Som bekant hade vi ju en liten tävling här på youthhood förra veckan! Det finns väldigt mycket saker på Raspen, och de flesta är ganska knepiga att lista ut vad de är. Men ni fick i alla fall lite alternativ att gissa mellan, och nu kommer svaret!

Gissade du rätt? Var det en japansk bambumatta, ett par hålnålar eller en bunt svavelstickor? Faktiskt så är det här ett par svavelstickor, från 1928. Det är nästan ett mirakel att de har överlevt såhär länge, vem behöver inte ett par svavelstickor?

Vad tänker ni på när ni hör ordet svavelstickor? Jag tänker på HC Andersens saga om flickan med svavelstickorna. Den handlar om den fattiga flickan som sitter ute på nyårsafton och säljer svavelstickor, men det är ingen som köper dem.

För att hålla sig varm tänder hon en, och ser fantastiska visioner framför sig, om ett bord fullt med mat och ett lyckligt familjeliv. Det är en otroligt tragisk saga, men vacker. Flickan fryser ihjäl, men hennes sista stund är fylld av lycka när hon ser sin mormor som ängel.

Dessa stickor kommer lyckligtvis inte från en lika tragisk bakgrund. De är från ett säteri i Sörmland som heter Lundby Säteri, och är som sagt från 1928. Man börjar ju lite undra varför de inte är uppbrända. Jag funderar också lite över varför de är så välgjorda ändå. Det är inte bara stickor med svavel på toppen, utan de har trekantig form och är relativt symmetriska allihop.

Behöver man verkligen lägga så mycket energi på något som ändå bara ska bli uppbränt?

Man kan hitta de knasigaste mest mystiska och finurliga saker på vårat jobb, frågan är vad det här för något?

1.
Är det en luftrenare kanske? Faktiskt så var det så att i den här kunde man lägga valfritt doftvax. Rosdoft var speciellt populärt, det har man kunnat tillverka i hemmet länge och om man kände en unken doft i något rum så lade man i en kub i den här luftrenaren.

X.
Fast nu är det ju så att det här är en lite finare pipa. Först lade men i en  botten och sedan tobaken. Just den här pipan är specialtillverkad i form av en fisk och i stjärten sitter själva mynningen.

2.
Eller är det här en flaska? Jo, i den här kunde man förvara oljor eller sådant som användes i köket. I den stora öppningen sattes den en kork eller också fick den helt enkelt stå öppnad eftersom att den användes så ofta.

Så vad tror ni nu? Är det; 1. Luftrenare  X. Pipa eller 2. Flaska

Vad kan det här föremålet användas till? Här kommer tre alternativ, så det är bara att gissa på!

1.
En gammal ”ogräshacka” från 1800 talet som man använde för att rensa ogräs och påta i jorden med. Den kan till synes se ganska så enkel ut men faktum är att det är en väldigt exklusiv ogräshacka som är tillverkad i Danmark. Om man ägde en sådan här ogräshacka under 1800 talet var man oerhört häftig eftersom att de bara tillverkades i ett visst antal exemplar.

X.
Eller så kan det vara en slags stekspade som började tillverkas i mitten av 1800 talet och fram till början av 1900-talet. Den här stekspaden var specialdesignad för att användas vid stekning av pannkakor.

2.
En hackkniv från 1700-talet, som man enbart hackar kött med. Den här hackkniven tillverkades fram till 1800-talet. Detta var något som fanns i alla hushåll under 1700- och 1800-talet.

Så, gnugga era geniknölar och försök lista ut vad det kan vara för föremål. Svaret får ni nästa vecka!

Det finns många lustiga prylar på Raspen, många saker som man inte har en aning om vad det är för något. Lite som den här saken, vad är det egentligen? Här nedanför finns några alternativ, svaret får ni nästa vecka!

1.
Ni vet dom där grejerna, vet inte om dom har ett namn, som har varit ganska populära den senaste tiden som ser ut som en visp fast man använder dom för att massera hårbotten? Det är faktiskt inte en ny uppfinning. Det har funnits sådana sedan tidigt 1300-tal. Detta är en gammal hårbottensmasserare gjord i järn, dock slog den aldrig riktigt igenom då den kunde orsaka ganska jobbiga sår på huvudet.

