Ett nytt år är snart här! Hur härligt är inte det? Mina förhoppningar inför året är bara bra. Jag tror inte på undergångsteorier, utan är helt säker på att vi kommer skratta när 2013 rings in åt alla rädsla för slutet. Jag tror att året som kommer, kommer att bli helt underbart.

En av de många saker jag ser fram emot med år 2012 är att jag ska försöka ta körkort. Jag är helt kass på bilspel, jag är den som kör baklänges i skogen utanför banan, men jag tror att det kommer att bli superkul. Tanken på friheten att kunna köra bil är så otroligt exalterande!

Bilen på bilden är en souvenir som lärarinnan Anna Johansson köpte under en Amerika resa 1955.

Så jag vill bara sluta med en liten varning. Akta er alla trafikanter på Nyköpings gator för nästa år sitter jag bakom ratten!

Det senaste året har gått fort och jag vill att det ska gå minst lika fort till augusti 2012, för då fyller jag arton (!) och då ska jag ta körkort så fort jag kan.

Enda sen jag började övningsköra, för cirka ett år sen, har jag tyckt att det är roligt och lärorikt. Eftersom jag bestämde mig redan från början att jag SKA ha körkort strax efter att jag fyllt så har jag nästan lärt mig allt nu. Jag är ganska duktig på att köra faktiskt, om man får säga så.

Till bilden förresten, jag valde en nyckel för när man kör bil så behövs en nyckel (ganska självklart). Jag hittade denna nyckel från 1800-talet och jag gillar den, dock tror jag inte att det finns liknande nycklar till bilar nu för tiden. Men när bilarna kom kanske nycklarna såg ut så här? Vore mysigt att ha en sån här på nyckelknippan i alla fall.

Jag har alltid haft lätt för att komma upp med en hel lista på både realistiska och orealistiska nyårslöften jag ska (försöka) leva efter varje år. Det går aldrig särskilt bra över huvud taget. Äta nyttigare, börja träna regelbundet, se saker och ting positivt hela tiden, ta vara på livet och så vidare. Jag älskar onyttigheter, så första punkten håller oftast i max en vecka. Jag är lat och orkar sällan sätta mig på bussen in till gymmet tre gånger i veckan, jag inser alltid att man faktiskt inte kan se allting positivt hela tiden och jag försöker ta vara på livet, men egentligen tar jag nog bara dagarna som de kommer.

Så, i år ska jag försöka ta mig an ett nyårslöfte som jag faktiskt borde ägna lite mer tid åt. Mig själv. Jag ska jobba lite på mig själv. Jag ska ge mig själv lite credit för att jag är så sjukt bra ibland, uppskatta mig själv lite mer och försöka att inte ha så höga krav på mig själv. Jag ska försöka acceptera mig själv mer, för jag vet att oavsett vad så blir man sällan helt nöjd och jag ska ägna lite mer tid åt sådant som gör mig glad och lycklig.

Vad representerar detta bättre än jag själv? Dock finns inte jag i föremålsarkivet så tyckte att denna spegel med handtag från 1961 representerade mig, eller kanske snarare min spegelbild, lite bättre. Jag fastande för det blågröna löv-mönstret runt om spegeln, tycker det är jättefint så därför valde jag just denna spegel.

Tycker förresten att alla borde lova sig själva att luta sig tillbaka lite och ha lite kvalitetstid med sig själva ibland. Det förtjänar man. Gott nytt år!

Ett tungt orosmoln lägger sig som ett ogenomträngligt täcke över hela jordskorpan. Städer töms på människor som i ren panik försöker ta sig någonstans. Någonstans ingenstans. För när det väl händer, när existensen av människoliv slutligen upphör, finns det ingenstans att fly. Det som sker är större än oss, och större än allt vi vet om.

Är det vårt 2012?

Den tjugoförsta – eller tjugotredje, vilket du behagar – december 2012, vid vintersolståndet, tar mayaindianernas Långa räkning slut. Vi har hört varningar sen många år tillbaka. Varningar och utlåtanden och teorier som alla leder knyts samman i temat; Jordens undergång. Våra små samhällen och boningar, likt denna mysiga husmodell här ovanför, kommer rasera.

Men, en liten detalj jag hela tiden undrat över, som aldrig framgått tydligt; hur ska det gå till?

Så många säger att det ska ske, men ingen förklarar hur. Kommer jordkärnan sprängas inifrån? Kommer vi bli invaderade av utomjordingar? Kommer helvetets portar öppnas och alla drunkna i eldhavet? Kommer jorden stilla lösas upp bit för bit? Hur!?

Den så kallade ”undergången” 2012 grundar sig inte i någon vetenskaplig fakta. Och knappt någon religiös sådan heller. För de moderna Mayaindianerna har 2012 inte någon speciell innebörd, och datumet för hela kalaset är ju till och med obestämt.

Känns det verkligen som någonting att oroa sig för, när undergången kan flyttas efter behag? ”Jo men jag har visst en ledig lucka den 15:e klockan sju!”  ”Ja men då tar vi den då!” Näe, vet ni vad.

Jag tror på en undergång, någon gång. Resurserna räcker inte för evigt, och solen kommer inte stråla för alltid. Det är vetenskapliga sanningar på riktigt, precis som att vi själva förstör jorden med vårt leverne.

