Som ni kanske förstår så har jag ingen större personlig erfarenhet av damunderkläder eftersom jag inte tillhör det kvinnliga könet. Men jag ska ändå ge min bild av hur behån har förnedrats genom tiderna.

Förr i tiden skulle kvinnans underkläder sitta så stramt och åtdraget som möjligt. Medan männens underkläder skulle sitta fritt och bekvämt. Det kan tyckas konstigt att kvinnorna gick med på detta. Jag menar med en korsett kan man knappt andas, tro mig jag har testat. Ibland skulle kvinnan vara helt platt framtill, det fick inte sticka ut någonstans. Vilket innebar att det fick bära det mest skrämmande underkläderna. Men kom ihåg, allt detta har att göra med mode. Kvinnorna ville knappast ha obekväma underkläder, men det var så det skulle vara. Och ska man vara fin, får man lida pin.


Mary Phelps var kvinnan som lyckades ta död på korsetten. Hennes korsett passade nämligen inte till hennes genomskinliga klänning. Beslutsamt sydde hon istället ihop två sidennäsdukar med ett rosa band och vips så var den första behån född. Detta skedde år 1910 och det som förvånar mig mest är hur i hela fridens namn ingen hade tänkt på det här tidigare.

Nu för tiden är modet inte lika inriktat på just underkläder. Men förr så visade korsetten av vilken härkomst kvinnan var och ifall hon var fattig eller rik. Idag fungerar det inte riktigt så, för om du är kvinna måste du inte ha på dig en behå. Och om du vill visa att du är rik så visar du inte vilken behå du har på dig. Såvida du inte bär behån från Victoria Secrets för 40 miljoner kronor som består av 3575 svarta diamanter och 34 rubiner. Hyfsat tungt och säkerligen lika obekvämt som förr i tiden.

Och här slår jag knut på min lilla bloggdebut.

Viktor Einarsson