Gör man något icke tillåtet, det behöver inte vara något dumt eller dåligt för det, men gör man något icke tillåtet så blir man ofta bestraffad på något sätt.

Massor med folk testar gränserna och vissa bryter mot lagar, ibland för att det är den enda utvägen och man måste, ibland för att man inte mår bra.

Polisen har ett ständigt pågående arbete världen över med att ta hand om olika fall av brott, lyckas polisen så straffas oftast den som begått brottet på något sätt.

 

I vissa brottsfall så behöver brottsutredarna använda sig av speciell utrustning för att kunna undersöka vad som skett osv. och därav passar den här väskan med utrustning perfekt in, det fanns dessvärre ingen information alls om väskan men jag kan själv säga att det verkar vara ganska gammal då den är sliten och så!

 

 

 

1850, då ni, då tillverkades denna sabel som har en stämpel: J A Ek. Tyvärr finns det inte mycket mer att säga om sabeln förutom att den är lite finare och intressant i verkligheten än vad den är på bild. Det och att det var en Bo Kullberg som använde den sabeln.

En sabel kan man nog göra mycket med. Jag brukade fäktas förut. Fäktas på det där lite mer pretentiösa sättet med massor av vit utrustning och pinnsmala värjor, sablar, och floretter. Mest har jag bara fäktats med värja men jag fick börja testa lite med sabel innan jag slutade. Fast den här, den är inte en sådan sabel jag fick testa.

 

Jag skulle anta att man både göra lite brott och stoppa lite brott med sen sabel. Man säker vara räddare i nöden och rida in på en häst och ha hår som blåser snyggt i vinden, komma där med en sabel och rädda dagen. Fast man måste ju också kunna vara elak och göra någon illa med en sabel.

Från 1840-talet så var till och med uniformerad svensk polis beväpnade med en sabel, och den försvann inte helt förrän 1965 då polisen blev statlig.

 

Där har ni lite mer straff och brottsbekämpning.

 

För länge sen, typ 1850, så var nog den här sabeln betydligt mycket snyggare än vad den är idag. Tänk er en nypolerad och/eller nymålad sabel. Just nu har den här sabeln mögelangrepp men man kan ju fantisera lite eller hur. Fantisera om brott med sabel eller brottbekämpning med sabel, det är allt upp till dig.

 

 

 

 

Lagar är knepiga. Lagar utgör normen och formar värderingar om vad som är rätt och fel. Bryter du mot lagen, har du begått ett brott och då ska du straffas. Men tänk om lagen är fel?

 

På Irland är det olagligt att göra abort. I Indien är homosexualitet ett brott. Kvinnor får inte köra bil i Saudiarabien. I USA är det tillåtet att slå barn. I Grekland är tiggeri olagligt. I Sverige 2015 får 30% av de som söker asyl avslag.  Barn och vuxna utvisas till krigsdrabbade områden och till länder där de är förföljda. Familjer splittras, ungdomar tvingas lämna sin skola, sin klass och alla kära vänner. För att utvisas till ett land där de varken kan språket eller känner någon. Varför? För att lagen säger så. För att vi har gränser mellan olika stater som delar människor. Som säger att människor ska ha olika rättigheter beroende på var de råkade ha turen att födas. Resonemanget bygger på strukturell rasism: en nation, ett folk. Varför skulle vi annars tycka någon har mer rätt att leva på en viss plats än en annan? Lagar kan vara fel. Lagar som gör det möjligt att utvisa flyktingar, är fel.

 

Men varför valde jag en figur föreställande en polis som föremål då? Det är ju inte polisens fel att vi utvisar människor, det är ju politikernas fel eller i förlängningen de röstberättigades fel för att vi tillåter utvisningar, för att vi inte ställer krav på politiker. Nää, det är inte polisens fel men det är polisen som genomför utvisningar. Det är polisen som söker upp papperslösa (genom vidriga metoder, typ REVA) och sedan med våld eller utan våld transporterar barn och vuxna till ett flygplan som ska ta tillbaka dem till den plats de flytt ifrån. Varje gång någon av mina vänner säger att ”jag skulle vilja bli polis när jag blir stor” blir jag tyst och undrar för mig själv, kommer hen genomföra en utvisning?  För visst, det är inte polisen som har bestämt att systemet ska se ut så här men de upprätthåller systemet, de genomför utvisningarna och i mina ögon är det oförlåtligt.