Men, klockan 00:00 den trettioförsta december nästa år, tror jag att jorden fortfarande roterar lugnt i sin bana. Och när vi 00:01 vågar öppna ögonen och inse att vi lever trots att det är 2013, tror jag att alla tidigare panikdunkande små hjärtan kommer känna sig grundlurade av undergångens propaganda.

Foto: Judith Sivén (tema resor)

Först vill jag bara säga gott nytt år till er alla! Jag hoppas att 2012 kommer att bli ett suveränt år! Det har ju gått "rykten" om att jorden ska gå under 2012 i december... Fastän jag tror att detta är skitsnack kan man ha det som en anledning till att göra något extra kul och spännande!

Just nu har jag inga planer inför 2012. Förmodligen kommer det att bli ett relativt vanligt år. Men det finns en sak som jag ser fram emot, en väldigt nära kompis till mig ska åka till England och förmodligen bo i London! För mig blir det ganska stort eftersom detta kommer att bli min första resa till England. Dessutom kommer vi att åka  helt ensamma...

Att åka till London i år passar extra bra för mig eftersom min familj och jag inte kommer att åka utomlands i år. Min vän ska åka till New York i sommar (vilket jag är grymt avundsjuk på) så resan kommer väl förmodligen inträffa på hösten. Detta betyder att min sommar kommer att bestå av jobb och endast jobb (vilket är ganska nytt för mig eftersom jag i november fyllde 16 år och det är extremt svårt att bli anställd om man är under 16 år).

Har ni några tips om England så kommentera gärna! Tips om olika bed & breakfast, några sevärdheter, eller kanske ett ställe där de serverar väldigt god mat!

Jag läste en tidning för några år sedan.
Som spekulerade i hur design och livsstil skulle förändras när vi skiftade från 00-tal till 10-tal. Hur vi skulle utnyttja jordens resurser och hur det skulle återspeglas i våra hem. Både rent estetiskt men också fanns ett undertryckt budskap kring allt annat likaså.

Någon spekulerade i stramt, svart, vitt, enkelt, modernt, tekniskt, briljant och allting i enlighet med stil och välfärdsklass. En annan talade om kaotiskt rött, heta färger och rum för uttryck i alla hem. Den siste sa: vi kommer att inreda med ekologi i åtanke, vi kommer att ta hänsyn till vår planet. Vi kommer att uppskatta det jordnära, se det som lyx.

Och jag funderade redan då på, hur kommer det att se ut egentligen?
Alla hade rätt, så tänker jag idag.

Vi har utökat vår tolerans för att fritt få uttrycka sig här i Sverige, ju fler små provocerande revolter, desto mer tolerans föds det. Välfärden ökar, viljan att visa att man har välfärden i sina händer ökar, förmågan att köpa välfärden ökar när västvärlden vinner mer och mer makt. Samtidigt ökar medvetenheten kring ekologi och hållbar utveckling.

Det är fint att värna om jorden, det är inte längre bara knäppisar som tänker holistiskt, utan vi är tvungna att agera. Ekologiska produkter blir också en klassfråga, då prisskillnaderna är enorma om man jämför halvfabrikat och organiskt.

Vad händer 2012 då? Vad händer i framtiden?

I skolan skriver jag samhällsanalyser kring hållbar utveckling. Diskuterar välfärd och fattigdom med människor i min närhet.Den unga generationen förbereds för ett enormt ansvarstagande.

Vi ska vara villiga, medvetna kämpar.
Vi ska lära våra föräldrar det rätta, vi ska sprida medvetenheten.

Jag valde planschen på vår föda för att liksom fånga upp essensen i texten lite. Den har tillhört vårdskolan och ökat medvetenheten både i Stockholm, Eskilstuna och Nyköping.

Det är viktigt.
Låt jorden gå under med stil.

Jag älskar att läsa böcker men tyvärr tar skolan upp mycket tid och jag hinner inte läsa så mycket som jag vill just nu. På sommarlovet däremot, då hinner jag verkligen läsa.

Jag gillar böcker som jag kan känna igen mig i, som jag kan relatera till och förstå vad författaren menar. Ett plus för mig är om det är en serie, så berättelsen inte tar slut efter endast en bok. De bästa böcker jag läst hittills är ”En shopaholics bekännelser” av Sophie Kinsella. Böckerna är roliga, romantiska och samtidigt spännande. Det finns 6 böcker i den här serien och fick jag ge en julklapp till vem jag vill skulle det vara till författaren, Sophie Kinsella.

Jag älskar böckerna och vill läsa mer om Becky Bloomwood, som de handlar om. Därför skulle jag ge den här skrivmaskinen till författaren, så hon kan skriva fler böcker till serien. TYvärr tror jag inte att man skriver på såna här längre. Men jag gillar skrivmaskiner, dels för det mysiga ljudet och dels för att de helt enkelt är fina. Den här skrivmaskinen tillverkades 1920 och är snart 100 år, ballt!

Jag har valt ut dessa guldiga läderskor ur Dardel-samlingen som årets julklapp, just för att de har förmågan att förgylla vem och vad som helst. De jag vill dedicera dem till är några personer som betyder allra mest för mig.

Till mamma – Hon får guldskorna för att hon tagit en sån revansch i sin vardag. Jag är gladare än jag kan beskriva över att hennes rätta levande jag har kommit fram igen efter så många motgångar. Jag är stolt över henne och att hon är nöjd i livet trots alla men som finns.