X.
Denna pryl är en av de mest meningslösa uppfinningar någonsin, det är en brödnagg. En brödnagg använder man när man bakar bröd då man som slutfinish gör sådana där små hål uppe på brödet. Varför göra en specifik grej för just detta ändamål? Känns ganska onödigt. Varför inte bara ta en gaffel? En pinne? Vad som helst?

2.
Den här grejen finns inte, det är en illusion. Kan någon verkligen bevisa att den existerar? Kan någon bevisa att något överhuvudtaget existerar? Finns jorden? Finns vi? Finns livet? Finns denna taggiga sak?

Så, vad tror ni? Skriv ert svar i kommentarerna här nedanför!

Den här veckan kan du vara med och tävla här på youthhood. Du kommer få se och läsa om en massa konstiga prylar och få tre olika förklaringar till varje sak.

Gissa på det som du tror är rätt (tryck på "kommentera" nere i högra hörnet under inlägget och skriv om du tror att det är 1, X eller 2 som är rätt). Nästa vecka presenteras de rätta svaren.

1:a-priset är en träff med youthhood i vårt föremålsarkiv, vi bjussar på fika och visar dig och en kompis runt. Så kom igen och tävla!

/Red

Dagens inlägg ska bestå av ett föremål som är så pass ofattligt att det kan rymma flera förklaringar. Jag hittade ett föremål och kom på tre rimliga förklaringar, ett av dem är rätt. Vilket?

1.
Prydnader har vi fullt av i våra hus. Det verkar vara ett mänskligt behov att ha funktionslösa prylar att fylla sina hem med. Detta behov fyller denna slitna, stjärnliknande prydnad. Det unika med detta föremål är att man kan ha den ståendes, hängandes eller bara liggandes på bordet. En mycket flexibel prydnad från 1950-talet, som skapats av den italienska konstnären Nuncio Marino. Det sägs att han fått inspiration till produktionen då han aldrig tyckt om att ha tavlor, utan han ville ha mer utstickande och levande accessoarer uppsmällt på väggarna. Hans prydnader fick aldrig någon större internationell uppskattning och han var mest känd i sitt hemland Italien. Marinos tappra försök till unika väggaccessoarer hamnade istället undangömt på en av alla hyllor i Sörmlands Museums jättelika lagringslokaler.

X.
Detta är inget annat än ett spislock. Tyvärr är det enda av de fyra olika storlekarna som funnits i samlingen. Spislocket lämnades in av Margarethe Lindahl som noterat att hon slängt resten av spislocken på grund utav defekter. Vem som tillverkat eller var spislocket är köpt framgår inte. Dock framgår det att det tillverkats under sent 1800-tal, i samband med att de första elspisarna kom.

2.
Faktum är att föremålet på bilden är en Äggstjärna. Med den tillverkar man såkallad Äggost. Detta är en svensk maträtt som är väldigt typisk för Bohuslän. Det är Carl Odelberg som lämnat in denna unika Äggstjärna som tillverkats från 1800-talets början. Hålen som pryder hela föremålet är till för att massan lätt ska kunna rinna av under sjudningen. Perfekta tillbehör till äggosten är ansjovis och sill!

Så vilken av dessa tre föremål tror du att det är då – 1, X eller 2? Lämna ditt svar i kommentarrutan här under.

Den här veckan kan du vara med och tävla här på youthhood. Du kommer få se och läsa om en massa konstiga prylar och få tre olika förklaringar till varje sak.

Gissa på det som du tror är rätt (tryck på "kommentera" nere i högra hörnet under inlägget och skriv om du tror att det är 1, X eller 2 som är rätt). Nästa vecka presenteras de rätta svaren.

1:a-priset är en träff med youthhood i vårt föremålsarkiv, vi bjussar på fika och visar dig och en kompis runt. Så kom igen och tävla!

/Red

Det var en ganska vanlig dag på Raspen. Jag gick runt och funderade över veckans tema och granskade alla föremål som låg på hyllorna, tills jag såg den här.

Och då undrade jag förmodligen samma sak som ni gör just nu… vad är det där!? För er läsare har jag tre alternativ och sedan är det er tur att gissa vilket som är rätt. Antingen är det;

1.
Inget mindre än en nästan hundra år gammal modeaccessoar från då tidigt 1900-tal. Det är ett väldigt, eller i alla fall var, armband som skapades av den annars kubistiske målaren Georges Braque under den tidigare delen av hans karriär. Georges Braque är än idag känd som en av de störste kubistiska konstnärerna bredvid bland annat Pablo Picasso. Det var efter en viss kritik mot hans konst som Braque valde att visa att han även kunde vara aktiv inom modebranschen, men tyvärr lyckades hans lansering av kubistarmbandet långt ifrån så väl som han önskat och produktionen lades snart ner då han fortsatte med konsten. Det här nästintill unika armbandet skänktes på 1980-talet till Sörmlands museum samlingar.