 

Dockan är från tillverkad 1980 och skänktes till museet av Gustaf Gårdestig från Nyköping.

 

 

 

 

 

Stenar är bra mordvapen. Iallafall gällande äldre män som är ute och plockar lingon. Just en sådan sten finns placerad i arkivet, i avdelningen för mordvapen och likartade ting. Han som bet i gräset med hjälp av just den här stenen hette Arvid. Arvid Andersson.

Arvid Edvard Andersson var 52 året då han dog. Han var grovarbetare och bodde med sin fru Maria och en dotter samt en svåger i Grönsta. Detta cirka 4 km från Eskilstuna. Svågern Amandus och Arvid hade en mycket ansträngd relation och det var inte allt för sällan som de båda männen trilskades, särskilt när Arvid var berusad. Arvid hade många gånger hånat svågern för dennes arbetslöshet och kvällen innan mordet hade detta förekommit ännu en gång.

”-Han har nog arbete men vill inget göra. Har man vant sig vid att ingen göra är det svårt att börja igen.”

Detta var Arvids uttalande om Amandus kvällen den 9:e augusti 1930, dagen innan han blev mördad. Morgonen därpå gick de båda männen ut till skogs för att plocka lingon. Efter att de börjat plocka upptäckte Arvid att ett antal kor smitit ut genom ett hål i gärdsgården. Arvid antog uppgiften att hitta korna och laga skadan och de båda männen gick skilda vägar. Klockan kan ha varit runt 9 på morgonen.

Arvid sköts i nacken klockan 10:30 den 10:e augusti. Skottet var inte dödande utan döden orsakades av en 18 kilo tung sten som hade krossat Arvids högra ansiktshalva. Amandus blev direkt anklagad för mordet på Arvid Andersson men efter att både Amandus och Maria genomgått otaliga förhör och en husrannsakan utan framgång preskriberades fallet 1955. Vad som är mycket intressant är polisen varken hittade skjutvapen, patron eller kula. Bara ett lik och en sten. Stenar är bra mordvapen. De kostar dessutom ingenting.

 

 

 

 

 

Klockan är 06:45 och mitt första alarm ringer. Jag somnar antagligen om, jag glömmer alltid att tända lampan. Klockan 07:00 ringer ett till alarm och nu måste jag verkligen upp. Jag tänder min lampa som står på skrivbordet och startar upp min dator medans jag sätter på mig dagens t-shirt (för ja, jag använder alltid t-shirt).

Jag måste uppdatera mig med världen. Jag menar inte nödvändigtvis med nyheter från Aftonbladet eller SvD, mest med världen som i YouTube eller Twitter men med nyheter också. Det är lite svårt att komma ifrån stora nyheter om man läser igenom sitt twitterflöde i och för sig.

Jag valde den här kombinerade TV, radio, och grammofon från 1950 för att min morgon går ut på att titta på YouTube och lyssna på musik. Jag hatar att försova mig det minsta och få mindre tid att kolla på YouTube eller lyssna på musik för det har blivit en sådan självklar del av min morgon att det stressigt och konstigt om jag inte får börja min morgon så.

Denna kombinerade TV, radio och grammofon är inbyggd i teakhöje och det finns dörrar för TV och en separat dör för radio och grammofon. Det är verkligen en klassisk grej. Om man kollar på svensk film från 50-eller 60-talet eller film som utspelar sig då så ser man helt klart en sådan här. Den går inte att komma ifrån helt enkelt. Precis som jag inte kan komma ifrån mitt behov att uppdatera mig med världen varje morgon.