Till Lina och Rebecca – Helt utan tvekan eller uppstannande vid tangenterna kan jag säga att dessa är de viktigaste personerna som format mig och mitt liv. De mest fantastiska vännerna man kan tänka sig, och jag har knappt några minnesbilder där de inte är med.

Lina får en guldsko för att hon varje dag är vid min sida, är den intelligentaste vännen jag har, känner mig ut och in och upp och ner, är duktig på ofantligt mycket och har en underbar inställning till livet och människor.

Rebecca får den andra guldskon för att hon vid sina stunder är den peppigaste personen som existerar. Hon har en brinnande glöd i sitt hjärta, en sångröst som skulle sätta arenor i tårar, och är klokare än hon själv tror.

Jag älskar dem båda lika mycket och tillsammans utgör vi magiska tre något som visst kallas; vänskap för livet.

Till Jacob - Han kom som en facebookvind en varm och sen junikväll. Visserligen utan höganäskrus men med en guldkant på min vardag som tidigare bara varit okej.

Han fascinerar mig med alla sina mörka och märkliga fantasier och idéer, sin oerhörda musikalitet och sitt sinne för konst och allt som är häftigt i världen. Han leder mig direkt in på ljusa tankar när jag tappar tron på mänskligheten, är en av de mest omtänksamma människorna jag mött och är så bekvämt kvitt den dumma ytligheten som jämt drabbar svenskar. Han får guldskorna för sin lugna guteröst som alltid får mig att känna mig som den finaste människan i världen, för sin skruvade underbara humor och för att han helt enkelt är fantastisk.

Jag hade kunnat ge julklappen till vilken häftig världskändis jag än ville, men de allra finaste och mest inspirerande personerna finns ju just precis här. Bredvid mig. (Eller åtminstone på en ö relativt nära)

"Nej mamma, jag är inte kissnödig nu, jag behöver inte kissa innan jag åker"
Den femåriga mentaliteten gör sig påmind i detta inlägg. Och tio minuter senare; "mammaaaaaa, måste kissa, kan vi stanna nuuuuu?"

För såväl småbarnsföräldrar som för de som har svårt att hålla tätt,
likväl de som råkar bli bestulna på resväskan på flygplatsen, de som
missberäknade antalet underkläder inför resan till moster, för alla
som någon gång kan komma att behöva kompromissa när det gäller
hygien på resande fot - ENGÅNGSTROSAN!

Denna makalösa lilla förpackning ryms i vilken ficka eller handväska som helst.
Får plats i handskfacket i bilen eller i badrumsskåpet, den perfekta lösningen på ett genant problem. Mölnycke tillverkade dessa 1970, men efterfrågan i år skulle säkert vara lika stor som då.

När ditt barn ej kan sluta rinna
Må du dessa i närheten finna
Att fixa till det du inte vill'
Och få familjen att ta det chill
God jul och Gott nytt år
Fäll för denna uppfinning
En stor glädjetår

Jag tänkte försöka låta min fantasi flöda lite när detta tema dök upp och tänkte lite utanför ramarna och orealistiskt. Då kom jag på vad jag tror att alla skulle behöva ibland.

Ni vet all den stress som bildar sig som ett moln runt oss de sista veckorna innan jul? Det är julklappshandling, julbak och julpynt osv. Dessutom ska vi sköta vårt dagliga liv som förmodligen består av jobb och skola och som brukar vara extra stressigt under dessa tider.

Jag är personligen rätt bra på att ta tag i den där plugghögen som bara växer och växer, men när saker och ting blir för mycket vill man, eller i alla fall jag, bara försvinna ifrån verkligheten ett tag! Då skulle man vilja kunna spola fram tiden, tills de där jobbiga proven är gjorda.

Ja, spola fram tiden. Vore inte det en bra julklapp? En klocka som kunde spola fram tiden tills de där jobbiga dagarna är över? Så att man slipper all den där stressen till nästa år.

Även om sådant bara sker på film, så skulle jag tycka att det vore helt fantastiskt om man kunde spola fram tiden lite ibland. Därför valde jag denna väggklocka, som kallas Amerikaur och tillverkades 1883. Tänk vad bra att ha en sådan ståendes i vardagsrummet och sedan bara kunna dra fram visarna när man känner för det…

Jag skulle vilja gen en julklapp till vår älskade Britney Spears. Presenten jag vill ge henne är en bra vän. Jag vill ge henne en vän som kan krama henne när hon är ledsen och försvara henne när folk öser kritik och elakheter över henne. För enligt mig förtjänar hon verkligen inte alla påhopp.

När Britney är välsminkad och perfekt kritiseras hon för att vara för snygg så att unga tjejer får dåligt självförtroende av att se henne. När hon sedan inte riktigt hunnit banta bort alla kilon efter att ha fött två barn så kallas hon fet och ful. Vilken budskap ger det till en tonåring? Och när Britney får nog och gör något som att raka av sig håret blir hon stämplad som galen och hysterisk. Jag blir så irriterad och arg på att vi tjejer alltid ska dra ner varandra. Hur hjälper det feminism?

Manliga kolleger kommer undan med det mesta (läs: köp av prostituerade, kvinnomisshandel, droger och kraftig berusning och galenheter efter alkoholintag) utan att tappa allt för mycket av sitt rykte eller heder, ”det är ju sexigt med bad-boys”.