X.
Nej, det här är en så kallad jästkrans. Denna användes flitigt i 1900-talets Sverige då man bryggde egen öl hemma i huset. Man visste redan då att jästens kvalitet var viktig för ölets kvalitet och när man lyckats med en lyckad ölsats sänkte man ner jästkransen i brygden för att jästen i ölen skulle samla sig i vecken på jästkransen och att man på så sätt skulle kunna göra en lika välsmakande ölbrygd nästa gång. Ofta torkade man jästen så att den skulle kunna användas långt senare. På andra håll gjorde man liknande kransar av till exempel hö. Sedan när behovet av att brygga eget öl hemma minskade började man istället använda jästkransarna som underlägg för varma köksgrytor.

2.
Faktum är att föremålet på bilden är en religiös symbol, likt de kristnas kors, inom den schamanistiska religionen. Armbandet tros vara från en mindre shamansk stam från norra Brasilien och ska enligt de schamanska skrifterna symbolisera livets cirkel och det eviga livet. Knotorna, eller i det här fallet de träklossarna, som står ut från den egentliga cirkeln är tänkta att symbolisera livets alla problem och svårigheter som man kan staka upp sig på. Religionen menar härmed att alla människor har dessa problem och dilemman att handskas med men att alla som följer religionens texter och uppbyggda normer slutligen kommer att finna tillbaka till den schamanska vägen. Detta band, som kan liknas vid de kristnas radband (fast större), är mycket vanliga i centrala Afrika där schamanismen är långt utbredd.

Så vilken av dessa tre föremål tror du att det är då – 1, X eller 2? Lämna ditt svar i kommentar-rutan här under.

Tänk på någonting, nästan vad som helst och det finns i plast. Möbler, verktyg eller som i det här fallet muggar.

När plasten kom som nytt material var det som en gåva från ovan. Nu tänker man kanske inte likadana tankar om det, plastmuggar är fortfarande funktionellt men används inte dagligen.

Det man måste vara noga med är att återvinna detta material med tusen möjligheter, som med flaskor som går att panta. Eftersom att vi alla fick veta på dagis att plast inte kan brytas ned.

I och för sig måste jag tillägga att vi hemma hos mig och min vän äger finfina plastmuggar som passar perfekt att släcka törsten med.

Plast var en fantastisk uppfinning som gjorde en hel del för vår tekniska och ekonomiska utveckling.

Materialet används till nästan allt, vilket inte längre är så positivt. Plast är nämligen väldigt destruktivt för miljön, och vi skulle vinna väldigt mycket på att bli av med vårt plastberoende. Vi borde faktiskt föredra andra mysiga material!

Alla gillar ju plast och sådär, men vi kanske borde ta tag i det här? För egentligen så är plast inte så himla mysigt…

När jag åker hem till mina småbröder och kliver in i deras rum så är plast det enda man ser. Leksaker, tonvis, massor av plast. Allt från lego och bilar till låtsasmat. Det får mig att tänka på Bratz-boomen som uppkom när jag var liten.

Som med alla andra konstiga dockor som lanserades när jag var liten (90-talet, tidigt 2000-tal) så ville man såklart absolut ha en. Man kunde göra allting för att få en också. Skrika, gråta, smöra och be. Och jag kommer ihåg att jag tillslut fick en.

Den hade svart långt hår som man kunde kamma, enorma målade läppar och utsvängda byxor. Man fick pärlor till dess syntetiska hår som man kunde pynta dem med. Ja, det var mycket pyssel med de där dockorna, om man hade många så att säga.

Och det är ju så det fungerar, man ska inte ha bara en, men ska ha tio. Det är inte förens då man har alla tillbehör. Och inte bara det, jag hade en målarbok också om jag minns rätt.

Och lyckan varade väl inte så länge heller, snart kom det något annat plastigt att sträva efter. Med tanke på att det tillverkas flera hundra miljoner ton plast per år så är det inte så konstigt. Det känns ju en aning bortkastat med fula bratzdockor då dock.