 

Eftersom mina föräldrar skilde sig för ett antal år sedan har jag har jag numera två varianter av morgon. En hos min mamma. Och en hos min pappa. (Not obvious at all…) Nu är det så att jag verkligen inte är en morgonmänniska. Jag vet inte riktigt om jag är Den Typiska Kvällsmänniskan heller men jag tycker i alla fall om att dricka te och läsa/titta på TV/slösurfa/spela spel sent på kvällen. Ja, ja. Det är onödigt att dela in folk i så himla många fack ändå. Summan av kardemumman är att jag är dålig på att gå upp ur sängen tidigt på morgonen.

Hos mamma brukar jag sätta en väckarklocka som låter jättehögt, bara för att somna om igen. Hos pappa, där mitt rum ligger precis bredvid köket, brukar jag vakna när jag känner lukten av gröt. Att jag vaknar betyder dock inte nödvändigtvis att jag går upp. Det är ju kallt utanför täcket! Om klockan börjar bli för mycket, som den typ alltid blir, så brukar pappa dessutom ropa åt mig att det är dags att gå upp.

Hos mamma brukar jag, när jag till slut lyckats masa mig upp ur sängen, pallra mig ut till köket och hälla något drickbart (rismjölk eller havremjölk eftersom jag är allergisk mot mjölkprotein) över något ätbart (müsli, flingor eller havrefras). Har jag tid, vilket jag så gott som aldrig har på vardagar, brukar jag göra gröt istället. I en kastrull. Som den på bilden. Fast en något äldre modell än den på bilden. Av märket Kockums. Mamma älskar gamla köksattiraljer. Nej vänta, gamla saker överhuvudtaget. Vänta det gör ju jag också.

Hos pappa brukar jag, efter att ha genomgått samma process som jag gör hos mamma, sätta mig vid bordet och även där hälla något drickbart (rismjölk eller havremjölk igen) över något ätbart (havregrynsgröt med lingonsylt). Den brukar vara kokad i en något nyare kastrull än den på bilden.

Kastrullen på bilden kommer förresten från Eskilstunahemmet och skänktes till muséet av Roger Alderstrand. Han var högstadielärare. Jag undrar om han brukade koka gröt i den här kastrullen. Vem vet? Ja, Roger vet väl såklart. Jag vet i alla fall inte.

Jag kom att tänka på en sak. Har ni tänkt på att folk ofta säger att de tröttnar på maträtter så himla lätt? Ändå är det många som äter samma sak till frukost varje dag i flera år. Utan att tröttna! Hur går det ihop egentligen?

I vilket fall som helst. Moving on. Efter frukosten går jag in i badrummet, vilket hus jag än befinner mig i. Jag borstar håret. Jag borstar tänderna. Okej, inte alltid. Bara när jag hinner. Ibland är det här runt klockan 8:00. Skolan börjar oftast 8:30. De dagar vi får skjuts är vi tre syskon som alla ska till olika skolor. Om vi inte är fler. Det händer också ibland. I vilket fall som helst tar det tid och 8:14 är inte världens bästa tid att komma iväg då. De dagar vi åker buss betyder det, ja… Helt enkelt att vi är tvungna att skynda oss för att hinna med bussen. Bussen går inte heller hela vägen fram till min skola så det blir extra jobbigt om bussen är försenad. Då blir jag också försenad. (Captain Obvious strikes again).

Där har ni alltså min morgon. Inte den mest intressanta kanske men fortfarande väldigt stressig många gånger. Och seg. Och jobbig. Det är dumt att skolan ska behöva börja så tidigt. Det finns faktiskt forskning som säger att det är bra för tonåringar att få sova tills de vaknar. Okej, ibland får jag kanske skylla mig själv när jag sitter uppe sent på kvällen. Men fortfarande. Att vara stressad på morgonen för att man var tvungen att vara uppe länge och göra läxor natten innan, det är inte roligt. Alls.

Jag föredrar att äta min frukost i lugn och ro.