Skyltdockan Lisa här har spenderat större delen av sitt 61-åriga liv i herrarnas omklädningsrum på Kabi-Fermenta i Strängnäs. Hon ser lite trött ut, men jag tror nog att hon och Britney kan bli fina vänner.

Så nu tycker jag att vi sätter på en Britney-platta, dansar rumporna av oss och skriker ”LEAVE BRITNEY ALONE” nästa gång någon fäller en elak kommentar om Britneys lår eller turkosa plysch-shorts!

Jag kände för att skriva om den bästa julklappen jag tycker att man kan få. Det är nog inte något som har uppfunnits ännu, men åh så gärna jag vill att den ska ligga under min julgran, inslagen i julpapper!

Det är nog en julklapp som alla stressade tonåringar gärna skulle vilja ha... EN SUPER DATOR! Vad menar jag med en super dator då? Inte en dator som man kan spela spel på och har världens bästa batteritid, utan en dator som kan lösa all ens vardagliga problem så som läxor och prov!

Efter att ha fått uppleva stressen av att börja gymnasiet och få all ny kunskap dumpad på mig, så känner jag mig lite utbränd och trött på att hela tiden behöva trycka in mer och mer kunskap som jag egentligen inte fattar någonting av... Men jag vill verkligen tro att det snart kommer en dator som kan lösa alla ens problem. Livet skulle ju bli så mycket enklare!

Jag valde därför denna Apple dator från 1999 för jag tror att det kommer vara Apple som gör den första super datorn. En sådan som jag vill ha!

Att resa är något som jag gillar, men trots det, något jag inte gör så ofta. När jag väl kommer iväg så är det inte för att åka på solsemester i en vecka och spendera all min tid på en sandstrand. Nej, jag föredrar att åka till ett ställe där det finns något att se, något att uppleva och ett ställe som intresserar mig. Jag har ju som sagt inte varit på så många olika ställen, min första flygresa var till Rom för 5 år sen och där finns det verkligen mycket att se. Jag har också varit i Åbo, i Finland, två gånger, varav en av dem var för att gå på ett bröllop. Den mest minnesvärda resan jag har gjort var till Polen som jag åkte till nu i oktober med skolklassen. Där fanns det verkligen mycket att uppleva och ta till sig.

Mitt favoritresmål är än så länge London. Där jag nu har varit två gånger, men betydligt fler besök ska det bli. Det är också här veckans föremål har sin plats, då jag har valt att fota en enkel, rund, metall bricka med den brittiska flaggan som motiv. Brickans givare var Roger Alderstrand och föremålet tillhör den stora samlingen Eskilstunahemmet.

Jag har aldrig varit någon riktig storstadstjej, men det är någonting speciellt med London som gör staden mysig och hemtrevlig. I alla fall vissa delar av staden. Jag gillar verkligen nästan allting brittiskt och jag ville åka till London långt före första gången jag faktiskt gjorde det för ett par år sedan. Enligt mig har London det mesta. Det finns stora parker, torg, museer och teatrar. Det finns sevärdheter och fina, typiskt brittiska hus som jag alltid velat bo i. Det finns områden med stora gator, hus och affärer. Alltid nära till hands finns också mindre gator som går huller om buller fulla med restauranger, småbutiker och musik- och second hand-butiker. Det finns också tillgång till i princip vad som helst, vare sig det är kläder, skivor eller Harry Potter saker.

Jag sitter på ett tåg som fort färdas genom sommarsverige.

Jag står i aktern på en färja och blickar ut över solen som går ner i horisonten.

Jag lyfter med ett plan och ser landskapen under mig bli mindre och mindre allt efter som jag far högre och högre upp i luften.

Jag ser ut på stjärnorna genom en bilruta och filosoferar medan musiken i mina hörlurar spelas.

Att resa bort har alltid givit mig en speciell känsla av lugn och frihet. Det är inte så att jag flyr från något, men känslan av att vara i rörelse har alltid tilltalat mig. Jag älskar att vara på väg någonstans. Att inte riktigt veta vad som kommer att hända, vem man kommer att träffa eller vart man kommer att hamna.

Detta broderade mästerverk kan nog vara en av de finaste väskorna jag har sett. Den tillverkades under mitten av 1800-talet och har säkert följt med ägaren L.L på många spännande äventyr. Jag ser framför mig hur L.L sitter i en droska på väg mot en ny stad och nya möjligheter. Vägen är gropig och väskan dunsar i knät på L.L. En blandning av nervositet och spänd förväntan ligger i luften.

Resor till fjärran länder och andra kulturer är något som vi människor länge har drömt om. Även fast vi trivs fantastiskt bra där vi bor och hos vännerna vi älskar så finns nog en vilja att uppleva något nytt hos oss alla. De flesta av oss har säkert någon gång längtat bort till den där paradisstranden, till en myllrande storstad eller en kryddmarknad i en avlägsen bergsby. Vi har nog alla en vilja att utforska och vidga våra vyer. Åtminstone känner jag det så.

Hemma bäst men borta underbart?

Jag har en kärlek till USA. Denna kärlek blev inte mindre efter att jag besökte The Big Apple. Tvärtom, jag gillar allt med USA och vill inget hellre än att bo där. Jag följer bloggar från USA, både folk som flyttat dit på heltid och folk som jobbar där som au pair. Jag själv vill, och ska, åka som au pair när jag har tagit studenten. Jag ska besöka alla stora städer och köpa Starbucks kaffekoppar från de delstater jag är i.