Plast kan vara hårt, mjukt, elastiskt eller starkt. Det finns många saker som är gjorda av plast, som till exempel den här hinken ovan.

Redan år 1530 gjorde tysken B. Schobinger ett försök att tillverka plast av en ost och det lyckades! Men det första plastmaterialet som kunde användas praktiskt uppfanns av den engelske kemisten Alexander Parkes i början av 1860-talet. Detta material kallas för parkesin.

Under 1920-talet började plastindustrin växa fram, men det var inte förrän under 60- och 70-talet som plast blev en del av vardagen.

Dessvärre så är de flesta plaster väldigt miljöfarliga och det är viktigt att vi är noga med återvinningen.

Plast måste väl ändå vara världens bästa material? Man kan i princip gör allt av det! Varje år tillverkas det cirka 230 miljoner ton av detta fantastiska material så det säger ju sig självt.

Jag tänkte på det när jag såg denna lilla dinosaurie i plast. Eftersom vi inte har några dinosaurier kvar på denna jord är det tur att vi har plasten, som kan göra kopior i miniatyr av dess varelser.

Försök göra en lika bra i sten, vatten eller trä. Inte så lätt skulle jag tro.

Äkta plast. Det är vad äldre herrar skämtsamt brukar säga när det vill betona hur man förr i tiden la mycket mer tanke och kraft på kvalité.

Att saker görs i plast är varken bra för miljön eller för hållbarheten, men det kan vara förbaskat praktiskt. Plast är nutidens trä, bara att det inte ingår i något naturligt kretslopp.

Plast finns i vår vardag dagligen. Kolla runt omkring dig själv lite snabbt och du inser vilken plastfixerad värld vi bor i. Om man nu skulle vilja försöka att helt avstå från plast så skulle det vara ytterst svårt. I alla fall i min verklighet.

Nu när jag tänker på det så kan jag inte ens kolla på gulliga plastfigurer utan att tänka på hur orättvis, oäkta och just plastig vårt konsumtionssamhälle egentligen är.

Något jag alltid tyckt varit väldigt roligt är musik. Ur förmodligen alla möjliga vinklar, bortsett från notläsning. Jag gillar att skapa musik, lyssna på musik, spela musik, prata om musik…

Vad jag själv kan minnas har mitt musikintresse funnits på riktigt sedan sjunde klass då jag började i musikklass, men enligt vad mamma sagt hade både jag och Oscar (min bror) intresse i musik redan på lågstadiet. Men nu, så många år senare, skulle jag inte kunna tänka mig ens en vecka, knappt ens en dag utan någon form av musik.

Den finns ju liksom runt om kring oss hela tiden. Radion på morgonen, i iPoden på väg till skolan, nynnande på diverse låtar i skolan, tv-reklam och jinglar på kvällen. Hela tiden, så tänk vilken tystnad musikens frånvaro skulle komma att skapa.

När det gäller musik handlar det inte lika mycket om nöje som beroende, i alla fall för mig. Då jag en normal vecka repar tre gånger i veckan med två olika band skapas lätt en sorts musikabstinens då något rep uteblir. Och ska jag vara ärlig finns det inte många saker som är speciellt mycket roligare än att skriva och sedan spela upp egenskriven musik, det ligger en väldig stolthet att veta att det är ett resultat av ren kreativitet.

 

Det finns mycket som inte skulle vara så roligt om man bara skippade dess design. Jag menar, hur roliga skulle tablettaskarna vara om de bara var grå? En zoo-ask till exempel, så mycket roligare när det är djur på den! Jag älskar saker med tryck, eller om de är inslagna snyggt. Som födelsedagspaket, man vill liksom inte öppna dem om de är snyggt inslagna.



Här är ett gäng askar till tvättservetter. Tvättservetter är inte eller så jätteroliga, mest nödvändiga vi vissa fall, men med asken känns det helt plötsligt mycket gladare. Åh, 2000-talets kreativa explosion. Man kan hitta i princip vad som helst i en rolig förpackning, det spelar ingen roll vad den innehåller längre. Det är roligt.

Har märkt att ju äldre man blir desto svårare är det att roa sig, tyvärr. Livet är så allvarligt nuförtiden och tid för nöjen har blivit en bristvara.

När jag var liten så var det mesta roligt, jag kunde leka med pinnar i skogen i flera timmar utan att tröttna. Varför kan jag inte tycka det är kul idag? Tänk att istället för att gå hem efter skolan och sitta och ha ångest över plugg/snubbar/pengar/livet så kunde man sätta sig ute och leka med en sten. Skulle vara asvärt!

