Jag läser utskriften.
"Sedermera blev den stående i garaget hemma hos mina föräldrar..."
Den första ägarens kommentar.
Och jag tänker neeeeeeeeej!

På bilden ovan ser ni den, skapelsen.
Den röda, fina lilla tjocka cykeln med motor.
Vespan! Popolino Primavera heter modellen.
En modell alá 1968 mycket värd att minnas. Klassifikation i registret: transport och kommunikation.

Och hur mycket har människan inte drömt om att segla över grusvägar i solnedgång bredvid gröna fält och blå himmel på en röd vespa?
Hur många gånger per dag drömmer människan inte om frihet?
Hur många minuter per dag tänker vi på något annat än det som är nu?

Resor. Drömmen som människan bär inom sig. Tanken, föreställningen om att vara fri. Totalt bekymmerslös, inte ha några som helst fästpunkter i människor och miljö. Att bara åka.Utan vetskapen om var det slutar. För det är resan i sig, som spelar roll.

Det är bra att drömma.
För i tanken, är du redan där.
Och då kan du skriva lite mer på samhällspappret eller plocka ur diskmaskinen också. Det är lugnt.