För att resa behöver man, ganska självklart, väskor att packa i. Jag skulle inte ha något emot att använda dessa väskor,gillar jag dem på något vis . Väskorna tillverkades 1940 och ägdes båda två utav Roger Alderstrand, som använde dessa som restillbehör.

Om jag skulle komma till USA med dessa väskor skulle jag känna mig redo - redo för att möta allt som har med USA att göra. Jag vill ha picknick i Central Park, se ut över Manhattan från Empire State Building och hänga på Times Square. 

Jag är ett typiskt exempel på någon som aldrig varit utanför Sverige. Eller jo, det har jag, men knappt. Var en vecka i Danmark med min familj när jag var runt 12 tror jag, då hela familjen låg i lunginflammation så det var inte särskilt mycket till semester. Sedan har jag åkt kryssning till Åland också. Enligt mig räknas knappt det. Mina föräldrar är inte direkt resmänniskor, pappa tål inte riktigt värme och blir rätt risig vid stark sol, och mamma är livrädd för allt som rör sig. Hon varken gillar att åka båt eller flyga. Jag brås lite på båda två när det gäller detta, har svårt att vara i solen länge och har ingen direkt bra koppling till fordon faktiskt.

När jag tänker efter på hur jag helst skulle vilja ta mig fram, till tex USA, Australien, London eller Paris – så skulle varken flyg, bil, båt, cykel eller annat fordon passa mig särskilt bra. Jag är livrädd för höjder, blir väldigt lätt åksjuk vid långa färder, känner mig obekväm ute på djupt vatten och har en förmåga att cykla in i annat än att hålla ögonen på vägen.

För att representera dagens tema, och mina rädslor som jag lyckades vända det till, så har jag valt att använda mig av denna vitmålade EXPRESS leksaksbåt i trä som Torsten Segelberg tillverkat. Trots att jag inte alls gillar vatten och alltid lyckas drunkna i mina mardrömmar, så tycker jag båtar är väldigt mysiga.

När vi kommer upp i sjätte årskurs får alla elever i hela Sverige börja läsa ett valfritt språk. Tanken med dessa är att vi ska få uppleva lite mer av världen och någon gång få användning för det i framtida resor.

Jag tycker att resor kan vara ett rätt komplext ämne. Känsligt för vissa människor.  Vissa trivs med att stanna kvar på samma plats i samma land och inte röra på sig alltför mycket, och finner en trygghet i att allting är som det är. Kanske rent utav blir skrämda av resor. Medan andra människor vill upptäcka precis alla kontinenter och resa till alla djungler och småbyar och fantastiska storstäder som går att hitta i våra fem världsdelar. Och människor som vill upptäcka hela världen och bryta sig fri lite grann från sitt hemlands normer, kan lätt se ner på människor som gärna stannar kvar och inte rör på sig. Det gäller att inte göra det, för det man trivs med, bör man också göra. Och alla bör ju unna varandra sin egen trivsel.

Att uppleva andra kulturer är ju rätt fantastiskt ändå. Man får ju inte glömma att världen har oändligt många olika folkslag och det är rätt vettigt att stöta på lite annat än svenskar och försvenskade under sin livstid. Jag är själv en ganska feg Svensson än så länge, men jag har ändå resor jag känner att jag bara måste få göra i mitt liv. Och att det i det läget gäller att ta tag i mig själv och inte bli sittande på min bekväma rumpa. Och jag tycker att fler bör göra så. Vill ni resa, RES! Vill ni stanna, STANNA. Men ha ingenting ogjort som ni ångrar. Och här tänkte jag återvända till inledningen. De skolspråken som läses under många år, få lite användning för dem! Trots att det känns tråkigt som tusan ibland. Jag har snart läst spanska i snart sex år, och jag vägrar ha gjort det helt i onödan.

(Bildens koppling är svårförstådd. Jag letade efter ett par exotiska trummor först, och när jag inte fann några så tänkte jag att några afrika-inspirerade korgar vore något. Och det slutade med denna korg av flätad granrot, som var det mest exotiska jag hade fantasi till.)

Jag har varit utomlands ganska många gånger i mitt lilla liv, men den resan som påverkade mig mest var nog den gången jag, min syster och min pappa åkte till Egypten. När jag åker utomlands brukar jag inte göra så mycket mer än att bara sola, bada, äta, sova och samma ramsa om igen. Men när jag åkte till Egypten gjorde jag lite fler saker än att bara ligga på hotellet och sola. Jag snorklade i röda havet vilket inte var så värst trevligt eftersom vattnet var så salt att det brände på kroppen.

En annan sak som vi gjorde, som jag tycker var en riktigt cool upplevelse, var att vi åkte fyrhjuling genom öknen till en liten by som låg ganska långt bort från "civilisationen". I den här lilla byn skulle vi få rida på kameler och "uppleva" deras liv i en halv dag. När jag och min syster hade satt oss på en kamel skulle den ställa sig upp, det kändes som om kamelen stod i 90° och som om man kunde ramla av när som helst! Men när kamelen stod upp helt och hållet så var känslan obeskrivlig.

Denna dromedar (en tvåpucklig kamel) symboliserar min upplevelse när jag red på en kamel för första gången någonsin.