Couronne var något jag tyckte var superkul att spela med min syster förr. För er som inte vet vad det är så är det ett brädspel, som påminner om biljard, och som härstammar från Indien. Nu ligger couronne-spelet uppe på vinden och dammar. Borde hämta ner det någon gång och spela lite, vem vet kanske är det lika kul nu som då!

Jag har länge velat lära mig spela munspel. Jag tror till och med att jag har ett som ligger och tar plats i någon låda. En dröm bleks sakta ut och jag gör absolut ingenting för att hindra det.

Det var dags för den årliga sommarshowen så jag och två kamrater bestämde oss för att ställa upp med ett nummer. Vi kom fram till att vi skulle framföra något i musikväg eftersom musik har en näst intill magisk effekt på människan.

Vi var tre killar, varav en kunde spela gitarr och resten kunde ingenting i musikväg. Vi bestämde oss snabbt för att låna in någon som kunde sjunga. Det började letas i musikklasserna och tillsist hittade vi en tjej som var villig att ställa upp. Hennes sångröst gav rysningar i precis hela kroppen och vi kände oss bortskämda med att få ha detta musikaliska underbarn i vår närvaro.

Dagarna innan framträdandet skulle äga rum så kom jag fram till att munspel var mitt instrument. Drömmen om att lära sig spela munspel hade grott i mitt huvud några månader tidigare. Vi kom fram till att jag skulle spela munspel tillsammans med gitarrkompet mellan verserna. Så går det till i originallåten, fast då är det fiol istället för munspel.

Nu fanns bara ett problem kvar. Vad skulle den tredje kamraten spela för instrument? I brist på fantasi så fick den tredje kamraten två lackade träpinnar att slå mot varandra. Detta gav ett ganska stumt och doft ljud som låg i fin kontrast med den övrigt ganska pigga och stickiga ljudbilden.

Vår sångerska repade inte med oss någon gång. Jag har svårt att minnas att vi själva repade något. Det måste ha varit någon enstaka gång i gitarristens pojkrum. Sångerskan bad bara om sångtexten, efter att vi gett den till henne så såg vi henne inte fören dagen då vi skulle uppträda. Allt var bäddat för en flopp och numret skulle inte framföras en gång – utan tre.

Resultatet blev oväntat bra. Mitt munspelslir gick oväntat bra och i efterhand har jag fått reda på att flera i publiken trott att jag spelat playback och bara låtsats spelat. Detta gjorde mig glad men samtidigt fundersam.

Såhär fyra år senare kan jag inse att det var sången som lyft upp hela framträdandet och att min insats var en bagatell. Jag har också insett att framträdandet hade gjort sig bättre om jag inte suttit på min kamrats axlar med en stor rock och hatt så vi såg ut som en enda person. Jag har också insett att vi inte borde ha lånat in en vän från årskurs nio för att han på sista framträdandet skulle spela symbal och melodiskt klä av sig alla kläder. Jag har insett att istället för att försöka göra allt roligt, så kunde vi gått in helhjärtat i uppträdandet och vågat uppfylla en dröm.

Här är originalet av Greenday: http://www.youtube.com/watch?v=CnQ8N1KacJc

När man var liten lekte man väldigt mycket. Olika lekar, som rödavita-rosen om man hade många vänner. Man lekte kull, och man lekte snöbollskrig på vintern. Men en lek som man lekte väldigt frekvent var kurragömma.

Jag förstår inte riktigt kurragömma. Egentligen är det en totalt meningslös och väldigt tråkig lek. Man springer och gömmer sig, och om man är bra på det får man sitta stilla huuuuuur länge som helst och vänta på att bli återfunnen. Leken måste ha blivit uppfunnen av föräldrar med barn som sprang runt och störde, för det är ett väldigt effektivt sätt att få ett barn att vara tyst på.

Jag var väldigt dålig på kurragömma. Dels för att jag har ganska svårt att vara tyst, men också för att jag alltid blev akut kissnödig så fort jag visste att jag inte fick gå på toa. Känner ni igen den känslan?

Men om man vill så kan man i alla fall gömma sig väldigt effektivt i det här skåpet! Frågan är om det trots allt är något man vill...

