Jag sitter på ett tåg som fort färdas genom sommarsverige.

Jag står i aktern på en färja och blickar ut över solen som går ner i horisonten.

Jag lyfter med ett plan och ser landskapen under mig bli mindre och mindre allt efter som jag far högre och högre upp i luften.

Jag ser ut på stjärnorna genom en bilruta och filosoferar medan musiken i mina hörlurar spelas.

Att resa bort har alltid givit mig en speciell känsla av lugn och frihet. Det är inte så att jag flyr från något, men känslan av att vara i rörelse har alltid tilltalat mig. Jag älskar att vara på väg någonstans. Att inte riktigt veta vad som kommer att hända, vem man kommer att träffa eller vart man kommer att hamna.

Detta broderade mästerverk kan nog vara en av de finaste väskorna jag har sett. Den tillverkades under mitten av 1800-talet och har säkert följt med ägaren L.L på många spännande äventyr. Jag ser framför mig hur L.L sitter i en droska på väg mot en ny stad och nya möjligheter. Vägen är gropig och väskan dunsar i knät på L.L. En blandning av nervositet och spänd förväntan ligger i luften.

Resor till fjärran länder och andra kulturer är något som vi människor länge har drömt om. Även fast vi trivs fantastiskt bra där vi bor och hos vännerna vi älskar så finns nog en vilja att uppleva något nytt hos oss alla. De flesta av oss har säkert någon gång längtat bort till den där paradisstranden, till en myllrande storstad eller en kryddmarknad i en avlägsen bergsby. Vi har nog alla en vilja att utforska och vidga våra vyer. Åtminstone känner jag det så.

Hemma bäst men borta underbart?