Har ni tänkt på att vykort ifrån där du kommer alltid är soliga med sköna stränder, bad och sol. Förutom när du varit på skidsemester där det är snö och sol på korten.

Men har ni någonsin sett ett vykort med störtregn på? Inte jag i allfall, men jag tror att folk vill att det ska se så lockande ut på korten och att man ger ett tips till sin mottagare att "hit kan ni också resa, för här är det jättevarmt" - för ingen vill ju resa till ett ställe där det är kallt och blåsigt.

Men jag tror inte att våra metrologer kan förutspå allting som sker här i världen, men det kanske är andra som kan. T.ex. i Mayafolkets historia står det att det kommer komma en våg som kommer att slå ut en del utav befolkningen, det var ju det som hände i Thailand att tsunamin kom. Dom har kanske redan räknat ut vad som kommer att hända.

Min absoluta favoritårstid är våren. Det är då jag, som många andra, kliver ur min vinterdepression och äntligen börjar leva igen efter den långa vinterns elände.

Det är ju så, att när tempraturen börjar börjar stiga upp mot plusgrader så börjar folk ta sig ut igen. Det är märkligt hur mycket solljus kan göra med oss människor. Soffpotatistiden är över, folk blir mer sociala och allmänt gladare.

Ett annat tydligt vårtecken är modet. När jag fikade häromdagen dappade jag en damtidning och den bara öste över mig om hur man ska klä sig och hur man ska styla frillan nu när det är vår 2009.

Och när vi fick temat "väder" så började jag tänka på det direkt. Det kanske är lite långsökt, men när man väl tänker på det så blir det mer självklart.

Jag hittade den här lilla reklamen från Veckorevyn från 1943, och här hittar jag exakt samma sak.

Många säger att livet är som en bergochdalbana, jag skulle nog likna livet lite mer som väder!

Väder är någonting man verkligen inte kan kontrollera. Visst, man kan kolla på några väderprognoser då och då i tidningar och förbereda sig lite, men fortfarande... man har ingen kontroll.

Är det en storm på väg så gäller det att bunkra upp med mat och spika igen fönstren! Och om man vet att det snart kommer bli en riktigt solig och fin dag så vet man att man måste passa på och njuta.

Många gånger har vädret ställt till med hemskheter. Vulkanutbrott, jordbävningar och tornados bara för att nämna några.

Fast vänta, vulkanutbrott & jordbävningar kanske inte har något med väder och göra, utan mer med själva jorden och miljön. Nu blev det knepigt, jag får ta och kolla upp det någon dag.

Men för att komma tillbaka till det där med livet och väder, så stämmer det inte riktigt heller. Livet kan man inte riktigt kontrollera och det kan skifta väldigt mycket från dag till dag precis som väder.

Men! När det gäller väder kan man fuska lite och se hur framtiden kommer se ut, vilket man aldrig får göra i livet.


Hittade en gammal amerikansk tidning med massor av mysiga årstidsbilder.

Viktor Einarsson, bloggare eller vad?

Att vara mångsysslare är ju allmänt känt ett annat ord för att vara arbetslös. Men då den här mannen var verksam på det svenska hovet under tidigt 1800-tal hade benämningen en annan betydelse.

Hans var Karl XIII's högra hand och stod honom mycket nära. Han var den person som alltid fanns tillgänglig att ställa upp om någon arbetsuppgift var tvungen att göras. Som utbildad både hästskötare, kock, ordningsvakt och allmän underhållare var han en mycket uppskattad man i hovet.

Efter att kungen blivit mer och mer senil överfördes makten 1812 delvis till Karl Johan. 1814 ingick Norge och Sverige union, och Karl XIII blev kung i Norge, självklart med sin kompanjon som följeslagare. Tyvärr blev hans kompanjon allvarligt sjuk under resan och avled strax efter dem nått den norska huvudstaden.

Som ni förmodligen ser är det här inte en bild på en 200 år gammal mångsysslare, utan en bild på min bloggkamrat Viktor iklädd festliga maskeradkläder. Men om man får drömma så skulle han kanske i ett tidigare liv haft ett annat öde?



Max af Klercker

Som en uppmärksam läsare kanske har insett så har jag en ganska stor fascination för en av våra coolaste nationer, Frankrike.

Trots att jag hoppade av franskan i skolan när det kom till att lära sig passé composé och böja voyager i futurum så har det ljuva livet i Frankrike verkligen satt sig i mig.