Jag läser utskriften.
"Sedermera blev den stående i garaget hemma hos mina föräldrar..."
Den första ägarens kommentar.
Och jag tänker neeeeeeeeej!

På bilden ovan ser ni den, skapelsen.
Den röda, fina lilla tjocka cykeln med motor.
Vespan! Popolino Primavera heter modellen.
En modell alá 1968 mycket värd att minnas. Klassifikation i registret: transport och kommunikation.

Och hur mycket har människan inte drömt om att segla över grusvägar i solnedgång bredvid gröna fält och blå himmel på en röd vespa?
Hur många gånger per dag drömmer människan inte om frihet?
Hur många minuter per dag tänker vi på något annat än det som är nu?

Resor. Drömmen som människan bär inom sig. Tanken, föreställningen om att vara fri. Totalt bekymmerslös, inte ha några som helst fästpunkter i människor och miljö. Att bara åka.Utan vetskapen om var det slutar. För det är resan i sig, som spelar roll.

Det är bra att drömma.
För i tanken, är du redan där.
Och då kan du skriva lite mer på samhällspappret eller plocka ur diskmaskinen också. Det är lugnt.

Jag älskar historia och fascineras av gamla föremål, stora som små och snygga som fula. Och det är väl just därför som det här jobbet passar mig. Men vad ska man egentligen kalla dessa gamla föremål? Många av dem skulle man nog kalla för antika. Seconhand låter ju lite för slitet och mer loppisaktigt, men benämningen retro skulle kanske kunna passa in. Men vad är då egentligen retro? Termen har blivit vanligare och mer populär bland folk den senaste tiden och jag tror att definitionen har blivit mera subjektiv och personlig. För mig är retro någonting som lätt kan kopplas till en speciell tid eller ett speciellt årtionde, något stilrent och typiskt och som jag själv tycker är lite häftigt.

Föremålet jag har valt till detta tema är en bänk utav teakträ med inbyggd och kombinerad tv, radio och grammofon. Den tillverkades omkring år 1950 och är inköpt år 1959 utav givaren Per Löfgrens far på Östra Storgatan i Nyköping. Möbeln är för mig retro då den visar på typiskt 50-tal. Den rundformade tv-skärmen med luckor framför, och det mesta av elektroniken som behövs smidigt inbyggd i samma stängbara möbel. På så sätt ser det fortfarande prydligt och bekvämt ut.

I Göteborg finns Röhsska museet där jag har varit två gånger de senaste två åren. Där har de en enorm permanent utställning med vad man skulle kunna kalla för retro föremål, kläder och möbler. Dessa sträcker sig ända från 1851 och fram till i dag och visar på den enorma utveckling och förändring som skett inom design och form på ganska kort tid. Utställningen är enligt mig både intressant och snygg.

Retro, retro, retro. Ett fenomen som till min stora lycka bara växer sig allt starkare. Bloggare, designers och konsumenter tittar tillbaks och inspireras av allt från 1700-talets brokad till 90-talets blekta, slitna grunge. Retrorätter som After Eight-päron och räkfylld avocadohalva gör åter entre i våra många matprogram och tidningar och många bilmärken gör modeller som anspelar på tidigare bilar.

Som ett resultat av dessa återblickar har loppis- och vintageintresset exploderat de senaste åren. Allt fler vill fylla sina hem med lätt slitna trämöbler eller finna den där perfekta cocktailklänningen. Jag älskar det här. Det finns något så otroligt underbart i att hitta ett plagg på 2-hand som bara talar till dig. Det är så spännande att fundera på vilken historia plagget har, vem har burit det och vad har de varit med om?

Denna fabulösa klänning från 50-talet vann mitt hjärta vid första blicken. Jag är helt kär. Och jag funderar på vad denna klänning och dess bärare Karin hittade på. Var de ute och slog klackarna i taket på Nyköpings dansbanor eller åkte de på spännande resor till världens alla hörn? Oavsett vad, så har den definitivt en gömd historia där någonstans och det är det jag gillar så mycket med gamla kläder och prylar.

Jag tror att vårt överflöd av flashiga elektronikprylar, den vita fräscha moderna inredningstrenden, och det faktum att man kan hitta samma Mio-soffa i varenda hus med öppen planlösning och parkettgolv spelar en viss roll till att så många gillar retro och 2-hand.

Jag tror att många känner ett behov av att köpa något unikt och något som inte kommer från Ikea.

Åtminstone känner jag så.

Retro för mig är framför allt 50 och 60 tal, men jag kopplar även fina, färgstarka och udda saker till retro. Radion, som heter telefunken jubilate, passar in under 50-tal då den är från 1954. Jag tycker även att den passar in under fina retrosaker.

Nu för tiden är radio en självklarhet i bilen och på mobilen. För att inte tala om hur många radiostationer det finns. Förr samlades man runt radion för att lyssna tillsammans hela familjen, på nyheter och liknande.

Jag tycker det kan bli lite mycket med all teknik som finns idag. Visst, jag har nästan alltid mobilen på mig – för att kunna bli nådd och nå andra. Men jag förstår inte grejen med att ”träffa kompisarna” genom att smsa och chatta. Förr måste man haft bättre relationer till varandra, både inom familj och vänner, då all teknik inte var inblandad. Att lyssna på radio tillsammans med familj och vänner förr kan jag tänka mig var vardagslyx då det inte var en vardaglig grej liksom. Tekniken var inget man såg som en självklarhet och istället för att hänga framför tv:n eller datorn, som inte fanns, umgicks man med familjen.