 

 

Jag går upp klockan halv sju. Eller jag ställer klockan på halv sju rättare sagt. Jag brukar alltid stänga av den och ligga kvar under täcket några minuter efteråt. Sedan springer jag upp stirrar in i spegeln. Efter att jag insett att det där med beauty sleep bara är en myt tar jag mig in på toa och påbörjar den sega morgon-tillfixningen som antingen slutar med Gollum-looken eller någon slags dålig kopia av miss Piggy. Efter en lång stunds ineffektivt arbete med hår och ansikte inser jag att det är en bra ide med frukost. Jag tänker att jag inte kommer hinna både äta och pudra klart näsan innan jag ska dra till skolan så jag gör en kompromiss. Filtallrikens innehåll går ju lika bra att äta upp i badrummet har jag insett.

Efter att jag kastat i mig tallrikens innehåll och några ton apelsinjuice missar jag för femte gången med maskaran innan jag lyckas bemästra den och ta mig ut ur badrummet. Det är apelsinjuicen som gör mig min morgon. Jag skulle inte klara mig utan apelsinjuice och jag misstänker att detta syndrom fanns även i äldre dar för jag hittade en alldeles fin gammal förpackning apelsinjuice i arkivet igår. Det var ett mycket färggrant exemplar av tetrapack med texten Helst 1 hel liter apelsinjuice från Florida. Omskakas på framsidan.

Vad som händer efter jag tagit mig ut ur badrummet kan variera ganska mycket men det brukar oftast sluta med att jag sitter i bilen eller bussen på väg mot skolan. Det är iallafall vad jag brukar inbilla mig.

Livet leker när liket lever.

 

 

 

Så, nu har jag tagit reda på vad det ”i alla fall-inte-ett-hypermoderna-soffbordet” egentligen var! Det var… *Episk trumvirvel*

En knyppeldyna! Jag hade rätt med trådbiten i alla fall! Knyppling är, för er som inte vet det, en sorts handarbete som bland annat används till att göra spets. Jag hade (typ) fel i det där med att den där saken i mitten skulle vara en trådrulle. Nu vet jag inte exakt hur man gör när man knypplar men jag vet i alla fall att man har trådrullar/spolar/knyppelpinnar vid sidan av och själva spetsen kommer till på den där kaveln eller vad vi nu ska kalla den. Det är ungefär som flätning fast ungefär 100 gånger så avancerat, tycker jag att det ser ut som åtminstone.

Den här 770cm höga, vaxduksbeklädda knyppeldynan har en fot att stå på, något som inte alla knyppeldynor har, och dessutom en zinkad förvaringslåda för knyppelpinnar under själva dynan. 52 av de 64 pinnarna är märkta med initialer, vem de tillhör är inte känt (inte för att det skulle vara 100 % omöjligt att ta reda på, men ändå). Den lämnades in av Elin Corlin från Nyköping.

Knyppelfakta:

·         Knypplingen är en teknik som antagligen kom till i 1500-talets Italien.

·         Man kan knyppla även utan knyppeldyna. Detta kallas för att knyppla fritt.

·         Flandern var känt för sina fina knyppelarbeten under 1700-talet.

·         På engelska kallas knyppling ”Bobbin Lace.”

·         Lintråd är det vanligaste materialet att använda när man knypplar.

 

 

 

Det livsfarliga spikvapnet jag beskrev senast var visst inget livsfarligt spikvapen. Men det skulle det kunna ha varit!!! Det var en så kallad häckla, sådana används vid beredning av lin och hampa samt framställning av lingarn.

Häcklan är 72.5 cm lång och 11,4 cm bred, trät är i furu.

 

Det står inte mer än det, bara att föremålet lämnades in av Henrik Svensson från Jönåker. Då vet jag i alla fall att man kan förknippa verktyg för textilarbete med vapen!