Jag kan stolt säga de två senaste presidenterna, slänga in småord som n'est ce pas? och moi i samtal, och det finns inget annat ställe än Paris som jag kan tänka mig att bli gammal i. Jag är helt enkelt lite av en frankofil.

Det känns därför ganska naturligt för mig, när vi klädde ut oss i olika historiska kläder, att nappa min kära vän Dominique och genast kalla hennes klänning och hatt för chict franskt 50-tal.

Dominique Sternberg, bloggare på Youthhood.

Det började bulta i mitt hjärta när jag tänkte på de graciösa damerna som på 50-talet levde loppan i Paris med vackra klänningar, små hattar och långa cigarettmunstycken.

1947 myntades begreppet "The New Look" av Cristian Dior, och hans första kollektion visades upp i Paris i februari samma år.

Dior vill framhäva de kvinnliga formerna, och det handlade om en markerad byst, smal midja, betonade höfter och en vid underkjol av tyllkjoldelen.

Fram till år 1675 hade varje socken eller by en egen slags polis. Det var en han alla luffare hatade. Det var han alla bovar rymde ifrån. Det var han som var lagen.

När rättsväsendet "slog igenom" i Sverige fanns det en man som utgjorde en länk mellan statsförvaltningen och lokalsamhället. Det vill säga de små socknarna eller byarna som fanns lite här och var.

Han var alltid propert klädd och rakryggad. Vid vägdirektioner eller vid minsta otyg var han där för att vägleda folket till rättvisan, Länsman!



Victor Soldeus

Man kan fråga sig vad denna tuffa brud ska föreställa, och vad kan det vara? Är hon tågkonduktör eller popcornförsäljare? Gissar du på popcornförsäljare så bränner det, för här har vi nämligen en cirkusdirektör.


Emma Vestberg, bloggare på Youthhood. Här som cirkusdirektör.

Första cirkusen vad jag vet var Cirkus Maximus som fanns i Rom ca 500 år f.kr. Det var en slags bana där man hade hästkapplöpningar och sånt. Sen kom den brittiske Philip Astley på 70-talet och tyckte att man kunde peta in lite humor i det hela. Där föddes dagens moderna cirkus.

Jag kommer ihåg när jag var liten och gick på cirkus. Jag fick sockervadd så att jag inte kunde sitta stilla på min plats medan någon överrörlig akrobat hängde och dinglade i ett rep sjukt långt ovanför marken.

Man får som sagt se akrobater, men man får se andra intressanta saker också som jättetränade djur, sjukt skickliga jonglörer och har man tur så är clownen rolig också.

Men Emma här, föreställer ju cirkusdirektören. Den viktigaste av de alla, den som öppnar upp och presenterar alla nummer och framför allt - fångar intresse.

Den perfekta cirkusupplevelsen måste ha elefanter, massor av eld, clowner, galopperande hästar och människor i riktigt snygga kläder. Lite som den här outfiten:

Klara Lindvall, bloggare på Youthhood. Det är svårt att bli mer cirkus än så här.

På något sätt kopplar jag det här till Charlie Chaplin. Jag tror nog att det är hatten som gör det. Kan även ha att göra han var en varietéartist och höll på med en del scenkonster och grejer. Men bara kanske.

Cirkusen har funnits ända sedan antikens Rom, då användes det mest för kapplöpningar med hästar och uppvisningar med tränade djur.

Sedan har det bara vuxit och vuxit och blivit ännu större färgsprakande shower! Och jag blir fortfarande lika glad när jag ser att någon cirkus är på väg till stan.



Emma Vestberg

Tänk att det kan vara så svårt att se vad ett föremål har för funktion och vad den används till. Jag kom fram med tre olika förslag, varav ett var rätt. Nu kommer sanningen fram.

Svarsalternativ nummer två var det rätta svaret. Inte helt lätt kanske, men ingen har sagt att det ska vara lätt heller. Jag ska väl passa på att säga grattis till alla som gissade på nummer två: kjolupphållaren. Grattis!

Två av dem som kommenterade sina gissningar hade rätt. Jag kan inte annat än fascineras av er insats.

Det är inte alltid lätt att gissa rätt


Viktor Einarsson

Alternativ nummer två var rätt såklart, nåt annat vore ju konstigt... Eller egentligen var min första chansning en bingomaskin, dock kanske inte nån speciellt genomtänkt gissning, men ändå.

