Ett återspeglande av dåtiden, en återblick, en nyskapande vinkel som föds ur tiden och historien. En tanke som fastnat och appliceras på nutid. För att påminna om dåtid. Och påverka framtid. Komplext begrepp det där, retro.

Fokus hamnade på äppel-planschen från Västra Skolan.
Självklart. För just nu, är denna gammalmodiga pappersbit uppklistrad på kartong det mest åtråvärda i en tonårs-indie-flickas rum. Art-kartor eller lingon, hej natur och utbildning, hej kultur! Lite så känns det. Och som en idogen surfare och bloggreader har jag sett diverse planscher ett tag nu. Har förstått att detta måste vara ett riktigt kap, att ha en sådan.

Dock valde jag denna pågrund av min stora kärlek till ÄPPLEN.
Denna fantastiska, underbara, krispiga, juiciga frukt.

Nog om det. Mest ville jag diskutera i min text kring hur otroligt fascinerad jag är över det faktum att på internet finns det så många alternativa universum. Så mycket plats till att bli någon man inte är eller vara den man är. Plats att kommunicera i en så sjukt stor utsträckning, genom så mycket.Text, bild och rörlig bild. Mediekommunikation i ostyrd form. Och i en viss sfär, i ett visst alternativt universum. Där finns dem. De som har retroplanscher på väggarna, lyssnar på sextiotalsmusik och mer än gärna klär upp sig i vintage, målar läpparna röda och mest av allt i julklapp önskar sig en LP eller portfölj från second hand.

Det är ett guldigt retrospektra, en subgrupp som väljer att bevara, uttrycka och leva dåtid, i nutiden. Retro är inte bara förut, retro idag är större än det var då. För då var det ju nutid och kunde alltså inte kallas retro.

Begreppet retro kan alltså ses som en historisk uttrycksform, och en dag, kommer någon att skapa retro av oss.