll gjordes kransar av halm. Träkransarna är ganska vanliga i museisamlingar och de har också beskrivits som underlägg för stekpannor, grytkransar osv. Användningen som grytunderlägg har troligtvis tillkommit senare, när man slutat att brygga öl i hemmen och öljästen mist sin betydelse.”

(Information kommer från: http://knut.pilelandet.com/Forfadersformer_pdf/Former_Skurup_03_Jästkrans.pdf)

Mina andra alternativ var ju som sagt antingen ett kubistiskt modearmband eller en schamansk religiös symbol, och dessa två har jag alltså hittat på helt ur mitt huvud med hjälp av några fakta från internet.

 

Här kommer nu svaret på förra veckans blogg "Vad är det här?". Svaret är X, en brödnagg. Alltså en pryl som används för att göra de där små hålen som kan finnas uppe på bröd. Ganska svårt att veta va?

Själv när jag såg denna grej trodde jag det var ett gammalt tortyrredskap, för den ser ju ganska läskig ut med alla järntaggar på undersidan. Skulle aldrig vetat vad det var om jag inte fick det förklarat för mig, trodde inte ens det fanns en sådan uppfinning då den känns ganska onödig.

Så det är mycket bra jobbat ni som gissade rätt!

Här är den igen, och vad kan det vara? Är det en köttkvarn? Eller kanske var det en  saftkokare, det var ju ganska självklart. Håll i er, för här kommer det rätta svaret!

Rätt svar är alternativ X, det är en mjölkseparator från tidigt 1900-tal. Jag visste inte ens det själv innan jag började skriva om den. Så det blev även en överraskning för mig.

Vad är det här för plåtsak, tänkte jag. Nu vet vi allihop i alla fall! Hoppas att någon har gissat och att någon har gissat rätt på någon av våra frågor nu, så kanske vi ses!

Ja, det här var varken en luftrenare eller en pipa utan en flaska! Går inte riktigt att se på formen men om man vet att det är det kan man förstå.

Det finns, som vi har nämnt nu flera gånger, hur mycket knasiga grejer som helst att hitta här nere. Just den här flaskan hittade jag på souveniravdelningen, men det finns så många fler avdelningar och nu när vi kikade efter föremål som såg lite extra roliga ut så upptäckte vi hur mycket saker det faktiskt finns.

Nämn en pryl och den finns där i någon skepnad, leksaker, möbler eller köksutrustning, allt förvarat.  Tur är väl det, att generationer framöver kommer få se det som finns och har funnits. Ungefär som den här fiskformade flaskan. Aldrig att jag hade vetat att den fanns om den inte stod bland souvenirhyllorna.