Jag tycker att det borde finnas en teknik-fri-dag, med undantag för telefunken. Man samlar nära och kära för att lyssna på radio och bara umgås. Tänk vad mysigt det skulle vara.

Veckans tema kan tolkas på olika sätt, och ordet retro kan översättas med ”tillbakablick”. Så jag försökte blicka tillbaka några år, eller rätt många år, för att försöka komma på något jag skulle kunna skriva om. Vad skedde under min barndom egentligen? Det som direkt ploppade upp i mitt huvud var att jag tillbringat en hel del tid på sjukhus av olika anledningar. Jag var bland annat allergisk mot myggor, mina myggbett svullnade upp som bölder och jag minns att de kliade tusen gånger mer än vad ett vanligt myggbett gör. Sedan klättrade jag i ett träd vid fem års ålder, snubblade på en gren, ramlade ner och lyckades bryta vänster arm.

Jag kommer ihåg att jag tuppade av och att jag sedan var på väg till sjukhuset. Där fick jag tillbringa några timmar på en sådan här som ni ser på bilden. Förmodligen en lite mer modern. Denna brits i rostfritt stål är tillverkad under 1960-talet. Jag minns att jag var hur törstig som helst men fick inte dricka något. Jag kommer också ihåg att doktorn var en sådan här typisk doktor som hela tiden sa åt mig att jag var jätteduktig. Rätt duktig var jag nog ändå. Han bjöd mig faktiskt på chips, vinduvor och saft när jag fick äta och dricka igen. Hem med mig fick jag två klistermärken, en ballong och en gipsad arm.

Någon säger retro och tankarna förs snabbt till det forna sjuttiotalet med blommande orangebruna tapeter, första färgteven, runda plastmöblerna, bruna kraftiga glasögonbågarna, stickade västarna, permanentat, utsvängda manchester, kollektiven, modsen, musiken, upproren.  Eller som denna svartlackerade korgstol på bilden. (Som dock gjordes på femtiotalet, men ser ut att ha använts på sjuttiotalet). De glada dagarna, det ljuva fria livet, och för min pappas del; tiden då man levde.  Att jag tänker på detta när jag hör retro är ändå märkligt, eftersom jag bara levt sedan nittiotalet.

Men från alla dessa färger, former, möbler, hår och kläder så spinner min fråga vidare på ett annat spår. Många pratar om att människor var bättre mot varandra på den tiden. Det sociala umgänget hade större betydelse utan alla tekniska medel vi har idag. ”Det var goda tider, för då visste man inte hur skit allting skulle bli”.  Men var det verkligen bättre förr? 

Jag kanske egentligen inte kan svara, men jag tycker att det är märkligt vad folk klagar på utvecklingen. Att våldet ökat, att vi släpper ut mer miljögifter, att teknik förstör socialt umgänge. Att människor ser just dessa saker med utvecklingen beror ju på att den lett till medvetenhet och det är inte förrän vi är medvetna om något som vi kan börja bokföra det och föra statistik från år till år.

Att världen utvecklas och att vi blir medvetna tycker jag är helt fantastiskt. Det är ju nu vi kan börja förändra saker och ting som är snett. Och dessutom, trots att utvecklingen går framåt så går vi bakåt på samma gång rent stil och kulturmässigt. En iPhone kombineras gladeligen med en orangeblommig tapet. Det är svårt och säga vilken tid som är bättre än vilken. Men i vilket fall som helst är nutiden Apple och dieselbilar, och skräniga gamla skruttgubbar som vägrar ta ett kliv in i 2000-talet får väl låta bli det.

Retro kan vara en hel del saker, musik, tv- och dataspel, mode mm. Även så dessa retrokategorier skiljer sig enormt från varandra så har de ändå något gemensamt. De är tidigare trender som kommer tillbaka. Det kan vara ett par jeans från 80-talet som återigen blir en trend 2011, eller ett dataspel som var väldigt populärt på 90-talet som har förnyats och blivit populärt igen.

Det första jag tänker på när jag hör retro är en kvinna som bär en klänning med 80-tals stil, runda glasögon och stort hår. De här glasögonen som jag hittade i museets föremålsarkiv är ett par klassiska, runda glasögon som jag tycker är väldigt retro. De blev först populära igen efter den första Harry Potter filmen, enligt mig i alla fall, då Harry Potter har på sig ett par liknande glasögon. Runda glasögon är överlag väldigt inne just nu. Folk som egentligen inte behöver ha glasögon köper ett par bara för att det är snyggt! Glasögon finns inte heller bara i runda former idag, utan även i fyrkantiga och hjärtformade, ja nästan vilken form som helst! Det är nog därför som glasögontrender har så lätt att komma tillbaka och försvinna i perioder.

"Glasögon-trenden" har också fått de som skäms över att ha glasögon att vilja skippa linserna och ta sina glasögon och bära dem med stolthet.

Ett återspeglande av dåtiden, en återblick, en nyskapande vinkel som föds ur tiden och historien. En tanke som fastnat och appliceras på nutid. För att påminna om dåtid. Och påverka framtid. Komplext begrepp det där, retro.