Vad tycker jag om att göra? Jo skriva, inte alltid kanske (tänker på de där typiska 2000 ord långa uppsatserna i ett ämne som man förstår lika mycket av som kärnfysik) men för det mesta så njuter jag av att höra klickandet av tangenterna.

Tänk då att höra ljudet ifrån den här skrivmaskinen. Har jag fel när jag associerar skrivmaskiner med ”manliga deprimerade djupt tänkandes på meningen med livet”-författare? I så fall vet jag varför de skrev mycket böcker om döden, felskrivningar fick inte existera.

Där sitter man, har skrivit nästan ett helt A4 ark och stavar fel, gör om gör rätt! Eller om man bara vill ändra lite, ta bort något eller lägga till lite ord, inte en chans, broarna är brända. Nu skrivs allt på dator och sen trycks det, inte i närheten av skrivmaskinernas tid. Det är klart att det fanns boktryckerier då, men originalet skulle skrivas och ingenting var som det vi idag kallar modernt.

Något som jag alltid tyckt om är pussel, det är så mysigt på något sätt. Pussel är något som uppskattas av både äldre och yngre, och det finns en mängd olika svårighetsgrader.

Det enda som jag tycker är lite jobbigt med pussel är att man måste ha stort tålamod, vilket alla inte har. Men då är det ju perfekt att öva sitt tålamod med att lägga pussel!

Den som räknas till ”pusslets fader” är engelsmannen John Spilsbury, eller det var åtminstone han som gjorde pusslet kommersiellt. Han klistrade en karta på en bit trä och sågade ut varje land noggrant, detta pussel användes i skolor för att lära ut geografi.

Under andra halvan av 1800-talet började man pussla för nöjes skull och i början av 1900-talet slog pusslet igenom på allvar.

Rött är en väldigt laddad färg. Den betyder väldigt mycket, som kärlek, aktivitet, passion, aggression, uppror och krig (enligt Wikipedia).

Lite motsägelsefullt kanske, vadå kärlek och krig? Det hör inte riktigt ihop i min värld. Men det kanske gör det i andras, om man tänker lite Romeo & Julia.

Rött är också socialismen och kommunismens färg, något som är positivt laddat för vissa, och negativt för andra. Om inte annat kan vi väl enas om att det är en historiskt betydelsefull färg!

Jag gillar rött. Det känns väldigt avant garde och "coolt". Rött och svart är den bästa kombon ever! Jag önskar att jag hade en sån här vespa, att schwooscha omkring på i natten!

Det finns många saker som är röda, till exempel ätbara saker så som jordgubbar, hallon och lingon.

Rosor kan också vara röda och äpplen och flugsvampar. Ja, jag tror ni förstår. Den röda färgen står för bland annat aggression, förnyelse eller revolution. I Kina står rött för lycka.

Förr var rött en exklusiv färg och om man bar något rött var man med största sannolikhet rik. Den röda färgen är en av färgerna i färgcirkeln och är motsatsen till grönt. Vasen på bilden är gjord av glas och är dekorerad med fina röda blommor.

Eld har väl lite röda toner i sig, eller hur?

Den här asken, fylld av tändstickor, har faktiskt en historia bakom sig. Inte just precis den här asken kanske (men vad vet jag?) utom alla Solstickans tändsticksaskar.

Solstickan är en stiftelse som har funnits sen 1936 och de får in pengar genom att sälja dessa tändsticksaskar. Pengarna de får in skänker de främst till forskning inom barnsjukdomar. Redan första året så lyckades de få in 170 000 kronor vilket är väldigt bra.

Så jag tycker alla ska ut och köpa sig en liten tändsticksask och mysa med tända ljus i vinterkylan!

Det här är en världsatlas, alltså en kartbok. En bok full av kartor. Den som myntade ordet atlas hette Mercator, Gerhard Mercator och det gjorde han just för att beskriva sin samling av kartor.

Den första moderna världsatlasen kom till 1570 och jag kan tänka mig att den såg lite annorlunda ut på den tiden. Platser som var oupptäckta, eller platser som var upptäckta men som egentligen var andras platser, eller platser som tillhörde någon annan från början. Människor såg rött när de insåg att det land som de hade markerat som sitt på kartan redan var bebott!
 
För mig är världsatlasen den där största boken som inte riktigt fick plats i ryggsäcken när man gick på lågstadiet och skulle lära sig länder i Europa. Dessutom fick jag ett stänk av panik när jag trodde att man var tvungen att kunna koordinatsystemet på kartorna utan till.