Jo, men som sagt så var det dårå en elektricitetsmaskin. Nu vet jag inte så mycket om den men jag gör mitt bästa. Föremålet i fråga användes i undervisningssyfte på skolor, förmodligen i fysik- eller kemiundervisning.

Att döma av maskinens utseende skulle jag säga som tidigare, att när spaken snurras bildas friktion av ståltråden som ligger tryckt mot kupolen. Då friktionen blir tillräckligt stor uppstår elektricitet mellan knopparna längst ut på ståltråden.

Jag har däremot svårt att tro att detta skulle ge ett så tydligt resultat att det skulle synas i dagsljus, men i och för sig är det ju bara att släcka lampan...

Om någon av ni läsare varit i kontakt med en liknande apparat skulle ni väl kunna höra av er, om jag haft någonting rätt vill säga?

Jamen, ni som gissade rätt på 2an hade självklart rätt, ni andra hade fel, fel, fel!

Detta är alltså en hållare som man använde förr till att "knyta" igen hålet på örngottet med. En mycket smart investering må jag säga, för jag lägger alltid min hand under kudden för att jag ska få lite mera stöd och då är det lätt hänt att jag kommer in i själva öppningen och får panik av alla fjäderstickor som tittar ut ur kudden, jag är väldigt mesig, ja.

Ja, vad var detta för något nu då?

Det här är en rund liten ställning av mässing med ett hål i, och en pinne med en kopparkula på. Och vad har man för nytta av detta kan man fråga sig?

Frågan är om det verkligen finns någon nytta med denna "uppfinning", men det här användes den till i alla fall;

Man hettar upp kulan med hjälp av en brännare och provar att "doppa" kulan i den lilla ställningen. Då märker man att kulan inte går igenom ställningen, vilket den gjorde innan den var upphettad.

Det här är ett bevis på att koppar sväller när det blir varmt. Så mycket mer än så var det inte.


Dominique Sternberg

Sigourney Weaver fortsatte att kämpa stenhårt mot de små, och relativt stora, irriterande monstrerna i "Alien återkomsten". Kapten Nemo var en av dem som kämpade ypperligt mot den alternativa döden, skörbjuggen.

Runt Medelhavet kämpade man också väldigt hårt med ett annat sätt att leva. De försökte behålla sitt fläskkött ifrån solljus och värme för att det inte skulle ruttna.

Detta slutade med att nästan inga, även idag, äter mycket fläskkött i dessa tempererade områden, just på grund av att det är svårt att hålla det färskt.



Vad tror du att detta kan vara?

1. Ett Alien-ägg ifrån "Alien återkomsten".

2. En stor lingonbehållare för sjömän.

Jag strosade runt på Raspen, och försökte hitta något som jag inte hade den blekaste om vad det var. Och där stod den, en glasbehållare fastsatt på en trä bricka.

Ja, ni ser väl själva och undrar väl förmodligen lika mycket som jag. Så, alternativen då. Vad har detta märkliga föremål använts till?:

1. En gammaldags bingomaskin. Ja, ni vet en sån där man lägger in olika färgglada bollar i med nummer på.

2. Elektricitetsmaskin. Snurra på spaken och spänning bildas. Användes i undervisningssyfte.

3. Vätskeblandare. Spruta in de olika ingredienserna i glaskupolen, snurra sedan på spaken och ämnena blandas. Användes i medicinskt syfte.

Hmm ja, får se om ni tror att det är samma sak jag trodde det var. Eller om ni kanske till och med gissar rätt... Som sagt kommer svaret nästa vecka, och det vore najs om ni chansade under kommentarer!


Max af Klercker

Nu när jag legat hemma ett tag i feberdimmor, relativt hög på Ipren, så har jag börjat fundera på det här med existens.

Dels de här djupare frågorna som "vad är vi?", "vad är meningen med livet?" och "varför finns vi?", men också om det vi ser.

Året var 1890. Året då de första första maj-demonstrationerna ägde rum. Året då både Idaho och Wyoming blev amerikanska delstater. Året då Uppsala Nya Tidning bildades.

Och det jag tänkte fokusera på, då det beslutades att Norra Södermanlands Jernväg skulle byggas. Detta kunde endast ske efter att greve Arvid Posse och grevinnan Augusta Posse gått med på att hjälpa till med investeringen. Detta eftersom linjen skulle gå vid Åkers Styckebruk som de ägde tillsammans.