Fokus hamnade på äppel-planschen från Västra Skolan.
Självklart. För just nu, är denna gammalmodiga pappersbit uppklistrad på kartong det mest åtråvärda i en tonårs-indie-flickas rum. Art-kartor eller lingon, hej natur och utbildning, hej kultur! Lite så känns det. Och som en idogen surfare och bloggreader har jag sett diverse planscher ett tag nu. Har förstått att detta måste vara ett riktigt kap, att ha en sådan.

Dock valde jag denna pågrund av min stora kärlek till ÄPPLEN.
Denna fantastiska, underbara, krispiga, juiciga frukt.

Nog om det. Mest ville jag diskutera i min text kring hur otroligt fascinerad jag är över det faktum att på internet finns det så många alternativa universum. Så mycket plats till att bli någon man inte är eller vara den man är. Plats att kommunicera i en så sjukt stor utsträckning, genom så mycket.Text, bild och rörlig bild. Mediekommunikation i ostyrd form. Och i en viss sfär, i ett visst alternativt universum. Där finns dem. De som har retroplanscher på väggarna, lyssnar på sextiotalsmusik och mer än gärna klär upp sig i vintage, målar läpparna röda och mest av allt i julklapp önskar sig en LP eller portfölj från second hand.

Det är ett guldigt retrospektra, en subgrupp som väljer att bevara, uttrycka och leva dåtid, i nutiden. Retro är inte bara förut, retro idag är större än det var då. För då var det ju nutid och kunde alltså inte kallas retro.

Begreppet retro kan alltså ses som en historisk uttrycksform, och en dag, kommer någon att skapa retro av oss.

Att november är en mörk och ganska huttrig månad är ju ingen större nyhet. Konstant regnig och mörkt så stor del av tiden att man blir bländad de få gånger solen visar sig bakom de gråa molnen.

Vi väljer alla våra olika sätt att hantera detta små deppiga fenomen. Några tänder ljus och andra kanske väljer att träna. Mitt bästa höstknep är att sätta på musik och hälla upp en stor kopp te. Dessa två saker kan vara något av det bästa som finns och det är ett ypperligt sätt att bota höst-kyla enligt mig.

Att gosa ner sig i soffan med en varm kopp te, riktigt bra musik och en tidning, datorn eller en bok, det är fint som snus det!

Den fina Telefunken (älskar namnet) från 1954 har antagligen spelat musik som gett de förra ägarna Ruth och Ivar Andersson samma känslor som jag känner när jag kopplar in min iPhone i högtalarna. Den har säkert fått dem att le lite i höstkylan.

Kopparna är en leksaksservis från sekelskiftet. De kanske inte har använts till riktigt te drickande, men attans vad fina de är. En perfekt mys-kopp tycker jag.

Oberoende av vilket sätt du väljer att förgylla hösten, så tror jag att det ändå är viktigt att du har ett sätt att göra det på. Någon liten sak som gör dig glad.

För om du har det så kommer våren, krokusarna och värmen vara här fortare än du någonsin kunde ana och den kalla, mörka delen av året kommer vara ett minne blott.

Veckans tema är ljus i mörkret och det går att tolka på många olika sätt. För mig är ljus i mörkret sånt som gör vardagen roligare, som att gå på bio eller bara lyssna på bra musik.

När det gäller musik så gillar jag det mesta, allt från radiomusik till rock. På bilden är det Ep-skivor som användes i undervisning i franska. Skivorna är från 1960 och är alltså över 50 år. Jag, som inte gillade språklektionerna i 7:an till 9:an, skulle dock inte se dessa skivor som ett ljus i mörkret. Mer som ”skolväsen”, som de här skivorna är klassade som i museets databas. Ändå gillar jag skivorna, tror det är för den fina gröna färgen.

Till en början tänkte jag vara lite tråkig och välja en lampa. Det är ju ett typiskt ljus i mörkret. Sedan kom jag och tänka på vad som är ljuset i mörkret för mig. Vad som får mig må bra när jag egentligen inte är helt okej. Något som får mig må bra är min familj. Att komma hem och bara känna att man är hemma hos folk som faktiskt uppskattar allt man gör. Och min pojkvän. Det finns inget bättre än att ha hans armar runt mig som automatiskt får mig glömma allting för en stund. Och mina vänner. Att ha någon att vända sig till, som alltid sträcker ut en hjälpande hand med bra råd.

Tre rätt självklara saker egentligen. Men det finns en sak till som får mig känna en slags lättnad när allt runtomkring bara faller isär. Att bara kunna hoppa i skorna, knäppa på sig jackan, slänga kameran runt halsen och bara gå ut och fota. Det får mig så bra ibland. Att göra det jag älskar mest.

Och när jag såg denna handvirkade väska tänkte jag ”Wow, vilket jobb”, och sedan tänkte jag att någon verkligen måste ha lagt ner tid och ork på den här. Någon har suttit och fått ditt alla dessa små pärlor, någon har broderat dessa underbart fina blommor på detta svarta sidentyg och någon måste verkligen ha tyckt om vad hon gjort. Jag tror inte att någon skulle lägga ner så mycket arbete på något som den här om det inte vore ett intresse. Och om det verkar lite luddigt vad jag menar så: Ett intresse behöver inte bara vara ett intresse. Det kan vara något som gör dig till den du är och något som får dig må bra. Något du kan luta dig tillbaka mot när du inte orkar med omgivningen.