 

Jag gissade ju på att det var ett föremål som hade med syning att göra. Att man kunde förvara trådrullar på pinnarna och annat sy material i lådan. Jag hade helt fel. Det var en gammal provrörsställning av fernissat trä. Man ska ställa provrören i de runda hålen och sen kan man lägga pipetter och glasstavar i lådan. Den skänktes till museet av Apoteket Fenix i Nyköping år1962. Tillverkningsåret är okänt men jag tycker att den ser väldigt ålderdomlig ut jämfört med de provanställningar som finns i skolan av plast och metall. De är en aning mer nätta än denna stora träkonstruktion.

En gullig detalj med den här provrörsställningen är dock att handtagen på kortsidorna är formade som hjärtan. Labborationer har aldrig varit min grej, så jag valde samhälle när jag började på gymnasiet och slapp det mesta som hade med provrör att göra så det är inte så konstigt att jag inte kände igen denna pryl när jag hittade den i hyllan.

 

Nu är det så att jag i grunden är en väldigt oturlig person vad det gäller mysterier. Jag ville bara försvara mig med detta innan jag avslöjar att den skumma asken som jag pratade om förut inte var så skum i alla fall. Jag berättade ju att den var full utav alla möjliga konstiga pryttlar såsom en spegel, en penna, några enorma nålar och en flaska bland annat. Det tycktes mig i tillfället ligga något slags djupare, mystiskt samband som jag inte förstod mellan dessa prylar vilket såklart var helt fel…

Asken var en slags förvaring för allmänna finesser helt enkelt. Ett etui där man hade samlat ihop virknålar, en penna, en parfymflaska, en spegel och lite andra förnödenheter på ett praktiskt och estetiskt tilltalande vis. Förmodligen hade asken tillhört någon rik dam med passion för att sortera sina småsaker på ett prydligt och exklusivt sätt.

Det är alltid lika tråkigt när fantasierna om ett mer spännande liv krossas mot en stenvägg utav vardagens tråkiga fakta men man får inte sluta drömma. För mig kommer denna ask alltid vara något mycket mystiskt även om den har en simpel förklaring på pappret. Man vet ju aldrig. Det kanske bara är vilseledande information. Jag menar. Är det inte lite FÖR självklart det här med etuiet?

Jag köper det inte.

 

 

Den här har också en klassifikation “kemisk industri” så jag hade i alla fall rätt om att den hade något med kemi att göra.

 

En sak till jag hade rätt om var att den var inte helt meningslös. Den är tillverkad för något, den har en mening och en betydelse, precis som allt annat. Precis som du och jag och alla andra. Det låter lite djupt, inte fullt min mening, men ett bra avslut på inlägget.

 

 

Okej. Jag har inte den blekaste aning om vad det här är för någonting men var inte rädda, det är faktiskt meningen att jag inte ska veta det. I det här inlägget ska jag nämligen skriva om vad jag tror att det här kan vara och sedan följa upp med ett till inlägg efter att jag har tagit reda på det. En riktigt rolig idé om ni frågar mig. Nu var det tyvärr så att jag hittade tre saker som jag nog egentligen hade kunnat hitta på roligare teorier om men efter att jag hade inspekterat dessa föremål lite noggrannare så visade det sig att det stod på dem vad de var. Det var en popcornmaskin, en stickmaskin och en mynträknare. Till slut blev det därför alltså den här saken, vad det nu kan vara.

Min inte speciellt intressanta teori är att det här var något sorts hjälpmedel för antingen skräddare/sömmerskor, vävare/väverskor eller skomakare. Varför? Tja, den stod liksom bland en massa andra sy- och vävgrejor så jag tror knappast att den var något sorts hypermodernt soffbord, även om den ser ut lite som ett. Jag har dock inga supersmarta idéer om vad den skulle ha kunnat användas som, men jag kan ju alltid försöka mig på en gissning. Kanske som en onödigt stor, extra avancerad nåldyna? Grejen i mitten kanske var någon sorts trådrulle? Eller var den något man satte skor på? Hur? Var? Varför? Ingen aning… Vad vet jag? Fortsättning följer…

 
Svaret kommer nästa vecka!

 

 

Den här gången skulle vi välja ett föremål som vi inte hade någon aning om vad det var och sedan skriva om det.

