Krig. Ett väldigt litet ord, med väldigt stor innebörd. Bilder på lemlästade barn, sönderbombade landskap, kulsprutehål i betong och sand och damm flimrar förbi mina ögon när jag hör det lilla ordet. Krig är någonting som förstör, förstör hopp och relationer, människor och byggnader. Krig förändrar, får människor att döda sina grannar och folk som aldrig rört dem. Jag tror att de flesta delar min mening om att det inte finns någonting vackert eller romantiskt med krig.


Vantarna hade pekfingret fritt för att hållas på avtryckaren på geväret färdigt för att skjuta.

Vantarna på bilden kommer från en Röda Korset-samling från Gryt. När andra världskriget började, runt 1939-41 så var nämligen den svenska armen väldigt dåligt utrustad, eftersom de svenska politikerna inte var förberedda på krig. Det var då Röda Korset grep in bland annat ordnade såna här fiffiga grejer som dessa vantar.
 
Det jag tänker på när jag ser vantarna är att det ändå måste vara en slags tröst att ha någonting på sig som någon har lagt ner tid på att göra. Det låter löjligt, men tror inte ni också att det skulle kännas bra att använda något som de man kämpar för har gjort? Det kanske ger lite hopp, och lite tröst i ett helt annat slags helvete.
 
Men vad vet jag, jag har aldrig varit i den situationen.
 
Jag hoppas att någon gång i framtiden så kommer ingen behöva vara det heller.


Klara Lindvall