Ett fåtal år senare var den sju mil långa resvägen mellan Eskilstuna och Taxinge färdig. Men vad var då vitsen med att bygga en dyr järnväg som går längst orterna Eskilstuna, Hällberga, Ärla, Eklången, Stålboga, Brylinge, Åker, Läggesta och Taxinge, som egentligen är fjuttorter på nedgång?

Vore det inte väldigt mycket bättre att anlägga järnvägen där man planerade egentligen? Vilket var genom de folkrikare orterna Eskilstuna, Strängnäs, Åker, Mariefred och Södertälje. Anledningen var att dessa kommuner tyckte att kostnaderna för järnvägen var alltför höga och även att vissa (Eskilstuna och Strängnäs) fortfarande ville satsa på den ganska nya ångbåtstrafiken. Med hjälp av ångbåt kunde du ta dig mellan Eskilstuna och Stockholm på bara tio timmar. I och med järnvägens revolution i Sörmland kunde Eskilstunabor ta sig till huvudstaden på endast fyra timmar.

Det var historien om järnvägen, men var kommer då himmelssängen på bilden in? Håll i er nu! Sängen tillhörde Augusta Posse, juste Posse, som gjorde järnvägsbygget möjligt.

Augusta blev änka 1881 efter sitt äktenskap med arvtagaren av Åkers Styckebruk, Ludvig Berg. I och med det ärvde hon Åkers Styckebruk och även Näsby slott. Hon gifte sig med greve August Posse och fick därifrån sitt efternamn (innan Hägerflycht).

Men efter grevens död 1901 gifte hon om sig med en brittisk legionsekreterare vid namn Audley Gosling. Vid invigningen av Norra Södermanlands Jernväg, som hölls i Eskilstuna, var kung Oskar II på plats, och det är väl även värt att nämna att grevinnan Posse träffade kungen.

Som beskrivet ovan var det alltså Augusta Posses förtjänst att järnvägen i fråga kunde invigas. Så sängen kommer inte in i historien någonstans? Nej egentligen inte, bara sängens ägare.


Max af Klercker

När jag först såg det här fotot så hakade jag upp mig på att kvinnan på bilden såg så kort ut. När jag senare tittade närmare och såg det mörka håret och den väldigt schyssta kronan så insåg jag att jag nog råkat snubbla över något ganska intressant.

Jag hade rätt. Maria Pavlovna var dotter till Storfurst Paul av det ädla och stora landet Ryssland, och alltså kusin med den absolut sista tsaren Nikolaj II, den kända prinsessan och Disneyfiguren Anastasias pappa.

Marias häftigheter är inte alls slut här, förutom att vara rysk prinsessa så gifte hon sig också med prins Wilhelm av Sverige år 1908. De fick en son, men skiljde sig efter sex års äktenskap.

Efter skilsmässan så spenderade Maria lite tid med att vara sjuksköterska under första världskriget, och lyckades fly från Ryssland när hennes kusin blev störtad och mördad (titta på Anastasia och lägg till lite mer blod). Hon flydde till städernas stad, Paris, och blev konstnär och flyttade senare till New York och fotograferade.

Maria Pavlovna verkar vara en galet cool kvinna, och inte bara en rysk prinsessa (vilket förövrigt faktiskt var min högsta dröm när jag var liten, sen såg jag den otecknade Anastasia...).

Och jag kan inte bara sluta tänka på den ryska prinsessan som var konstnär i Paris...

Johan Eriksson var en hyvens man. Han byggde ett krukmakeri utanför Katrineholm någonstans. Det som gjorde just honom till en just hyvens man var att han gjorde en väldigt fin sak.

Det var inte heller vem som helst han gjorde det till, utan till sin fru. Han uppkallade hela gården efter sin fru Sofia. Eftersom gården/lunden namngavs efter Sofia fick krukmakeriet heta Sofielunds krukmakeri.

När man gör krukor härdar man dem genom att stoppa in dem i hög värme. Som företagare vill man självklart ha ut mesta möjliga effektivitet när man gör detta. Därför skapade man denna trefot för att stoppa mellan krukorna.

Man satte alltså en stor kruka sedan en trefot inuti och sedan en mindre kruka inuti den stora krukan på trefoten. Detta just för att motverka att det blev en kruka av två krukor när man härdade dem i skärselden. Enkelt och smart tycker jag.


Victor Soldeus