 

Jag tror att jag valde ett vapen men antagligen är det inte det, men i alla fall.

Det är ett vapen med ett bra trähandtag och massor med livsfarliga spikar längst ut, förmodligen ett vapen som brukades någonstans mellan 1500-1900. Det skulle också kunna vara en minimal spikmatta för till exempel små djur eller så men mest troligt är det ett mycket effektivt vapen.

 

Det visar sig vad det är för något haha.

Svaret kommer nästa vecka!

 

 

Vad kan man använda en sån här trä konstruktion till? Jag blev inte mycket klokare av att lyfta, vrida och vända på den rektangulära trä prylen. När jag slutligen öppnade den lilla lådan längst ner såg jag att den var fylld av korkar, vilket gav upphov till förvirring. Vad ska man ha korkarna till och varför sticker det upp träpinnar i olika höjder?

 

Jag har ingen bra gissning men drar väl till med att föremålet har med textil att göra. Den ser ju gammal ut så jag antar att den är tillverkad innan symaskinen uppfanns. Man kanske kan sätta tråd eller garn rullar på pinnarna och sedan sy eller virka ihop något. Eller så använder man den bara för att förvara trådrullarna, så kan man ha nålar och andra sy attribut i lådan. Men vad korkarna är till för har jag ingen aning om.

Svaret får du nästa vecka!

 

 

Det är allmänt slask och mörker ute men inne i Sörmlands Museums arkiv är ljusen tända. Mina steg ekar snabbt och ivrigt mot betonggolvet. Jag passerar hundratals föremål var 10:e sekund men ser inget av direkt intresse. Efter att ha spanat runt i arkivet ett bra tag stöter jag på en liten spännande ask i avdelningen för, ja, just askar. Asken är i något fint vitt material och går att låsa ovanpå.

Först tänker jag att det bara är en fin ask. Det är inte förrän jag i min nyfikenhet öppnar den som hakan faller ner till tårna. Asken är nämligen inte tom. I asken finns det massor pyttesmå sammetsklädda fack, alla fyllda med konstiga prylar. Allt från konstiga nålar till en spegel. Frågan är, vad är det för något? Kan det vara någon slags gammal nål eller verktygs-ask av något slag kanske? Tankarna snurrar i huvudet. Sammetsfodret är mörkrött och verkar mycket exklusivt.  Den här asken var nog inte en sådan sak som varje bonde hade i sin byrålåda, tänker jag. Det kanske är en finförvaring av småverktyg för rika människor. Men även om det faktiskt är det så kvarstår frågan. VAD är det för mystiska verktyg?

Det blir inte svar på det förrän jag får titta på informationen. Tyvärr.

 

Så, vad det EGENTLIGEN är får du svar på nästa vecka!

 

 

Det finns många till synes helt onödiga saker. Jag fick två långa skedar i julklapp av föräldrarna. Bägge hade hål i sig som gjorde en smiley (som går att köpa på TGR/Tiger). Min lillebror utbrast då i skratt och sa “Det är ju helt meningslöst!”. Till synes är de helt onödiga, men tro mig, det är väldigt bra när man ska dricka kaffe hur ett stort glas.

 

I magasinet hittade jag ett antal metall-“slevar”, som jag tänker se dem som, i ett ställ också gjort av metall. Grejen var bara att botten av dessa “slevar” hade hål. Inte ett stort utan flera små som var kanske två eller tre mm i diameter. Min första tanke var precis som min brors “Det är ju helt meningslöst!”. Man blir ju nyfiken.

 

De här “slevarna” med ställ stod runt omkring ett antal saker som såg ut att ha att göra med kemi att göra, så jag skulle anta att de också har något med kemi att göra. Däremot har jag verkligen ingen aning om vad de skulle kunna användas till. Men helt meningslösa kan de ju inte bara om de står i magasinet. Vi får väll helt enkelt låta nyfikenheten ta över och ta reda på vad jag har hittat.

Vad det EGENTLIGEN är får du svar på nästa vecka!